A Soulful Celebration

Foto: Marcus Cristobal Berglund 

Några dagar i april. ”Soulful”. I botten spökade Händels Messias, men han är väl van nu, musikgeniet som föddes i Tyskland och blev engelsk både i stil och ande.

Messias, ett av musikhistoriens storverk, ni vet den med Hallelujakören (?) skrev Händel i sitt hus i London Mayfair, 24 Brook Street där han levde största delen av sitt liv och där han skrev lejonparten av all sin musik. Idag är hans hem ett museum. Då kommer jag till det där med ”att spöka” för i samma hus bodde en tid Jimi Hendrix och på samma adress finns nu kombon Händel och Hendrix som museum. Århundraden av glapp som fylls.

Och glappet tätades ytterligare i helgen då Sollentuna Gospel körde Händels Messias – A soulful celebration.

Varför jag skriver om det här? 

Jo, jag fick förmånen att delta som recitatör av de många bibeltexterna, de som förband musiken, och som var en översättning av textinnehållet.

Så satt jag där uppkrupen på en piedestal som gav träsmak och kramp. Men det gjorde liksom ingenting. Funderade över vad Händel skulle sagt om musiken och konstaterade att han säkert skulle varit uppe och dansat, skrattande, leende, gråtande av samma slags lycka som förmedlades till alla i publiken, tre fullsatta konserter, lördag, söndag och måndag och ett alldeles fantastiskt drag från första stund till sista. 

Den här kören växer och blir bara bättre och bättre. Det är nämligen inga småsaker att lära sig utantill och därifrån gestalta. Basen är ju en komplex tonbild från 1741 och på den arrangerat till jazz, blues, fusion och mycket annat.

Eftersom ”den nya Messiah” inte finns noterad har konsertens kapellmästare och musikgeniet Johannes Jareteg suttit och lyssnat in och rearrangerat stycket. Det blev magiskt inte minst för de instrumentala arren och solostyckena.

Nu väntar jag bara på att samme Jareteg gör något helt eget av Bachs juloriatorium, sex kantater för Sollentuna Gospel med Jaretegs kapell och stor orgel (!) Tänk er ”Jauchzet, frohlocket” från 1734 i ny sättning och ett jäkla drag!

Men tillbaka till den gångna helgen; Det blev en storslagen upplevelse som jag inte vill vara förutan. Få se om det hela repriseras nästa år som med Jesus Christ i samma sättning och som framfördes två år i rad.

Kulturprofilen äger akademiledamoten

Har haft en del med akademiledamoten och kulturprofilen att göra. Inte nu på senare år, men för länge sen.

För mindre länge sedan var jag på en bokmässa. Tyckte väl det skulle vara kul att återknyta kontakten.

Akademiledamoten hade ett eget bås för sina utgivningar. Sökte mig dit efter mässans karta. Hon var på lunch. Kulturprofilen vaktade.

Jodå, det blev dunk i ryggen och hjärtligt och leenden och allt det där när man inte setts på några år.

Men den dagen, den lunchen, där i akademiledamotens vrå blev jag illa berörd, väldigt illa berörd.

Plötsligt öser han ur sig. Sådär förtroligt, lismande, lite halvhögt (småfranskt) så att jag skulle förstå att det han sa enkom var för mina öron:

”Hon skulle aldrig kunnat vara där hon är idag eller blivit något utan mig, det är sant, ingenting, böckerna, akademien, ingenting, det är jag som lett henne och sett till…”

Jag sa:

”Det är sant alltså? Att du är det kräk alla vittnar om. Dra åt helvete!”

Jag vände och gick, så upprörd och arg att jag skakade.

Den där inkokta laxen

Den ska ha smaken av ättikan och en rosa kärna, bara lättbakad i det kokande vattnet som hälls över den och så kryddningen och att den får kallna i spadet.
Vem älskar inte inkokt lax?

Lagade den i helgen av lax som var över efter Augusts sushiryck i fredags (kommer som inlägg med bilder efter det här). 

Tyvärr är laxsidorna så misshandlade i butikerna så att de knappt håller ihop. Lamellerna brutna, segmenten trasiga. Det går inte att hålla en laxsida, hur hårt vackad den än är,  med en hand och med ändarna sladdrigt hängande.

Gick i en "laxskola" i Norge för massor av år sedan. Odling, slakt, filettering och omsorgsfull behandling och tillagning.
Där fick vi lära oss att hålla en laxfilé helt flat för att sedan kunna laga bra mat av den och utnyttja till både gravning, stekning, kokning och skära som rå.

Här i alla fall det bästa receptet av alla på inkokt lax, men försök inte göra såsen, den spricker!

Inkokt lax Tore Wretman

Det här behöver Du:
1 kg lax av mittbiten skuren i 3x3 cm kuber med skinn

Till kokspadet:
2 1/2 liter vatten
1 gul lök
1 medelstor morot
½ dl rödvinsvinäger
3 tsk salt
5 vitpepparkorn
6 hela kryddnejlikor
1 lagerblad
8 dillstjälkar
Skarpsås
1 gula från ett hårdkokt ägg, passerad genom en fin sil
1 rå äggula
1 krm salt
1 krm strösocker
kajennpeppar
1 ½ msk osötad senap
1 msk vinäger
1 dl gräddfil
2/4 dl grädde

Så här gör Du:
1.Koka lagen med alla ingredienser i tio minuter.
2.Lägg i laxkuberna och sätt på locket på kastrullen
3.Ta bortkastrullen från plattan och låt svalna.
4.Garnera med en klick rom på varje laxbit
5.Servera med skarpsås.
6.Se till att alla ingredienser till skarpsåsen håller samma temperatur, enklast är att lägga allt i kylen några timmar före anrättning.
7.Blanda den kokta och råa äggulan med salt, kajennpeppar, socker, senap, gräddfil och vinäger.
8.Vispa grädden till skum och vänd ner med en spatel.
9.Håll såsen kall.

Nattvandring XII

Snölik. En smutsig hög av vinter.

Vintern rasar ut och nu ska vinterburret bort

Det har ju varit en vinter i Stockholm med ömsom härligaste snöväder och grusomt slask. Efter varje promenad har vi fått antingen tina upp kilovis med snö ur pälsen eller spola bort smuts och grus.
Ändå inbillar vi oss att han behöver långpälsen om vintern - det har ju för ovanlighetens skull varit ganska kallt också.

Men, som idag, när termometern utanför köksfönstret närmade sig 14 grader varmt så bestämde vi oss. Nu ryker burret. På tisdag blir det topp till tå badning med det dyra hundschampot, sedan föning och borstning så att alla tovor rätas ut.
På torsdag klockan 15 är det frisören som fått i uppdrag att kortklippa hela Assar och kloklippa ordentligt.
Varje gång vi gör det här känns det som att det är en ny hund som flyttar in.