Annika Holmberg är en petimeter!
Hon skulle aldrig gå den lätta och ack så vanliga hembygdsmyten att det var bättre förr. Att alla miljöer som sparats för framtiden och ofta framställs så pittoreskt skulle vara miljöer i glädje och med värme och välstånd.
Idag var Annika Holmberg gäst i Sollentuna Hembygdsförening och berättade källkritiskt om kommunens alla gamla torp. Upp åkte det ena torparkontraktet efter det andra, kontrakt som vittnar om rent slavarbete, om fattigdom, om armod och om fruktansvärd människohandeln.
Det är nyttigt att vara en petimeter. Att inte lämna något åt antaganden eller spekulationer utan kunna säga (som Göran Skytte) "Så här är det!"
Det är därför vi inom hembygdsrörelsen så enträget bevarar jordbruks och arbetarkultur. Allt annat, slott, herresäten tycks bevaras med en slags automatik (man undrar varför det är så?). Det är viktigt att bevara även de rum där fattigdomen, kylan, sjukdomarna och eländet var allenarådande som motvikt till gyllenläder och tapeter av siden. Så kan vi se att vi moderna människor har det så otroligt mycket bättre. Vi inser att kampen för demokrati och frihet tagit oss hit och långt bort från torparnas vardag där vi säkerligen inte skulle stå ut ens en sekund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar