Det är exakt det här som kan tjäna som exempel på hur en hembygdsförening kan vara, hur man förtydligar, igenkänner, förvaltar och gör något nytt på ett gammalt tema utan att förändra själva huvudbudskapet.
Det handlar om en djärv modernisering.
Och det säger jag som ordförande i Sollentuna Hembygdsförening och är alltså en av dem som vill driva "nytänket" vidare för att inte hembygdsrörelsen ska gå i stå och sjunka in i glömskan.
Den gamla lantgårdens ladugårdsbacke blev helt förändrad. Med små medel, skyltar, stenar, vägvisare avgränsades rummet till att bli ett helt annat rum, en helt annan upplevelse. Nordstopp, hade flyttat in på Hersby Hembygdsgård och
förvandlat tiden och rummet. Konstnärsgruppen Edsvik på vår stallbacke.
I logen riggades med trummor, sitar, gitarrer, dans, konst och poesi. En samling scenvana exekutörer med ett starkt uttryck som blev ännu starkare tack vare inramningen. Loggolvet lämpade sig alldeles
utmärkt väl för flamenco under rubrikerna som stigen, vägen och rymden. Dansaren
Pia Pohjakallio och poeten Josef Danielsson i samarbete.
Jag har ett magiskt minne jag aldrig kommer ifrån. Det var en blå sommarnatt, varm och inbjudandet och det var i Burs på den södra gotländska landsbygden. Omgivet av åkrar och ladugårdar ligger ett kafé i den gamle spelmannen och handlaren Edmund Bjurestens affär som klätts om till på den unika Kafé Burs. Där gav Baba Blues med Richard Danielsson och Clas Gustavsson en helt sanslös föreställning som kändes som att den aldrig tog slut.
Lite av samma känsla fick jag av Richard Danielssons framträdande idag på Hersby, samma tidsstillan, samma enorma styrka i musiken och med en improvisationskonst som i sin vankande meditativitet i sina stycken påminde om Träd Gräs och Stenar, men det kanske bara är som en långsökt tanke efter Tomas Mera Gartz tragiska död härom veckan (trummis i TGS). Bakom sig har Richard Danielsson bland andra sin dotter Moa på tablas och ett band med trummor, gitarrer och en indisk sitar. Till dansen, poesin, musiken, till de tre temata som eftermiddagen delades in i "Stigen, Vägen, Rymden", tecknade Annika Heed Danielsson i realtid.
Vad ska man säga, kanske en av de mest intressanta händelserna på Hersby i mannaminne, tyvärr bara en företeelse över dagen, en gest mot möjligheterna att med ytterst små medel förändra tid, stig, väg och rymd.
(Jag vill gärna köra det här senare i sommarens tidiga augustinatt och då helst med besökare av kommunens samhällsbyggare, beslutsfattare, kommunledning, politiker, mest för att de ska se vad kutlurlivet lokalt har kapacitet för)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar