Skördefest i helgen på Hersby Hembygdsgård

Under senare år har jag försökt fördjupa kunskaperna kring odling av äldre sorter och utifrån tankar och trädgårdsidéer skapa ett mångfald på den begränsade yta jag har att använda mig av.

Odling och trädgårdsdesign har visat sig vara ett populärt ämne. Som ordförande i Sollentuna Hembygdsförening tyckte jag i somras att man med all rätt skulle kunna fira trädgårdens dag, eller en tidig skördefest, på hembygdsgården Hersby i Sollentuna. Min tanke var att få dit kunniga och bra människor att prata trädgård och samtidigt låta odlande amatörer komma med det som växer i trädgården just nu, visa upp, byta plantor och fröer och mötas.

Under sommaren och tidig höst fick jag kontakt med många av dem som jag gärna vill höra berätta mer om deras förhållande till odlingsäventyr, trädgårdar, råvaror.

Stefan Tapio som är designer har hjälpt oss med ytterligare en skapelse från sin idéverkstad (han gjorde föreningens midsommaraffisch) som han kompletterat med ett programblad.

Klicka på programmet för att få det läsbart


På söndag har det blivit dags för Skördefest på Hersby Hembygdsgård. Alla är naturligtvis välkomna. Bondens Matbod kommer att vara på plats och kaféet som till dagligdags håller till nere i Sollentuna Centrum, Biblos, flyttar upp till Hersby denna dag för att servera kaffe och bullar, korv med bröd och en skördesoppa. Stora delar av Hersby Hembygdsgård håller också öppet.

Är det förresten någon som känner någon som är i behov av en smedja? Vi har en på Hersby. Fövisso har vi också en kunnig och rutinerad smed, men det finns plats för att alternera tiderna och vi ser att smedjan används ofta. Den som är intresserad kan svara på bloggen eller skicka ett mail.

Potatis i original - Rättviks röd och Leksands vit

Rättviks röd ser ut som små potatisbakelser - Leksands vit en härligt mjölig matpotatis som hänger ihop hela koket.

Det här är de potatisar som Ahlströmer lär ha tagit med sig från England, 1724 vid en av sina affärsresor. Egentligen är det otroligt, men Linné skriver från sin resa till Dalarna redan 1733 att potatisen där slagit igenom:

"Älvdalen den 10 juli är skörden så stor att prästen kunde få tiondet av det som gavs, men så var det också på prästens initiativ som odlingen igångsatts", skriver Linné.

Man undrar om namnen på potatisen kom till under denna tid - för knappast att det var Ahlströmer som namngav: Leksands vit och Rättviks röd.

Förra året hade jag fyra knölar av var som utsäde - jag fick en halv hink av var vilket jag sparade till i maj när jag satt dem i två enskilda land.

I veckan drog jag grepen under ett stånd och var väl då övertygad att få upp ett magert stånd då dessa gamla historiska knölar inte är kända att ge avkastning av stora mått - det kom betydligt senare med framforskad industripotatis. Dröm om min förvåning då ett enda stånd räckte som ett kok till hela familjen - förvisso i olika storlekar, men ändå.

Vi har haft för vana att laga potatis i vår rundbottnade wok som vi sätter i grillglöden i väntan på att glöden ska bli grillklar. Så ock med dessa kok av historisk potatis - kokad med dillstjälkar, lite salt och något lager.

Den som bär namnet "Leksands vit" var en härligt mjölig potatis med en god egen smak (när kunde man säga så om industripotatisen?) något söt och nötaktig med en förmåga att ta emot smöret som "en svamp" och liksom ta smaken från allt annat på tallriken. Den röda "Rättviks röd" en ännu mer stärkelserik potatis, något fastare än Leksandskamraten, vacker med sina invikta ögon och så god att den klarar bravaden att bli serverad som ensamrätt med rejält brynt smör och lite salt.

SEn annan svensk i landet av mina historiska sorter - nämligen rödbrokig

Snart ska vi ta upp vår sent satta amerikanska rosenpotatis - också det en sort med "rötter" från sent 1700-tal till statarnas Sörmland och med en säkrad proveniens.

Det här med mina gamla potatisar (Jollpäru som Leksands vid kallas på Leksandsmål) är den amerikanska importlinjen av potatis till Europa - den andra grenen gick strikt efter de katolska staterna och de lät inte undslippa en endaste knöl åt de otrogna protestanterna. Sålunda har dessa mina potatisar i landet en härstammning från Peru till Amerika och sedan vidare till England - Ahlströmer och Alingsås eller inte alls! Det kan ju varit så att dessa Leksands vit och Rättviks röd är den "experimentpotatis" som infördes till Sverige genom andra vägar redan på 1600 talet och i så fall mina damer och herrar är det verkligt historisk potatis jag äter till vardags - potatis som fördes av conquistadorerna från Peru och först odlades på Kanarieöarna, sedan Spanien, Irland
och Frankrike samt i myrmarken i Leksand och Rättvik där svälten och nöden i Sverige var som störst och som Linné rapporterad om utan att någon då reagerade.

Jag tror att det här är en bild på min blommande Leksands vit

Små möten med växter som har en betydelse

Lotus

När vi klarat av en visning av ett radhus vi var intresserade av och konstaterat att de var alldeles för tätt och trångt och fult så åkte vi till Bergianska.

Det finns växer där som gör Rodjana smått nostalgisk. Örter, blommor, rötter som använts i matlagningen och som hon plockat som barn för att använa.

Så går vi förbi en bomullsbuske och hon berättar om alla dessa dagar på bomullsfälten, på majsfälten, på sockerrörsplantagen, bland mangoträden - extrajobb för en thailändsk liten tjej.

-Jag har plockat massvis med säckar av bomull, tusentals majskolvar och tonvis med mango.

Lotusens frön som används till mängder av anrättningar

Det där låter väldigt exotiskt och ännu mer exotiskt blir det när vi går ut från Edvard Andersons medelhavsväxthus och in i Victoriaväxthuset där victorianäckrosen växer, gigantisk - men det är inte den som väcker det stora intresset utan en växt betydligt mer Brahamanistisk (heter det så?) nämligen den indiska lotusen vars ande hinduerna anser varje människa vara behäftad med och som har en mycket central roll i buddhismen. Frökapslarna däremot är rysligt goda att äta råa såväl som friterade, kokta eller wokade.


Trångt trist och tråkigt

Vår egen lilla "lotus", näckrosen, inte lika, men nästan lika, magisk och vacker sedan Monets dagar

Alla galopperade - vilket konststycke

I onsdags var jag på Solvalla i sällskap av vännen Peter Holstad.

Man kan inte säga att jag springer där ofta, men tillräckligt för att veta hur det går till ungefär. Alltså beställde vi bord i Restaurangen och innan dess lyssnade vi till de stalltips som gavs och lade upp en V64 talong som lämnades in.

Peter är mer novis och att hålla sig till sådana brukar betyda nybörjartur - första gången jag själv var på Valla tog jag hem en DD (utläses Dagens Dubbel) som gav mig 8000 kronor - det var för en god del år sedan.

...och alla föll de i galopp - vi skulle åkt till Täby istället.

Så kom vi till maten som väl kan anses som hyfsad - men man är inte där för att äta. Garvad service och massor av profiler att beskåda - några med uppfläkta datorer för analyser och så började vi springa för att satsa på vinnare och plats.

Kort sagt - vi hade det djävligt trevligt, Peter vann inalles 11 kronor och jag själv lyckades spela på alla hästar som galopperade och en som nästan dog.

Se där en dag på travbanan.

Peter Holstad i analystagen inför nästkommande lopp.

Vilken mathelg - och möte med gigantiskt grönt på Bergianska

Ankan förberedd för några timmar i grytan i sällskap av sitt eget fett.


Det blev en sådan där lååång härlig mathelg och trots vädret massor med trädgårdsnöje. Vaxbönorna tarvar ständig plockning - hörde för ett eller två år sedan om någon, i den här sfären bland matbloggare, som picklade vaxbönor med väldigt bra resultat, men hittar inte hur hon/han gjorde.

Gurkorna dessutom - slår alla rekord. Vi gör rejäla och varierade gurksallader varje dag, pressgurka självfallet och idag en liten variant med skivad gurka dressad med en honung/saffranrapsolja och en gammal åldrad söt dadelbalsamvinäger - hur bra som helst.

Inledde egentligen veckoslutet redan i torsdags då jag intervjuade en politiker på ministernivå för en uppdragsgivare och passade på att slinka ner i Hötorgshallen för att skaffa det jag verkligen längtat efter - broskben hos Nilssons och ankor hos gamla Kjells fågel och vilt.

Det blev ungerska ankor den här gången, lite för magra för min smak, men jag hade ankfett hemma i kylen så det var inget att oroa sig för.

Trädgården på fredagen med grillning av fläsket som fått marinera - det finns ingenstans på grisen där fläsket blir så smakrikt som mellan brosket i ribbefästet. Nyupptagen potatis till och som kokades med dill i vår rundbottnade wok nedmulad i kolen precis när grillen tänds.

Så fick jag stycka de små ankrackarna och gnida dem i salt för att rimma i tolv timmar - packade i en liten bunke.
Under tiden lät jag skrovet gå på svag värme med några scharlotten för att ta ur det som fanns av fett och så för att lätt kunna lossa kvarblivet kött för en rilette.

Om lördagen fick ankbitarna koka i ankfett, eller bara smälta med i flera timmar på svagaste värme. Ett snabbt uppkok i början och slutet och så upp på papper med hålslev. Fettet silades genom en chinois så att det blev klart som korvspad. Amerikansk rosenpotatis skars i halvor och bakades i ugn med nyskuren timjan, rödlök, scharlotten, lagerblad och saltflingor från någon trakt söderut. Sist fick ankskinnet en knaprig yta på skinnet under salamandern...nåja, grillelementet i morsan och farsans nya ugn - för det här blev en familjemiddag med tre generationer till bords och det var himla gott. Det klarade ankefettet till som en het sås.

Söndag blev det skörd i köksträdgården - potatis, purjo, scharlottenlök, röd lök, gul lök, sqush, vitlök, gurka, bondbönor, dillkrona, lagerblad, timjan.

Kryddorna knöt vi ihop och potatisen tärnades fint. Löken skar vi grovt. Först fick löken svettas med olivolja och sedan hällde vi i potatisen. Ett glas cognac gick i och antändes. "Brasan" släcktes med en halvliter god kalvbuljong.

När potatisen blivit halvmjuk hällde jag i squashen, fem mindre tärnade. Det hela fick koka mjukt och smakades av med salt och mald peppar. Så snart allt blivit mjukt och smakligt fiskade vi upp kryddbuketten och mixade soppan med handmixer. Finurligt blev det med vitlökssmörstekta crutonger, smörslungade lättkokta bondbönor och en stor bukett med gul mangold som stekts i olivolja och en nypa socker - allt detta sista lades som en liten hög mitt i sopptallriken, njutning (!) och allt från egna landet!.

En slags "kalvdans"

Detta nöje avslutade jag alldeles nyss på kvällskvisten med en överlagrad blåmögelost från Kalv som handlaren inte nändes sälja då den levde sitt eget liv sedan bästadatum gått ut redan i maj - men fy katten vilken ost värd namnet. Åt den i omgångar med råcentrifugerad sockrad saft från min vitavinbärbuske.

Boostad beta i Bergianska botan

Utflykten glömde jag, med dessa gigantiska grönsaker i Bergianska trädgården. Brutalt stort i allt och jag frågade förra året och fick som svar att de vätskegödslade med vanlig krukväxtgödsel och de måtte gödsla något alldeles förbannat för min känsliga näsa reagerade på konstgödselstanken och så den lite märkliga doften från nyss brunnen varmkompost. Jag vet inte om jag vill ha det så.

Åskstorm i ögonblick

Det ryker storm över trädgården nu - en åskstorm så stark och tät att det nästan är möjligt läsa tidningen på balkongen och regnet öser ner, finstriligt - det är förfärligt för det känns så mycket höst. Men så kan det ju inte vara.
Plockade fram en bild från trädgården igår och ser att sommaren visst är kvar, den har bara gjort ett uppehåll med regn.

Rovdjur - Rådjur - stadsskott

Det är inte kul längre, inte ens sött och gulligt.

Kring vårt odlingsområde stryker inte bara ett, utan en hel släkt rådjur omkring. Fortfarande med den ståtliga gaffelbocken som alfahanne.

Vissa av våra odlingsvänner har fått hela vaxböneskörden åtgången och hela rosenhäckar förstörda. Vår mangold är betad och jorden nedtrampad.

Dessutom är djuren löjligt tama. Jag skulle lätt kunna jaga dem med spjut, vilket naturligtvis jaktstadgan förbjuder. Till och med lagstiftarna tycks ha genomlidigt någon slags märklig bambifiering (rådjur är dock inte en bambi - bambi var ett dovhjortskid).

Hart när alla andra djur finns det skyddsjakt på - dock inte dessa trädgårdsmarodörer. Man får med överrunnet sinne lugnt vänta till allmänna bockjakten den 16 augusti och då, vilket uttyds av namnet, bara hannarna. Förlegat med tanke på att rådjuren likt råttor nu tar invaderar trädgårdarna och gör livet surt för snart sagt alla och envar.

I veckan åkte vi i villaområdet som ansluter till vårt kollektiva trädgårdsområde - kolonilottsföreningen Fyndet - och inne på en vanlig villatomt mitt på dagen, med bilar utanför på Sveavägen och med folk inne i köket, stod en rådjursgrupp och betade av trädgårdens rosor.

Det är ett hot mot trädgårdsodlandets innersta idé - friskvårdsaspekten. Folk tappar lusten eller bygger in sig fullständigt för att slippa marodörerna. De så kallade djurvännerna, samma folk som så fullständigt missbedömt det här med rovdjur direkt norr om Sollentuna och som fått människor att stanna inne av rädsla för varg och björn, applåderar nu att rådjuren så fullständigt etablerat sig i människors absoluta närhet.

I länder inte långt från Sverige är det tillåtet med pilbågejakt efter hjort och rådjur - tyst, ofarligt för omgivningen, raskt dödande. Villaområdena kring oss och trädgårdarna runt omkring vår hade kunnat vara en utmärkt scen för denna slags jakt.

Rådjur hör inte hemma där folk finns som försöker ägna sig åt trädgårdsnörderi!

Läs mer om rådjursäventyren i vår lilla odlingsvärld här