Alltså, det här med gröt till middag, en sådan succé

För någon vecka sedan var jag på ett event med Matmaffian som jag varit med om att arrangera tillsammans med huvudpersonen Sebastien Boudet.

Det handlade i första hand om GRÖT och parallellt med gröten om livsproduktion i stort. Där satt vi vid långbord, en skara medlemmar i vår förening som uttalat är landets vassaste matpennor och åt en fantastisk middagsgröt med smaker som fullständigt bombarderade käften och lade sig som ett ärligt moln i magen.

Hans bok Den nya gröten är inte bara en bok om gryner och blötläggning, det är en vansinnigt grann kokbok för den som vill leva livet på nytt.

Sålunda inspirerade och manade lagade vi middagsgröt här hemma för någon kväll sedan. Fyra blötlagda krossade sorters spannmål; Dala lantvete, svedjeråg, dinkel och purpurvete. Stekte först lite finhackad gul lök och vitlök, bitar av morot, palsternacka och rotselleri och sedan in i ugnen för att bakas till nästanfärdigkonsistens. 

Stekte sedan spannmålet i en het panna och under ständig omrörning ända tills det blev glansigt och började ta färg. Spädde (deglacerade) med lite vitt vin och sedan efter vart med buljong ungefär som när man tillagar en risotto. Trodde inte spannmålet skulle ge ifrån sig en sådan lockande väldoft. Avsmakning, spannmålet ska ha ett litet motstånd i tuggan (också som risotto). 

Rör ner rotsakerna och låt puttra färdigt. Tänkte skära lite god ost i kuber och röra ner, men glömde och det gjorde inget. Flingsalt och några örter. Jisses vilken middagsgröt. Två deciliter blötlagda korn mättade oss alla tre här hemma och smaken stod inte Nobelgröten efter - vår kanske var ännu bättre, vad vet jag?

Tänk som vi gör här hemma just nu - att det här blir en ny melodi. 

Nu ikväll har jag liksom igår blötlagd några deciliter så att det räcker till frukostgröt i morgon och eventuellt middagsgröt i morgon kväll. En middagsgröt med nya smaker, nya sensationer. Frukostgröten får gärna smaka sak samma från brätte till brätte, middagsgröten bjuder på olika smaker, olika texturer i varje skedblad. SKED? Det är klart att gröt ska ätas med sked!!!

Den nya gröten blir vår nya köksbibel!

Var jag får tag i spannmålet? Handlar på REKO-ringen av Jädra prästgård

 

Dödsdansen med Marie Göransson och Gunilla Nyroos, en dödsdans på tiljorna

Första gången var i våras. Vi blev så drabbade av dessa skådespelare att vi ville tränga djupare in som betraktare, som lyssnare, som upplevare så vi gick tillbaka i veckan för att uppleva det vi kanske missat, tack och lov så sattes Dödsdansen upp igen, varför, ja gissa det.

Två skådespelare, Gunilla Nyroos och Marie Göransson som är sig själva och samtidigt Edgar och Alice:

-Vill du inte spela lite för mig?

-Vad ska jag spela?

-Vad du vill.

Tror inte jag blivit så drabbad av teater tidigare, inte minst för att Intima teatern är just så intim, så nära nästan plågsamt nära. Ett skådespelarliv med utgångspunkt av Dödsdansen, det där sista halmstrået, sista andetaget som samtidigt annonserar en fortsättning både i Strindbergs dödsdansen, en dödsdans av nedmontering. Göransson och Nyroos är något annat, erfarenheter, smärta, och ett måste...en fortsättning bortom Dödsdansen. Det är lite av en dryg timmes kommenterande av Strindbergs drama utifrån dem själva, deras långa scennärvaro, ett tiljornas liv och ett svar på varför, ett måste, ett inre starkt behov. Rädslorna, nerven.

Två av våra främsta. Vad kan det bli av det? En oerhörd drabbande föreställning. Gå och se den innan det är för sent. Gör det!

 

En bok om Anne Nilsson av Eva Sjöstrand, en konstbok i alla väderstreck!

Att täcka in ett konstnärsliv. Inte det enklaste. Kan ju lätt bli hit och dit och splittrat. Men här förstår ni binds ett spretande konstnärsliv ihop och presenteras genom alldeles utmärkta bilder, både ur själva konstnärslivet som fotografier och som konstbilder ur samma liv. Dessutom berättat genom smått poetiska texter signerade Eva Sjöstrand. Ett nytt idogt samarbete som dessa två skapat. Så bra! En fortsättning på ett arbete de fört många år och som resulterat i en rad tidigare böcker med texter och träsnitt/illustrationer. Kan det bli bättre, nej knappast. 

 

                                                            

Jag har haft förmånen att följa både Anne Nilsson och Eva Sjöstrand genom decennier och jag har alltid tyckt att Annes konstnärsskap varit för blygsamt i förhållande till dess uttryck. Bilder som är gjorda lite i skymundan, bortanför bruset som om att jobbet skulle vara betydelselöst, vilket det naturligtvis inte är.  Stramt hållna målningar, skulpturer och grafik, sylvasst och eftertänksamt. Man blir liksom lite glad över att allt sammanställts och det där med att grotta ner sig i förhållandet mellan konsten och konstnären är skitkul och skapar naturligtvis ytterligare förstånd, inte bara för att texterna "förklarar" bilderna (de står upp för sig själva) utan för att texten är formad som ett slags vänporträtt och är en berättelse om personen, bildskaparen och människan bakom. 

När boken ramlade in med posten började jag läsa omgående tills jag upptäckte att jag halvlåg där i soffan fortfarande med ytterkläder och skor på när jag bläddrat och läst till sista sidan. Det säger ju en del om lockelsen och också nyfikenheten, fördenskull också om njutningen och lusten. 

Reproduktionerna i boken är sååå bra.  Skrev jag "blygsamt" i början av den här texten? Nej det här är ingen blygsam bok. Tvärt emot. Det är precis en sådan bok man vill läsa om en konstnär. Grattis!

 

Snösmocka, vad är väl det mot en afton med studenter eller Strindberg på Åmells?

Affischen från snösmockenatten i Lund

Det ar den 21 februari 2007. När vi promenerade upp till AF i Lund var det sånt där väder att man fick känslan av krokus och att magnolian snart slår ut i Botan. så var det Studentafton och ett långt härligt program om Astrid Lindgren vilket går att läsa mer om från tiden då det begav sig  här.

Avslutades sent om natten med traditionell pytt i panna med bea. Om detta skriver jag om tre år senare i bloggen då jag var Mannerström side-kick också det på en studentafton i Lund (kul tid).

När gänget slevat i sig den märkliga kombon så fick vi tid över att titta ut genom fönstret och så snösmockan. Vad vi inte visste var att hela Skåne var inlindat i ett vitt töcken, bilar låg som legobitar på ett barnrumsgolv. Inget funkade, tåg och flyg var inställt och vi lurade på om vi över huvud skulle kunna ta oss till hotellet. Jo, speciella snötåliga bilar var framkörda och i sakta mak rullade vi genom ett tyst och öde Lund den korta biten ner till hotellet och där blev vi sittandes. Inget flyg dagen efter, inte förrän sent nästa kväll. Det gav oss tid att äta frukost, lunch och middag tillsammans och det enda vi ägnade oss åt var samtal, helt fantastiskt. Här var snösmockan oss behjälplig till att mötas på riktigt, inte bara larva oss från scenen.

                     

Nu pratas det idag om att snösmockan ska komma över oss här där jag sitter i Svealand, Kalmartrakten är tydligen redan översnöat och Skåne fick sitt ordentligt igår. Alltid samma sak i början av snösäsongen.

I veckan som var så kändes vädret som att krokusen skulle börja blomma och då promenerade jag runt på stans gallerier, mest till Åmells för att titta genom svensk konsthistoria och där hängde den, en Strindberg med våren inkapslad, blommande äppelträd. 

Skitfin! Fem millar för den som har så mycket på sin Swish. Glad över att fått se den. Hasta genast iväg och titta.

Västerbottensdagar på Grand

Tabberaset i sällskap med fantastiska Ella Nilsson

Sikrom med mandelpotatis

Har ni varit där någon gång, på Grand Hôtels Västerbottensveckor? "Sista chansen" säger Ella Nilsson som "rattat" veckorna där 35 gånger. Den 21 januari börjar det igen på Grand, för 36e gången. Där samlar hon fantastiska producenter av mat till ett och samma ställe, alla från Västerbotten och då handlar det inte bara om Västerbottensost (trodde ni det?).

En stor buffé med Västerbottniska specialiteter dukas upp, allt tillagas av Grands brigad. Igår fick vi, några utvalda vara med och provsmaka något av det nya som dukas fram bland allt det andra. Smältande bra charkuterier, en lagrad ost från Svedjan ***. Först ut var sikrom  för "vi kan ju inte duka fram löjrom, den är ju från Norrbotten." Trevligt med stenhårda gränser och sikrommen med mandelpotatis var en riktigt god kombo.

Vem har sagt att vi måste utomlands för goda charkvaror,

på Grands Västerbottensveckor kommer motsatsen att bevisas

Jag hade förmånen att få sitta bredvid Per Hellström som tillsammans med Johanna driver Svedjans ost i Kåge utanför Skellefteå och som tagit fram en njutning de kallat "Tarsmyran." En ost som lagrats och som fått ett umamidjup som riktigt tar tag i en. Den låg bredvid bitar av Västerbottensost som självfallet är en helt annan typ av ost men som samtidigt bollar fint med varandra.

Potatis ja...Per berättade om släktingar i norr som odlat potatis genom generationer, "mandelpotatisen var till dem själva, rundpotatisen var till grisarna!"

Kaffeost, också den från Svedjans 35 kor

Ella Nilsson och Västerbottensveckorna avslutas den 8 februari, bokningen är öppen redan nu. Upplev Västerbotten på plats i Stockholm. 

 

Gröt hos Sebastien Boudet

"Rågen vajade manshög" 

Använt av diktare som Tegner (Frithjofs saga), Strindberg  /Hemsöborna) och andra.

Finnråg, svedjeråg som växer i tuvor första året och sedan tar fart med flera strån per korn och växer manshög. Sås glest för att få plats och näring att förmedlas (sju korn på ett kalvskinn) och i askan efter svedjebruket för att kornet ska få en skjuts med den första näringen. 

 Det var något vackert hos Sebastien Boudet, ursprunglig, och tryggt. Igår var vi hemma hos honom för en grötkväll och vilken middag det blev.

Förstå att blanda ärtor och olika slag av spannmål, sådant med historia och från jordar med naturlig näring, toppad med rostad pumpa, med lite hemgjord kimchi, tegelost och linderögris. Spannmålen var huvudaktör. Varje tugga blev en upplevelse, inte som vid den vanliga frukostgröten på havre med "förkokta" valsade havregryn som har samma textur från den ena kanten till den andra av tallriken. Grötmiddagen igår var en sensation i textur och smaker, hetta från chilli, sälta av havssalt från blötläggningen, bollande smaker från olika spannmål, hela blötlagda ärtor som tuggmotstånd och tegelosten som små umamitillskott.

Han släppte för en tid sedan sin grötbok "Den nya gröten" som egentligen inte är ny, gröten alltså utan har rötter i det vi kallar det historiska Sverige. "Ny" i  begreppet sammanställning, smak, idé. Men här finns allt från ett Sverige före den industrialiserade maten, ett Sverige där jorden var oförgiftad och naturlig när maten bestod av ärtor (för bara 50 år sedan fanns ett femtiotal olika ärtor på marknaden), bönor och spannmål.

Generöst bjöd Sebastien inte bara på gröt och naturvin utan också på sig själv som bagare, som kock, som entreprenör för ett hållbart matsystem. 

"Gröt är revolution i en skål"

Talk show i morgon lördag

 

Cicci Renström Suurna och jag själv om mina bilders tillblivelse, om 35 års solitärt krafsande, om rädsla och om mod. Missa inte det.

Kl  14:00

Galleri Cupido Svartmangatan 27, Gamla stan