Min morsa konserverade plommon som växte i trädgården. De smakade på ett sätt f'ärska från grenen, annorlunda inkokta som dessert med gräddmjölk och på ett tredje sätt konserverade under vintern. Fick sedan glaskonserven glömmas bort i en säsong eller två, tre så smakade de åldrade konserverna himmelskt gott, smakkoncentrerade i sockerlagen.
Det här om konserver har jag skrivit massor om i bloggen.
Reflekterade över konservmaten när vi åt lunchen idag. Kristinas rösti, bacon och vita bönor i tomatsås, genialiskt gott helt enkelt och med en minst lika lång tradition som julbord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar