torsdag 5 november 2009

Edsbacka Krog läggs ner - stängs efter 27 år!

Fredrik Pettersson - foto Torbjörn Jonasson för Edsbackakocken

Sveriges första tvåstjärniga krog (Guide Michelin) slår igen portarna den 27 februari.
En föraning ffick vi när Christer Lingström lade över verksamheten, hastigt och lustigt, på Fredrik Pettersson - en gudabenådad matlagare som brinner för tradition och smak, men knappast en krögare i nivå med teamet Lingström som toppstyrt krogen sedan starten - Fredrik får nu tyvärr bära nesan av att vara förlorare.
Man kan säkert skylla nedläggningen på mycket runt ikring. Till och med att krogen inte längre är ensam om två stjärnor i Sverige eller varför inte skylla på vädret - lika fåfänga förklaringar båda två - Edsbacka Krog har inte lyckats kommunicera gästerna. I den snarare information som mött "publiken" har man låtit förstå en nedmontering av exklusiviteten i att besöka Edsbacka och njutningen av den överflödigt härligt teatraliska maten. Istället förklaras att Edsbacka är en folklig krog som man kan "slinka in" till och äta redig husmanskost efter svenska traditioner - det håller inte sa vi redan då och vi fick rätt.

Grundvärderingar
Edsbacka Krog skulle stått upp för sina grundvärderingar och inte försökt insylta sig i en massa trams om att vara en lite exklusivare kvarterskrog - folk gick inte på det - och de som verkligen vill ha exklusivitet valde självklart andra krogar - de som vågar vara och stå upp för exklusivitet.

Aura av längtan
Jag har haft förmånen att få följa Edsbacka krog sedan starten. Åtskilliga middagar har det blivit och lika många stora matminnen.
Under ett antal år var jag utgivare och redaktör för krogens kundmagasin "Edsbackakocken" som gavs ut varje jul som en gest från Christer Lingström till gästerna och gynnarna - ett tjuvkik om spelet bakom kulisserna, en lockelse.
Rodjana jobbade i krogens kalla kök och kockar som kommit och gått har blivit våra personliga vänner.
Christer Lingströms envishet med att alltid bara välja det bästa av råvaror till köket och av det skära bort drygt hälften skapade en aura av längtan och lycka vid borden - urskickligt.

Diskretion, en självklarhet
Självfallet var det med denna "lycka vid bordet" som krogen skulle kommunicera och stå upp - bemötandet redan i kapprummet som fick gäster att känna sig, inte bara omhändertagna utan, utvalda - renheten, perfektionen och inspirationen. Hit kunde jag gå inkognito och vara säker på att jag fick vara sådan, diskretionen var alltid total.
Sorgligt för Christer Lingström, Fredrik Pettersson och alla i personalen - men allra sorgligast för publiken - det känns nästan som ett svek, men det är väl för att jag själv blir så förbannat ledsen.
Läs mer här

måndag 2 november 2009

Rörstrands stämpel mitt i maten


Nä, men jag tänkte att det kunde vara intressant att veta - är det någon som är hemma på det här med stämplar och tid?
Förmodar att det handlar om 1800 tal - men de där andra stämplarna - signaturer?
Har inte reflekterat över det förr, pjäsen i målad porslin bara står där och har inte blivit upp-och-nervänd. Så åt vi middag ihop och någon vände på tallriken och då blev vi inspirerade att vända på lite annat och då hittade vi den här på bilden. Någon som kan skingra okunskapsmolnen?

lördag 31 oktober 2009

Skamligt mot Astrid Lindgrens minne


Man kan säga vad man vill om Astrid Lindgrens minnescentrum i Vimmerby. Det är lysande museipedagogik.
Utställningen är en ren och skär underbar hyllning till Astrid Lindgren där hennes storhet speglas ur ett berättarperspektiv - ett livsverk, ett unikt dokument.
Vi reste dit på vår väg från Skåne. Körde dessa ändlösa små höstvägar genom vackra Småland.
Tanken var att vi skulle hinna se utställningen och sedan smaka på Astrid Lindgrens värld i restaurangen.
När jag skrev min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas" var det exakt det som var tanken - läsa om Astrid Lindgrens värld och sedan kunna smaka på den, vilket är ekvivalent med att smaka sig genom flera hundra år av svensk tradition och kosthållning.


Därför måste det kännas genant (eller inte alls beroende på vett) att inte servera en enda rätt som har med Astrid Lindgren att göra - snarare sådant hon själv föraktade; halvfabrikat, snabbmat, med billiga råvaror och till ett pris som ger största möjliga vinst.
-Jag frågade; Man hade förväntat sig lite småländska specialiteter här om någonstans.
"Nej, tyvärr", var det korta svaret från herren bakom köksdisken.
Industrilagad Västerbottenspaj, burkad gulasch, "statoilmackor" , Nej tyvärr sa vi och drömde om rökta Näskorvar, emils hackekorv, isterband, tabberasets sylta, körsbärssaft, småländska ostkakor av olika tillverkning.
Det är skamligt att inte ens på en plats som denna som är så nära kult man kan komma (Astrids födelsehem Näs) kan förstå sambanden till en fullständig upplevelse.
Nu åkte vi vidare mot Norrköping och tänkte: Vad som helst utom McDonalds och så blev det. Följden? Jo att vi fick oss ytterligare en tankeställare.

Alltså - Sverige i skvalpande ekonomiskt bakvatten


Nu förstår jag hur Balter känt sig - reflekterade inte så mycket över priserna i Danmark när vi var där - betalade med kort och...så kollade jag saldot igår - kommer ihåg när jag köpte en låda kolchostillverkade fiskdrag i Riga för 20 år sedan och hade inte så lite pengar utan fick betala med sedel och låta udda vara jämt.

Detta är vad som serverades - OBS mackorna är inte smørrebrød utan mer att likna med det färdigbredda folk handlar på Statoil eller Pessbyrån:

2 små flaskor söt juice
1 flaska ordinärt vatten
1 smörgås med industriskuren lax
1 smörgås med ett överstekt och därmed torrt kycklingsbröst i syntetcurrysås
1 smörgås med rostbiff
1 liten sallad
2 kaffe
= 634 SEK

fredag 30 oktober 2009

Måltidsresan - det kan nog bli något av det här!


Var i Halmstad i veckan och agerade inspiratör åt omsorgsfolk - människor som sliter för att våra äldre ska få en värdig kosthållning istället för den smakförnedring man ser på så många håll - på "Matresan" som är landsomfattande seminarier arrangerade av Sveriges Kommuner och Landsting.
Ska hemtjänsten hjälpa till med matlagning ges på många håll sju minuter i ekonomiskt utrymme till detta - statistiskt sett använder medelsvensson totalt 15 minuter av sin dygnstid åt matlagning så siffporna kanske inte är upprörande på så sätt, men åt helvete i alla fall.
Jag kommer att återkomma med mer om det här inom kort - bland annat genom en krönika som jag skrev för tidskriften "Äldre i centrum" och som är publicerad i oktobertidningen.
Mitt halvtimmeslånga inspirationsprat handla om smaken och minnet - att den som inte alls minns längre börjar minnas av smak - liksom skiner upp, som av smultron.

tisdag 27 oktober 2009

Introduktion till Louisiana

Alma och Lovisa, mitt inne i en av skulpturerna/installationerna/rummen på Louisiana.

Jag har släpat alla mina "ungar" till utställningar och konstmuseer. De stora barnen mindes till en början mina utflykter med en framkallad vämjelse, men har nog insett att jag givit dem ett stycke på vägen - nu är det dags för de små i familjen att få sina första introduktioner.
Har insett att det knappas går med lämpor och tjat och tillsägelser och begäran om fokus - de måste få vara med om att upptäcka själva. Louisiana är en utmärkt spelplats för ett äventyr - speciellt med en av de tre utställningarna som visas just nu - "The world is Yours" 24 samtidskonstnärer med installationer, byggnationer, videokonst och rum. Konst som man inte bara betraktar från utsidan utan träder in i, blir ett med och där mitt eget agerande, min egen förflyttning i rummet blir en del av konstverket/uttrycket.
Jag har tidigare känt mig ganska så uttråkad inför den slags uppvisning - men förvånades över hur utstälningen bet sig fast i mig och hur den fick mig att fundera många timmar efteråt, grep tag.
Rodjana frågade - blir du inte sugen? (Jag har inte målat sedan början av 90 talet) och jag svarade "Nej, absolut inte", utom när jag tittar på Asger Jornsamlingen (han ligger begravd på Grötlingbo kyrkogård på Gotland om ingen visste det) eller framförallt på målningarna av Per Kirkeby förstås - men inte av det spännande nya - alltså jag är så fullt ut nöjd som betraktare.
(Vad är det jag säger nu - har alltid ansett mig kunna göra så mycket bättre än det jag ser av alla samtidsuttryck eller ansett det vara överflödigt och löjligt ytligt.)
Hursomhelst - när Alma och Lovisa (August blev mest skraj för ljudliga skulpturer och mörka rum) fick upptäcka själva utan mina berättelser, bakgrunder och tips för hur de ska se så fångades de upp och upptäckte själva - det var fint att se.

Danmark över några timmar


Den som inte tycker det är ganska fantastiskt att köra över bron är nog inte riktigt funtad - hos några har vanan kanske infunnit sig, men för oss stackars stockholmare som åker över bron till Europa bara lite då och då är det fortfarande nyhetens behag.

MEN, vad har hänt med Danmark? Eller snarare - vi åkte till Humlebæk och Louisiana och tänkte oss en smørrebrødslunch där som så många gånger förr. Shit! Tunga torra mackor med industripreparerad lax, torrkokt currykyckling och ett bröd som behövt hjur mycket remoulade som helst till det torrsalta köttet - deet här är s¨å djävla långt ifrån dansk gemyt man kan komma - men personalen var trevlig!...och utställningen återkommer jag till.