Alltså - det var det som var ett problem. Jag kan ju inte sätta i mig kolhydratspäckad korv mitt i natten, då är själva idén med min nuvarande magrings- och diabetesdiet förgänglig.
In i min nattliga taxibil dyker så, en sen natt, eller snarare tidig morgon, en ung kvinna. Hon ska resa långt. Hon frågar: "Kör du taxi på heltid?" Jag svarar: "Nej, bara en del långa nätter". Hon frågar: "Vad gör du på den andra tiden". Jag svarar som det är: "skriver böcker, deltar i projekt, skriver manus, artiklar, föreläser, mest om mat."
Hon: "Wow, vad tycker du om LCHF"
Jag: "Har väl provat" (mitt uppe i en LCHF-period, men det säger jag inte) "Varför frågar du?"
Hon: "Ähh, jag tänkte bara, eftersom du skriver om mat. Jag gick ner 50 kilo!"
Jag: Tänder lampan i taket, tittar i backspegeln: "Jag måste titta, det är inte möjligt".
Bakom mig i bilen sitter en i det närmaste tunn, vacker, ung kvinna och ler och säger: "Jo det är sant, först gick jag ner 30 kilo bara på LCHF och utan att träna, sedan gick jag på kalorisnål diet och motion för att kapa de sista behövliga 20 kilona".
Jag har aldrig träffat på ett så tydligt levande bevis. Hon är ett.
Så berättade jag om hur svårt det är att jobba nätter, bli småsugen och försöka hitta vettiga alternativ i nattöppna butiker, kaféer, bensinstationer.
Hon: "Vet du vad jag gjorde och som var min stora räddning? Jag köpte nätpåsar med Babybel. Varje gång jag blev hungrig så drog jag i mig ett par stycken, gott till kaffe och te, feta härliga och mättande".
Hej, och tack för den sköna passningen. Det funkar!!! (men det smakar väl inte så att man längtar till pausen för smakens skull, äter dem bara för att det lägger sig som hungerdämp eller lugnar suget.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar