Cicci Renström Suurna och jag själv om mina bilders tillblivelse, om 35 års solitärt krafsande, om rädsla och om mod. Missa inte det.
Kl 14:00
Galleri Cupido Svartmangatan 27, Gamla stan
fredag 24 oktober 2025
måndag 6 oktober 2025
Vernissage 11 oktober 12-16
Svartmangatan 27 i Gamla Stan
Första utställningen på 35 år!
Välkommen
måndag 2 juni 2025
Vilken härlig spelmansstämma i Hovra och vilka härliga pizzor i Augusts pizzastånd
Hela helgen uppbokad av spelmansstämman i Hovra, en institution som nu väckts till liv av en ny generation efter ett decennium i dvala. Otroligt välordnat med spel i varje buske, dans på dansbana och i lôo (dansladan) och med konserter som var outstanding eller vad sägs om "Mor Dansar" med ståbas och viola da gamba och sång, Allan Edwalltexter rätt igenom. Och vad sägs om magiska musikanten Ale Möller tillsammans med Erik Rydvall?
Beställningarna togs upp efter ett färgkodsystem för att hålla ordning, allt
arrangerat av K! Som ses var det lång kö och pizzorna hade strykande
åtgång.
Pizzaliv torsdag, fredag och stor final på lördagen då jag själv fick ledigt och kunde gå på en del konserter tack vare vännen Åke som var mottagare av beställningar och flöde halva natten eller så långt degen räckte.
För Augusts del var det inte bara att baka ut pizzorna. Napoletanska varianten kräver stora förberedelser med biga (fördeg) som ska jäsa i 17 timmar.
Varje eftermiddag från onsdag gick degblandarna i köket hemma. Alltså vi bor granne med stämman, bara att springa över täkten med sådant som behövdes. och runga grejer kördes med bilkärra. Bort och bockar lånades ut av Gunnar Ottosson Tack!!
Pizzadagarna gick åt att blanda fördegen med vatten och maltextrakt och bollas ut och läggas att kalljäsa i portionsburkar i kylen. Sammantaget 150 pizzor.
Snart färdiga pizzabollar att kalljäsa.
August var som en maskin med världens fokus! Allt utan att glömma
det ansvarsfulla och konstfulla hantverket (konsthantverket) för
ett fullgott resultat. Tre olika slags fyllningar, alla som smakbomber
såm bara dansar på tungan. Det finns alltså pizzor och så finns det
Napoletanska Augustpizzor!!!
Något exceptionellt första kvällen var att August stod där och bakade på sin myndighetsdag. Han fyllde 18 och firade med sin favoritsysselsättning. Och mitt i bakat kommer en hel hög initiativtagare och spelmän rusande med ballonger och hattar och ställer sig att sjunga "Ja må han leva" utanför pizzatältet. Trodde August skulle få värsta spelet, men blev så lycklig. GRATTIS FINA POJKEN!
18-årsdagen firades med pizzabakning. Vad han önskade
i övrigt? En sifon för varmt och kallt skum...
...och det fick han vid morgonuppvaktningen.
Älskade unge. 18 år i helgen och världens
bästa sällskap i vått och torrt och i medgång och motgång.
Titta på det utmärkta bakbordet, ett konstverk
signerat faster Karin och som förärades August i födelsedagspresent.
Kan inte bli bättre
Så här ska en fördeg (biga) se ut för det perfekta napoletanska baket.
Trådigheten skapar perfekt botten och bulliga smakrika kanter.
August har trimmat kunskap och teknik till förfining.
Jäskaret med biga, 21,5 kilo fördeg bara till lördagens
stämmofinal.Vad ska man säga? Pizzorna på
Hovrastämman en succe och stämman har satt
Håvra på kartan igen!!!!
lördag 24 maj 2025
17 burkar hårspray på fyra veckor med en konfunderad handlare i Grez
Fyra veckor 17 hårspray
En liter fixativ gräver stora hål i plånboken och jag gör av med massor eftersom jag just nu uteslutande jobbar med torrpastell, det vill säga pigment hjälpligt sammanhållet och som sedan lägger sig på papprets gräng. Måste alltså limmas fast med ett "klister", det vill säga fixativ.
För många år sedan fick jag tipset att hårspray går utmärkt att använda. Men gulnar det inte? Nä, inte alls! Ytan blir fortsatt torr i karaktären och håller pigmentet på pappret minst lika bra som ett fixativ från konstnärsbutiken, en sådan man kan få betala flera hundra kronor för.
I Grez sur Loing finns en livsmedelsaffär, marockanen som driver Rapid Market på Rue de Vieux Pont. När vi var där i september 23 handlade jag slut på hans hårspray. Köpte massor och tipsade min omgivning om det utmärkta fixativet vilket gjorde att fler än jag handlade hårspray. som fixativ. När vi lämnade Grez efter fyra veckor kom Anders Ståhl dit och han fortsatte handla hårspray i mängd på Rapid Market.
Nu, januari 2025 var det första jag gjorde när jag landat och installerat mig i ateljén och lägenheten på Chevillon att handla på mig fem flaskor hårspray.
Handlaren, marockanen tittade lite bryskt på min kortklippta lugg, men höll god min och slog in sprayburkarna.
En vecka senare var jag där igen och handlade sju burkar, än mer brydd min i kassan och tredje veckan köpte jag fem hårspraysburkar till. Då tänkte jag att jag måste förklara mig och jag tog tillfället att berätta om hårsprayens förmåner att fixera pasteller och att jag jobbade med bilder på hotel Chevillon. Han svarade att han undrat det senaste året över att folk kom från Chevillon och handlade på sig stora mängder hårspray.
Jag berättade för Anders Ståhl att jag förklarat för handlaren och han sa att "nu är magin bruten."
Alltid ett bröd på väg hem. Man kan liksom
inte gå förbi Benoît utan att handla bröd
 |
| Stor pastell på utsökta Fontainebleaupapper. Loing uppströms från bron |
tisdag 20 maj 2025
När säger jag att en målning är klar? Jo, när den slutar snacka med mig!
Loing från bron medströms, pastell på papper ca 60 x 45 cm
Morgonens intensiva gnetande i ateljén fortsätter ett tag till med samma landskap för ögonen, samma slags yta för den är viktig, det över bron till vänster medströms.
Nu lite lunch, hastiga hopkok av det jag hittar i affären, linser, fläsk, sallad, senap. Sedan tillbaka efter en timmes bokläsning. Ganska kallt idag.
Ett av de jobbigaste besluten är att lämna en bild, säga att den är klar.
Hur kan jag vara säker på det? Svåra beslut och ibland kan jag bara sitta hur länge som helst och bara stirra, glo mot staffliet i en slags vånda. Kämpigt.
"Det är ju egentligen inget att dividera om", säger jag till mig själv. Att jag aldrig lär mig utan hela tiden fastnar i vedervärdiga beslut som egentligen inte alls är så komplicerade.
Bara några linjer till, tänker jag och minns Björne Selder som nästan var färdig med en sten till skulptur, vackert svävande former, så tunt att man inte tror att det är sten, en vinge. Så tydlig och så klar. "Bara några tag med hammaren. Så blev det sten igen".
Man får liksom inte vara feg. Jag måste alltså få fortsätta om det går fel, vilket det ofta gör, få fortsätta för att ta tillbaka uttrycket. Bilden lever ett slags eget liv och det ska fan vara motstånd. Ibland fortsätter jag ändå som en idiot. det är inte långt mellan en färdig bild och att rasera hela bildbygget. Klokskap och dårskap. Ibland känns det som att jag tvingar bildhelvetet dit jag vill. Så kommer jag till det där magiska att bilden inte längre utmanar, inte längre snackar tillbaka. det är som att vi är överens, sådärja, Nu är den klar.
Stranden på andra sidan Pastell på papper ca 60 x 45
Går upp till lägenheten och reder mig en kopp presskaffe, ett bröd från Benoît och försjunker i Jan Mårtenssons Häxan som utspelar sig här på Chevillon och i Grez. Lättläst underhållning med uthärdlig spänning. Jag gillar inte spännande saker, inte fotboll, inte friidrott, inte spännande filmer, inte drama annat än som teater och opera. Jag får i mig tillräckligt med spänning genom mina bilder för man vet aldrig hur de slutar.
(Snart ska jag berätta om mina stora inköp av hårspray)
måndag 19 maj 2025
Till Fontainebleau och papper
Varför gör du så många bilder som liknar varandra, men egentligen inte?
Förstår nämligen att om jag inte hittar något annat nödvändigt kan jag fortsätta flödet av det tema jag redan etablerat, utforska tills det tar slut, tills inget mer finns att tillägga. Inte kopiera mig själv, snarare att förvalta motivet, bilden, pastellen eller målningen. Dra den till sin yttersta gräns. Emblematiskt fortsätta som en slags utgrävning i min egen uttrycksförmåga och inte stanna upp förrän motivet/tanken är helt genomlyst av alla dess möjligheter.
Eller som vännen Janne Enfors påminde mig efter att ha läst sin Slas: "Har man dragit det första strecket har man dragit på sig ett stort problem som det gäller att ta sig ur snarast."
Måste jag då ha alla bilderna framför mig för att förstå processen? Absolut inte för varje enskild bild berättar just hela historien. Varje enskild bild är både en egen helhet och en del av den eller omvänt.
Jag bara SKA till Fontainebleau, behöver stora papper, längtar efter dem, förberett mig två veckor, nu reser jag.
Tar bussen från Grez Lez 4 Routes till Château (palatset som har en svensk anknytning då Drottning Kristina bodde här några år efter att hon abdikerat 1654 och som långt senare togs över av Napoleon som här tog adjö av sitt garde innan han gick i exil 1814) och promenerar genom stan till det stora torget där det är marknad idag. 2:50 € för bussen enkel väg.
Hela torget är fyllt av salubodar, små lokala odlare, charkuterier, fiskmånglare, köttbodar, grönsaksodlare, ysterier. Helvete varför har vi inte detta hemma i större utsträckning. Otroliga kycklingar, fantastiska charkuterier, magnifika bröd och grönsaker som fortfarande höljes av morgondagg! Vilken lycka!
Letar mig fram till konstnärsbutiken, nere i källarn hittar jag de papper jag önskade och av samma slag jag använde mig av senast i september 23. Billigare än jag föreställt mig, svarar utmärkt till mina pasteller och mitt sätt att arbeta på ytan och med en försiktig och fin gräng om ens någon.
Tänkte äta i stan, men kände samtidigt en dragning hem till ateljen. Hittade en bankomat och tog ut tillräckligt för bagaren som inte tar kort under hundra spänn.
Läs mer om mina dagar och mitt arbete i Grex januari 25 här:
söndag 18 maj 2025
Halvtid och ensamheten gör mig nytta. Växer i mina bilder och förstår att missad tid i ateljén aldrig kommer tillbaka
Pastell på papper 36.5 x 20,5 cm
"Sista bilden för idag", skriver jag i min dagbok över vistelsen i Grez sur Loing. Det är en pastell på papper från ett ritblock. Skulle jag satsa på att åka in till Fontainebleau och köpa större eller fortsätta ett ta till med dessa på 36.5 x 20,5 centimeter. Det suger att åka härifrån, slumpa bort en hel fredag för några pappers skull.
Pastell på papper 36.5 x 20.5
Slow start morgonen därpå och det är tillåtet. Till ateljén efter en lättare frukost. Ensamheten på Chevillon är behaglig, inte en jävel som fångar mitt intresse eller stör annat än gångsteg i nattkorridorerna, slammer från stora salen och någon som tycks vara i köket, men det är bara röster ur det förflutna, ekon, inga människor, bara skuggor. Jag är med mig själv och det är ett sannerligen trevligt sällskap.
Slåss med tanken på att ändå åka in till Fontainebleau för papper. Längtar efter att få jobba i lite större format. Det som går att ta hem i stora resväskan, väl emballerat, är 60 x 45 centimeter, fullt tillräckligt. Väntar till på tisdag, då är det matmarknad i Fontainebleau.
Väljer att vara i mitt eget hela helgen. Känns nyttigt att vara själv med mina egenskapade rutiner och känner hur erfarenheter bara bubblar upp och växer, samtidigt som jag lider av otillräcklighet något alldeles förfärligt, men det har jag alltid gjort.
Pastell på papper 36.5 x 20.5 cm
Där ute finns det, allt samlat att samla. Landskapet i Grez. Det sorlande violetta ljuset, kalkstensdammet och skenet över vattenvägen. Det aldrig sinande flödet Loing. Färgerna som blir nästan sura av ångestkramp. Så slår det mig ändå att det är riktigt bra, som små karameller dessa pasteller. Det enda jag kan göra är att tränga djupare in i dessa fantastiska franska landskap och därmed också själv jobba vidare förutsättningslöst, slåss vidare mot skapandets demoner.
Läs mer om mina dagar och mitt arbete i Grex januari 25 här:
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
