Oenigheten total, nu ids jag inte längre. Sollentuna Hembygdsförening vill inte.

Hembygdsförening i kris

Göran Lager avgår som ordförande

— Det är fullkomligt omöjligt att göra Sollentuna Hembygdsförening ”modern”. En förutsättning för att föreningen ska få yngre intresserade.

— Organisationen, från styrelsearbetet och nedåt, är trögarbetad och byråkratisk. Arbetsmodellen tycks vara satt på 50-talet och avståndet mellan idé och genomförande är otroligt lång. (Snabba beslut och genomföranden anses som odemokratiskt)

— Motståndet mot nya media, digitalisering, rörliga bilder, till och med färgbilder i tryck, är stort eftersom det inte anses vara förenligt med bilden av det man representerar.

 Nyligen firade Sollentuna Hembygdsförening Vinterfest i samarbete med Sollentuna Kommun i Edsbergsparken. Närmare 2000 besökte evenemanget och fick åka släde efter häst.

Lite tillspetsat skulle man kunna säga att föreningen gör ”nytt av gammalt” och ”skapar mötesplatser för moderna människor i kulturmiljö med igenkänning och deltagande”.

Det här är exakt så som en modern hembygdsförening ska arbeta, Det är exakt så som jag själv skrev i föreningens förra årsberättelse ”Om Framtiden”.

Tyvärr nedsölas denna folkrörelse av rasistiska, rädda, tillbakasträvare som hellre sitter och tror att ”svenskheten” representeras av gamla trasiga föremål och i träviket i gamla hus.

Jag har hävdat det här under de tre år jag haft förmånen att vara ordförande i Sollentuna Hembygdsförening. Visst, ”gamla prylar”, ”gamla klassiska maträtter”, ”gamla hus” —  Vi svenskar har varit urduktiga på att ta till oss av och genom historien, men att bidra till den har vi varit dåliga på. Möjligtvis är de blodklumpar man kokade under folkvandringstid och som sedan utvecklade sig till paltbröd något vi kan kalla för ”äktsvenskt”, men inte ens de svenska krusbären är svenska utan Ukrainska från 1500 talet.

Ingen forntidsförening

Hembygdsföreningen i Sollentuna har under mina år i styrelsen strävat efter att INTE vara en forntidsförening. Jag har försökt bredda begreppen och sett till att moderna människor kan mötas och att människor utifrån inbjuds att dela hemkänsla och nyfikenhet.

Förutsättningen är att alla förstår att till exempel spinnrocken inte uppfunnits av en folkdräktsprydd kulla i en fäbod i Svenska Dalarna utan att den kom till oss från länder där männen har mörk skäggbotten.

Vinterfesten är bara ett evenemang i raden som understryker att det mesta sedan en tid tillbaka från hembygdsföreningen har en riktning. Övertygelsen är att det inte längre räcker med att bjuda in till enskilda små evenemang, desamma år efter år . Det behövs ytterligare av kunskapsförmedling och förlopp för att en ny generationen över huvud ska vara intresserad. Därför inleddes förra året bland annat ett samarbete med Svenska Kyrkan i Sollentuna och vi fick, under två bröddagar, muslimer, judar och kristna att dela bröd i Turebergskyrkan under ett brödseminarium, bröd utan gräns, bröd som vi bakat tillsammans i Hersby Hembygdsgårds bakugn. Det handlar om föryngring, integration, förståelse och viktig, modern kunskapsförmedling.

Försök har också gjorts att i övrigt modernisera allt skrivet material från föreningen både vad gäller innehåll och design och uppdatera till 2.0 med vilket avses Twitter, blogg, hemsida, digitala produktioner, Facebook och så vidare. Tyvärr har omvandlingen tagit tid då varenda mening, vartenda ord, efter byråkratins regelbok krävt förankring i styrelsen, en styrelse som varit djupt oenig.

Viktigt för integrationen i Sollentuna

Andra exempel på hur vanliga traditionella evenemang gjorts viktiga ur ett modernt perspektiv är ”Djurdagen på Hersby” som inte bara visade upp hur djur befolkade gården i historisk tid utan också omfattade debatter och föreläsningar om allt från djurhantering, slakt och hängning/mörning av kött till vegankost och djur som sällskap.

Våra skördefester har inte bara givit hobbyodlare i Sollentuna möjlighet att visa fram sina växter utan också bjudit mängder av viktiga föredrag. Ett lysande exempel var när vi  i det sammanhanget arrangerade ett seminarium om hemkonservering, just nu ”superinne” i gastronomikretsar. Gammalt görs modernt igen!

Tyvärr är det inte alla som skriver under på en förvandling av Sollentuna Hembygdsförening som leder till en integrationsskapande, modernt kommunicerande och mer vidsynt och kunskapsförmedlande förening trots att intresset för en sådan förvandling delas av riksförbundet.

”Sliter på gräset”

Stora delar av den styrelse jag arbetat med har notoriskt sagt nej till det mesta av nytänkande, ifrågasatt kommunikation, ansett att en hembygdsförening ska ägna sig åt att ”gå i gamla kläder” och vara stillsamt aktiv, vilket med facit i hand betyder en återgång till ett förlegat hållningssätt ägnat som underhållning enkom åt dem som gärna kallar sig ”äktsvenskar” och som är mot en rekrytering ur en ny generation.

Ytterligare ett exempel är ”Allsång på Hersby” som vi provade med framgång förra sommaren. Tanken är att göra Hersby till en naturlig mötesplats för människor även utanför det traditionella midsommarfirandet. Till sommaren 2013 ligger ett fullfinansierat förslag med namnkunniga artister till ”Sommarkväll på Hersby” med allsång, kafé och alla museihusen öppna. Detta förslag ansågs dock vara ”för lite av hembygd” och ”inte alls en självklarhet”, dessutom ”sliter besöken på Hembygdsgården”.

Så förfäktar delar av styrelsen att de pengar som föreningen drar in på medlemsavgifter och genom uthyrning av Viby Herrgård ska gå till renoveringen av föreningens hus. Nu slumpar det sig dock inte bättre än att vi får lejonparten av allt underhåll och alla renoveringar finansierade genom bidrag från stat, landsting och kommun. Så bekostades till exempel räddningen av, och panelbytet på, Överby kvarn under året som gick.

Unika textilier och andra föremål förstörs

Samtidigt noterades att många av föremålen samlade på Hersby är i dåligt skick och förvarade under usla förhållanden. Mina misstankar besannades efter att en textilkonservator på Armémuseum tillsammans med en annan konservator gick genom våra samlingar i 1700-talshuset att föremålen och textilierna är i det närmaste omöjliga att restaurera tillbaka till fullgott skick. Det var med anledning av föreningens varglappar från Edsbergs slott och på mitt initiativ textilkonservatorn kontaktades. Varglapparna användes vid vargjakt i Sollentuna under sent 1700-tal och tidigt 1800-tal. Föreningen fick en offert på att renovera dessa unika textilier. Plötsligt tycktes alla i styrelsen ”kunniga inom textilkonservering” för majoriteten röstade mot att textilierna skulle renoveras och tackade också nej till att upprätta en bevarandeplan för allt övrigt av föremål som finns på hembygdsgården. Argumentet för att säga nej till offerten var att ”textilierna hängt där länge”, ”konservatorn är bara ute för att sko sig” och att ”det är medlemmarnas pengar och dom ska vi vara rädda om”.

I år, dök andra varglappar upp på TVs Antikrundan där de värderades till mellan fem och tio tusen kronor styck. Hembygdsföreningen förvaltar i nuläget över 20 sådana varglappar, tyvärr på väg att förstöras genom ovarsam hantering och dåligt underhåll.

Ids inte längre

En hemsnickrad museipolicy blir ödesdigert för de samlingar föreningen är satt att förvalta. Inför slädpartiet på Vinterfesten tittade vi till de tre slädar från Edsberg som finns i Hembygdsföreningen förvar. Dessa var dock så förstörda av felaktig förvaring och hantering att de ”skulle bli till pulver om vi använde dem” (en hästägares kommentar).

Pengahögen växer hos föreningen vilket inte alls är meningen utan snarare ett bevis på osund förvaltning.

Det går inte att driva Sollentuna Hembygdsförening med målet att den ska ha en riktning, att den ska moderniseras, att den ska vara kunskapsbärande och integrationsskapande. Inte med nuvarande sammansättning i styrelsen. Min enda drivkraft har varit att se om det var möjligt. Det var inte det.

Med det hoppas jag alla förstår att jag inte kan delta vidare i hembygdsföreningen, under rådande omständligheter, och utan att forma min egen styrelse.