Försöker skärpa blicken där ute i mörkret. Ni vet spänner
musklerna kring ögonen så att de kisar. Assar drar, jag kisar och spänner ömsom
och slappnar av ömsom.
Det är bara kanske 25 meter. Lika långt som att skjuta ett
rådjur eller hare med hagelbössa. Gör allt jag kan för att se in i lägenheten.
Som en peeping tom står jag där, smått upphetsad.
Assar, står still. Luktar på en gul fläck i snön.
Ser ändå inte det jag vill se där inne i den upplysta
lägenheten. Det rör sig. En kvinna reser sig, skymmer sikten, vänder sig om och
ut mot mig. Ser mig inte.
Gröna ljuset från TVn studsar mellan väggarna. Kvinnan
verkar vara på helspänn.
När jag gick hemifrån stod det 0-2 mot Arsenal. Ser att det
rör sig, kommer åt att fästa blicken upp mot resultatbalken i TVns övre vänstra
hörn. Siffrorna krymper ihop och bli oläsliga, fan. ”Assar Stå Still!!!!”
Fokuserar på nytt, kan det vara 0-2 fortfarande – ingen klarhet, ser illa.
Vänder och går hemåt. Så stor TV och ändå kan man inte se –
ska jag säga som inte ens har kanalen därhemma. Ingen flash på mobilen så det
är väl som det är med den saken Östersund ute ur Europa League. Vem bryr sig? 1-2
blev det!
”Assar, kom nu gubben så går vi hem”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar