Werner Vögeli från min bok "Femton kockar och falukorv".
Foto Karl Melander 2000
Idag dog Werner efter en längre tids sjukdom.
Jag tänkte på honom så sent som igår då jag diskuterade priset på tryffel med en människa och berättade när Werner och jag blev kvar i Lyon efter en flygstrejk och fick ta tåget till Paris för att hinna med "sverigeknarren" till Arlanda. Jag hade satsat mina sista pengar (ganska mycket) på en golfbollstor perigordtryffel och packat in den ordentligt i två plastpåsar och sedan i en plastfryslåda. Jag hade den i handbagaget och när vi lämnade stationen i Lyon utbrast Werner "känner du Lager, känner du hur din tryffel stinker!?".
Det finns bara glada minnen efter en sådan människa som Werner. Jag kan inte säga att jag kände honom så ingående, men vi var bekanta med varandra och jag intervjuade honom ofta. Han var alltid så vänligt inställd och när jag frågade om han vill medverka i min bok om Falukorv som kom för en del år sedan tackade han omedelbart ja för att tillägga att den svenska falukorven så mycket påminde honom om barndomens cervelat. Och jo, Werner hamnade på omslaget.
Så tänker jag på honom som TV-kock utöver alla storverk han uträttade både som kokboksförfattare, som kökschef på Operakällaren och som hovtraktör. Han hade ett mycket mer naturligt förhållande till matlagning i TV än de flesta av alla unga kockar tillsammans och jag vet att speciellt äldre och kunniga matlagare älskade hans framträdande.
Matvärlden i Sverige blev tom ett ögonblick idag. Ingen kan, liksom, och vill förmodligen inte heller, ta hans plats. Det är sorg vid spisarna.
Och så när vi fortsatte med flyg till Stockholm efter tryffelåget från Lyon så berättade han:
"Sist jag åkte hem från Frankrike så kom jag till passkontrollen i Sverige och jag kunde inte hitta passet. Jag visste att jag packat ner det, men jag kunde inte hitta det. Passet var helt försvunnet, kan du tänka dig?"
"Så jag gick till passkontrollen och berättade så leende som jag kunde att passet hade varit med från Frankrike, men inte till Sverige, att passet var helt borta. Då log passkontrollanten tillbaka med hela tandraden och så sa hon: Du för Dig går det lika bra med selleri".
Tack Werner Vögeli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar