Belöningen blev en härlig middag på nyöppnade Texas Longhorn utanför Sollentuna Centrum. Hur det var...ja tar man en entrecote på nästan 500 gram så blir man inte besviken. Köttet då? Något omognat, men med härligt mörkgul fettrand och en generös "filésida" som var i sugrörskonsistens. Absolut det bästa för mig som tagit bort kolhydraterna i kosten, med vissa undantag för på onsdag väntar ett möte med en människa som är lika intressant som maten. Ska på F/L för sista gången hade jag tänkt. Varför sista? Jag låter det bli en clifhanger, men inte desto mindre ser jag fram emot det, det är ju för fasiken flera månader sedan sist och då var det F/L Light, The Flying Elk.
På hemvägen slank vi förbi ostbutiken i Centrum, "Bonnevie" för en räcka helt utmärkt och galet bra ostar. Dessa fick ackompanjera det sista plocket före visningen i morgon och tillsammans med "Urshults Äpplekungar" en film av Anette Lykke Lundberg som jag fastnade för när den gick på TV för något år sedan och nu fick återse efter att ha beställt den av förlaget.
Det är en film om den fullständiga paradislyckan, om den goda traditionen och det förfinade nedärvda hantverket. Om den goda smaken helt enkelt. Ett lysande exempel på den långsamma maten.
För några år sedan i Råshult hade jag förmånen att få smaka juicen av Urshults Kungsäpple och denna nektar finns kvar kring olfaktoriska centret klingande rent och skönt än i dag.
Nu bara några timmar från visningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar