SvD Brännpunkt om en hotad rätt - Allemansrätten

Ett landskap man inte får beträda? Eller?


Nu är allemansrätten hotad igen, eller är den verkligen det?
Europa som saknar denna alldeles vår egna möjlighet att fritt utnyttja naturen för rekreation och för svamp och bär bankar på dörren och talar om rättvisa. Idag i SvD genom europajuristen Lars Ola Hull.

Egentligen är det samma gamla trams som markägare alltid ägnat sig åt och gjorde tidigt, långt innan allemansrätten skrevs in i grundlagen 1994.

Allemansrätten har varit hävdvunnen i Sverige. Duktigt folk har ansett det som naturligt och självklart att gå på andras marker om de uppenbart inte störde. Självfallet fanns tidigt regler för hur man ska bete sig på andras marker som att inte klampa in över nysådda eller odlade åkrar, inte ta av träd eller mossa och inte heller plocka ollon eller hasselnötter som är undantagna av det vi hävdvunnet får ta ur skogen.

1903 gjordes en notering av hur mycket lingon som plockades ur bland annat de småländska skogarna och skickades till Tyskland mot god betalning och därför var av hushållsekonomisk betydelse, närmare 10 000 ton.

De enorma skördarna fick markägarna att förstå också den delen av skogens ekonomiska betydelse och kände att de, eftersom de ägde skogen, skulle ha del i inkomsterna efter principen ägande.

1908 ville skogsägarna ha ett förbud mot allmänhetens lingonplockning vilket en motion till riksdagen vittnar om. Det skulle dock ta ytterligare fem år innan frågan aktualiserades igen. Då samlades 3000 småbönder till demonstration i Hässleholm för att kräva ett omedelbart stopp mot lingonplockning. Riksdagen gick dock på folkviljan trots hårdföra förhandlare hos bönderna och skogsägarna. Man kan säga att det var dessa år som allemansrätten danades. Dessa år tvingades den hävdvunna rätten till formulering. Skogsägarna förstod det lönlösa i att driva frågan vidare.

Problemet är nu, som artikelförfattaren i SvD ser det att Europakonventionen reglerar ett skydd mot skogsägare mot alla former av intrång.

Nej, Europakonventionen är inte ett hot mot allemansrätten snarare kanske ger ifrågasättandet oss urymme att ännu tydligare formulera denna rättighet.

Räknat i en folkhälsoaspekt är allmansrätten obetalbar i form av minskade vårdkostnader och ökad folkhälsa.

Kommer det nu regn vilket det gör, och värme, kanske man ska gå ut och hämta hem midsommarkantarellerna att helsteka, bara hastigt, som wok i massor av smör och med bara svartpeppar av fin kvalitet och litet salt. Några kanske vill ha en smörgås under? Man frågar varför det? Hellre då ett stycke väldigt lättrökt fett grillat sidfläsk skuret i små tärningar.

Nu är det dags för midsommar på Hersby igen. Boka eftermiddagen hos oss

Program

12.00 Klockringning
12.05 Erik Göransson välkomnar till att klä midsommarstången
12.05 Midsommarstången kläds och Hersby Spelmän spelar.
13.00 Midsommarstången reses
13.05 Ordföranden för hembygdsföreningen ska hylla dagen
13.15 Dans runt midsommarstången.
13.45 Dansuppvisning av Sollentunas Folkdansgilles seniorgrupp
14.00 Hersby Spelmän spelar.
14.30 Dans runt midsommarstången, allmän dans
15.00 Kämpalekar
15.30 Dans runt midsommarstången, allmän dans
16.00 Folkdansuppvisning av folkdansgillets yngre seniorgrupp SFGrUS samt barngruppen
16.30 Avslutning

Hersby spelmän står för musiken hela dagen.

Välljud ur ällgamla strupar

Så är det, att för hemskt många år sedan sjöng jag i kör. Det har väl de allra flesta gjort eftersom körsång de facto är landets största folkrörelse. Det sjunger fler i kär än som går på fotboll har jag hört. Ändå var det lite speciellt med de körer jag sjöng i. För det första så leddes de av körnestorn Anders Lindström och för det andra var vi med om att införa både den anglikanska kyrkans Evensong och den likaledes anglikanska kyrkans Christmas Carols i Sverige och på svenska.

Nu är det här körer som eminerar ur 60-talet, hajja! - Kallt krig, bara en TV kanal så småningom två, Svart/vitt, Hylands hörna och om man skulle ringa gjorde man det i en telefonkiosk. "Du ringer väl" sa man till varandra. Och så varade man "Om jag kommer åt en telefonkiosk så'".

Sedan fortsatte sjungandet långt i på 80-talet. För mig var det ett uppehåll under senare delen av 70-talet då jag under en massa år bodde i Norge, självfallet sjöng jag i andra grupper då, faktiskt med en ökad intensitet än i Sverige och med massor av engagemang i norsk radio och flitigt konserterande, men så småningom och på grund av postakademiska studier i London så ebbade sånglusten ut.

I söndags var det final för några nostalgientusiasters storartade arbete. Med detektivens envishet hade de letat upp nästan två körer. Bland basar och tenorer var inte problemet så stort, hitta.se har ju listat de flesta efternamn, men bland altar och sopraner var det självfallet svårare. På den tiden var de alla förmodligen inte okyssta, men bar fortfarande sina flicknamn.

En handfull bara, var trots detta saknade och några mer saknade för att de dött, helt enkelt och i förtid.

Så hade vi ett orientaliskt partytält och alla, i alla fall flertalet, hade lagade rätter med sig att ställas på ett gemensamt delikatessbordet. Snygg dukning och varierad bordsplacering.

Men förstå, man tycker själv att man är sig lik efter 30-40 år. Man är liksom på sitt 60e, men på sitt 32a i sig självt. Varför hade folk förändrats så, alla dessa kärlekar, alla dessa vackra, unga, skönsjungande. Djävla tid! Djävla goda tid; alla hade fått erfarenhetsfernissa, grå hår och blivit ännu mer attraktiva än förr.

Så tog vi ton med Anders Lindström som tongivare och Jisses, det lät överraskande bra. Så djäkla bra!

Nu är det bestämt. Nästa sommar blir det en konsert med Kummelby och Silverdalskörerna hopslagna och i Rättvik som det verkar. Verkligen roligt. Men roligast var nog att träffa alla människor igen, alla som man fortfarande betraktar som de där viktiga i den egna historien, de som man relaterat till både intimt och nära och som följt med en genom alla åren trots att de varit väldigt långt borta och man trott att man aldrig ska ses igen. Så tänkt blir det ändå lite märkligt med återseenden.

TACK alla vänner överallt och allrahelst på Facebook

Året då jag föddes infördes också en "flytande midsommardag" under mottot att "fira gärna, men gör det på en fredag". Det betyder att min födelsedag den 20 juni också infaller på midsommarafton emellanåt, men inte alls i år.

I trädgården, hittade jag den första buskrosen utslagen idag. Den ger jag till alla här som behagat gratta mig på min födelsedag.

Stort tack alla.

Valeriana och två av mina tre vackra döttrar

Nä, men jag behöver inte ta något lugnande, Vipassana och Sammatha(*) gör godare för själen och i kombination med trädgård är lugnet betydligt - inget behöver nå mig av det jag inte vill, att styra över mig själv i förhållande till omvärlden.

Självfallet reflekterar jag över bilden på Valerianan som nu blommar för fullt i örtlandet. Egentligen borde jag inrätta en odlingsbädd för medicinalväxter, men örterna och de klassade medicinalväxterna växer så intimt samman att det nästa vore löjligt. I stället då att öka helheten. Det börjar bli trångt.

Vänderot

Valerianan, eller vänderoten, har en fantastisk doft. Blir den för intensiv är den så gott som kväljande och blir så om man tar in den. Ännu värre är det med roten, som bara är kväljande när den torkar. För så kan den det behagar försöka sig på. Vänderot att torka. Hacka och bered en tinktur genom att täcka med kronvodka. Låt stå att dra ur och oxidera i en täckt burk i köksfönstret i fyra veckor, sila från och skänk med 30 droppar(**) i en sked före sängdags för lugn sömn.

Namfon
Prayfaa

Tack och lov är min sömn att föredra. När huset tystnat och jag gjort färdig tjänst som make och familjefar brukar jag stjäla några ögonblick för mig själv i den egna natten. De rogivande skrivtimmarna vid pass midnatt, Inte sällan sjunker jag in i en vaggande skön sömn, sittande. Efter en stund är det bara dags att masa sig till sängen.

Plockade en bukett med vita pioner och blåaste iris, när vi före regnet och som hastigast var i trädgården, Jag, Lovisa och Alma.

Pioner och Iris

*Pali för meditation och enkelhet
** Vissa människor kan vara så funtade att de inte tål Valeriana och blir då snarare rastlösa, får mardrömmar, får oförklarliga förändringar i sinnesstämmning, kan börja gråta och skrika när som helst, får andnäd och huvudvärk. Så, vid närmare eftertanke, skit i det där med tinktur och jobba Er trötta i stället.!

Äntligen krollilja

Jag har alltid och sedan jag första gången var på Linnés Hammarby för en förskräcklig massa år sedan, önska mig krolliljor i perenna rabatten. Jag gjorde försök hit och dit och frösådde och planterade lökar, men inget liksom hände. Jag visste ju att inget skulle hända - det som händer sker nämligen väldigt sällan med krollijla ända tills dess de själva sätter fart och då för de det med bravur och begär.

För något år sedan fick jag en planta av min estniska granne Reisi Nyström. Så plötsligt i vår är den där. Nu väntar jag bara opå att knopparna kliver ut. Om nu inte, liljebaggenvarit framme även här.

Inte frågesport, inga priser, men vad i himmelens namn är detta?

Den här kom upp i änden av sparrisbädden. Jag vet inte om det kan vara en ledtråd, det är det inte för mig, men jag knäppte två blodröda liljebaggar som kröp på bladen häromdagen.