Salig blandning på bordet

Vi stänker nog i oss ett antal ostron i månaden här hemma.

Man tager om så behagar. 

En salig blandning att äta.

Biff med lök, en klassiker. Biffen grillas till en innertemp av 47° och får vila i 8 min.

Nä, men det var några bilder som dök upp ur min bildsortering och så blev det grejer som jag gillar var för sig. 

Samtidigt en vardaglig förrätt här hemma, ostron. Sedan en biff med lök. En vardagsrätt som jag älskar och så, bara för att reta julmoralisterna, en semla till andra advent som gräddig dessert.

"Ingen semla före årsskiftet" - Jag säger likväl en Budapestbakelse, semla året runt!

(Alltså vi har inte serverat det här som en vardagsmeny, det är bara något styrt ur bildflödet.

Ikväll blir det pölsa från Delins i Färila med stekt potatis och röda betor som äro inlagda.)

Grattis älskade Lovisa 💟💟💟

Hon sover fortfarande, det är bara tidig morgon i NY.

Åkte igår morse, jobbar några dagar och sedan vidare till LA sedan hem om tio dagar. Kanske en sväng till London innan jul.

Idag är det den 3 december.

För exakt 20 år sedan kom hon ur moderlivet den här älskliga lilla varelsen som redan från start gick sin egen väg. Trösklarna har varit höga, ibland så höga att hon varit på väg att ge upp. Nyfikenheten, tror jag det är, har varit så stark att hon gått vidare ändå, genom det svartaste och mörkaste, bort från omgivningens fördomsfulla viskningar, bort från föreställningar om att inte duga. Bort från panik och stark ångest. Jag kan skriva om det här då hon själv upprepande berättat om det i modevärldens olika tidningsreportage. Hennes öppenhet är både läkande och stark.

Tror aldrig min väg korsats av en sådan styrka som i hennes inneboende, samtidigt som hon är skör, integritet samtidigt som skyddslös. Min roll har bara varit att stå där, att vara, att finnas. Inte så lätt roll det heller, men nödvändig.

Bild från Lovisas tidigare Instagram

Så tar hon sig fram. Jag läser om henne i världens stora modemagasin, ser henne växa, bli vuxen och göra en stormande karriär. Reser ständigt mellan modemetropolerna i Paris, London, New York, Los Angeles (ska var i Palm Springs i veckan för plåtning), Tokyo.

Landar i sängen hemma och igår sa hon innan jag lämnade henne på Arlanda: ”Oj, skulle hellre stanna hemma i min säng – jag är så trött”.

Jag är så lycklig för hennes skull, hon är värd vartenda uns av de här stora framgångarna och hoppas hon får en fantastisk 20-årsdag i USA och att hon vet att vi här hemma i grådasket tänker på henne.

Grattis min älskade unge.💟💟💟

(Så undrar man, var syns hon. Jag har ju förmånen att få bläddra i alla magasin hon tar hem, andra kan ju titta på henne i en av de stora alternativa kroppsshopperna där hon dyker upp till sommaren efter att ha plåtat förra veckan på Kanarieöarna)

Konsert med glittrande toner till advent

Ursjungen efter adventskonserten idag i Klara kyrka i Stockholm. Uppklädd i konsertkläder körde vi genrep i koret och sedan på läktaren med Dotter Sion och Advent. 

Genrepet gick väl för mig som jag misstänkt att det skulle gå, fullständigt åt pipsvängen, hittade inte toner, blandade ihop stycken, svamlade mellan notrader, satsade på fel ställen.

Tog en runda under paus mellan rep och konsert, medan kyrkan fylldes så sakteliga med folk och gick och hälsade på Cajsa Varg. Hon ligger nämligen mellan svängdörrarna och kyrkporten i sidovalvsingången. Ingen lapp, ingen tavla bara en stor bastant svart järndörr. Där – förmodligen en trappa ner under kyrkan, där vilar hon i det Klinkowströmska gravkoret. God dag och adjö Cajsa Varg, jag brukar säga så när jag är där och står framför dörren.

Så, konsert. Har inte varit i högform precis, men nu satt de där tonerna och jag svamlade inte till det och det blev en väldigt vacker timme.

Så här efteråt blir jag alltid så fylld av musikendorfiner att det är svårt att landa, att varva ner. Får sitta här ett tag till och glädjas över att kören sjöng kristallklart till Maria Starborgs dirigerande.

Helvete så mycket skrivande, bloggen 13 år

Igår fyllde bloggen 13 år, det är ju kul. Man undrar hur det kommer sig att en blogg håller igång?
Jo för mig är det så att jag en gång för 13 år sedan provocerades av Lisa Förare Winbladh, eller snarare blev utskälld för att jag skrev så långa inlägg som svar på hennes skrivande å hennes egen blogg. Typ, Ge fan i att skriva så här på min blogg, "skaffareenegen" typ. Och då gjorde jag det i akt och mening att skriva av mig.

Och det är ju lite lustigt för jag skriver ju egentligen annat, artiklar, manus, böcker. I min värld är jag ständigt skrivande. Skrivande och tecknande och målande - det var det jag lade 14 års universitetsstudier på en gång i tiden.

Kvällar, snarare nätter och morgnar n'är jag ska sträcka ut mig antingen för att vila eller för att komma igång då sätter jag mig här där jag sitter nu vid datorn och gör den där ordgymnastiken, det som blir inlägg i bloggen. Egentligen är jag inte bekymrad över att folk sedan läser den här morgon och kvälls/nattgymnastiken för det är precis vad det är, en slags gympa för själen, för orden, för händerna mot tangenterna och för skallen att komma igång eller slockna. Ett avtryck som är seriellt och som bara fått fortgå. Samtidigt blir det ett titthål in i min högst privata sfär (vilket också bekymrar mig föga) där jag tar ut svängarna, mest om mat och konst, en del om musik och ett uns om barn, partner och hund.

Den uppstod som en utpräglad matblogg och lite tillspetsat så är den det fortfarande.

Berättade jag att vi köpte en ren?
En hel konsumentstyckad ren på 32 kilo - Den är snart uppäten. Återstår några stekar, ribb och bog.
I förrgår gav jag mig på den ena bogen, den högra i djurets färdriktning. Benade ur (inte svårare än att göra det på ett lamm eller rådjur) och lade först i benen i min stora röda stekgryta av gjutjärn, bogbladet och "axelbenet", för att brynas ganska hårt. Välte i köttet, oskuret, i och brynte vidare.
Fem rödlökar och det gröna av två purjo. Fyllde på med en halv flaska rödvin och renbuljong jag kokat från andra renben sedan tidigare och hällde på kokvatten så köttet täcktes. Inget mer. Lite över 100 grader i ugnen. På med locket på grytan och så 11 timmar i värmen. Natten var fylld av väldofter.
Tog upp köttstyckena med hålslev, rensade bort det som fanns kvar av lök och så fick det svalna. Körde buljongen genom en chinoise och kokade ner till hälften.
Rotselleri, morötter, rödlök, palsternacka skar jag i tärningar och lät koka nätt och jämt klart i vatten. Silade ifrån och reducerade spadet. Blandade sedan buljongerna, redde med majsstärkelse och välte ner grönsakerna. Skar köttet i större bitar och lade ner i såsen. Smakade av med salt, lite soja och ett knippe timjan. serverade med matkorn.
Har nu en gryta att snarra av närhelst, himmelskt gott och riktigt limmigt mot läpparna.