Lyckades få serverat "Paltbröd med Fläsk" på ärofyllda Konstnärsklubben

 Werner Vögeli berättade kluckande en gång för mig hur han hade bemötts av "Yuppisarna" när han dristade sig till att servera paltbröd med fläsk till lunch på Operakällaren:

"De var helt utan uttryck i ansiktena för de visste inte vad det var som lades för dem...ha, ha, paltbröd som är så gott..."
..."Och nyttigt!"

Werner hade frågat mig vad jag tyckte bäst om som barn och jag kanske hade förvånat honom när jag svarade Paltbröd med Fläsk och bechamelsås.

Jag lyckades med konststycket att göra det historiskt längsta inslaget någonsin i Meny i P1 (när det sändes från Kalmar av Sven Ekberg), 17 minuter om denna dallrande, men fasta delikatess. Fick då svaret från tillverkarna att "Det här, nej det fortsätter vi bara med tills 'pangsjonärerna' dött ut - det där, det är pensionärsmat".

Bakning av paltbröd hemmavid.

Blod som palt (i betydelsen från fornnordiskan "litet stycke") har kokats sedan vi befolkade denna del av planeten. Det är en av våra äldsta. När så säden kom blandade man ut den i blodet som koagulerade ihop till ett bröd, vildjäsning självklart och djäkligt mycket energi.

Nu var det självfallet inte bara om paltbröd kvällen handlade om utan verkligen om konsten att skriva en kokbok som läsebok om mat, om kunskap, om forskning, om upplagning, om smaker, om råvaror.

I veckan gjorde Kristofer Franzén oss stockholmare en välgärning genom att öppna en halvtimmes pop-up-charkuteri på Drakenbergsgatan. Beställning över nätet natten innan.
Jag har skrivit om Kristofers smaker tidigare från Exceptionell Råvaras möte på Ulriksdals Wärdshus i höstas.

Tillreddes idag, citronsvalkade, kummin och mejramkorvar. Stekte försiktigt och fick sedan bräsera  i lite sås från ett större kok med högrev, massor av lök, rökt chili, het paprika och grov färs. Hade kunnat sätta i mig ett halvkilo själv, men sparade en korv var tills ungarna kommer i morgon.

Fick också med mig en leverpastej som väckte minnen och som var den bästa pastejen sedan Långängsgatan i Smedby, Norrköping, julen -58 då mormor fortfarande levde och orkade och lagade leverpastej efter recept från sin fostermors mamma som var arrendator av prästbostället i Härlunda i Västergötland (och som komiskt nog hette Lager i efternamn).