Konstra inte med fläsket!

Sidfläsket får mogna långsamt i långpanna i ugnen.

Det behövs så lite, egentligen inget alls mer än salt och peppar. Ett gott fläsk har bra smak ändå.
Idag körde jag två bitar av en fläsksida 160 grader några timmar under ösning.
Under tiden åkte vi upp till trädgården och tog upp några stånd allmogepotatis, aldrig tidigare har vi fått så rikligt under varje stånd och aldrig förr så stora potatisar.
Stuvade bondbönor med doft av tryffel

Tog med några salladsstånd också och bondbönor som spritades och doppades i hett vatten för att befrias från innerskalet sedan stuvades bönorna med egenodlad silverlök och rikligt med tryffelolja. Salladen rev jag i bitar, vitlöksstekte vitt bröd som krutonger och hade ner. vände runt med en vinägrett och ned med en näve nyriven parmesan. Fläsket kan ätas med sugrör om man så vill, så mört blir det och det smälter på tungan när fettet blivit ett med köttet.

Fett, geléigt, härligt griskött

Det är en ljuvlig spis det fettiga som bryts av en torr osötad ättiksstinn senap och balanseras med söt hemodlad potatis med marsipankonsistens (fick till det va?).
Våra trädgårdsgrannar var hemma hos oss för en tid sedan och lämnade över burkade, lokalt producerade, charkuterier från Heinis hemtrakter. Det vi sparat till sist är en syltaliknande anrättning med stora isterklumpar och rikligt med kött, svål och gelé. Lite påminner den om den Thailändska korven Nam, men bara lite. (Egentligen inte alls!)
När vi öppnade burken med Schwartenmagen igår kväll och serverade med senap och helt nyupptagen perfekt kokt potatis blev vi smått lyriska.
Det är mat "på riktigt!"

Bondböner, morsning igen

Teckning på fint papper: "Bondbönor".

Jag har glömt hur meditativt det är att sitta och sprita bondbönor. En hink blir en kanna, blir en halv liter mos och så har jag gånger tio kvar.
Nu blir det alltså lika meditativt igen efter att ha doppat dem i kokande vatten för att ta av innerskalet och sedan är det bara att steka, koka eller mosa.
Samtidigt är det lite sorgligt för nu blir det naken jord där den stora bondbönsruggen stått och jag tycker inte alls det är länge sedan jag kröp på alla fyra och stoppade ner mina egenodlade frön.
Sår igen med perserklöver och rajgräs, då binder jag kvävet och vänder ner som grönsgödsling vid höstgrävningen om en dryg månad.
Under tiden njuter vi av bondbönsvälling av förfinad sort och som gillas av fler än oss här hemma.

Hygien visar sig redan i kundkorgen

ICA är ju inte känt för hygien bakom köttdisken, i alla fall inte ICA Maxi.
Nu har jag varit på en Kvantumbutik i Sollentuna.
Jag gick in och tog en varukorg eftersom jag gick med barnvagn. Tittade i korgen och den var alldeles tallig av ingrodd skit. Jag tog nästa istället och där i botten var det in torkad sylt, en tredje var lika skitig och jag kollade igenom en hel hög, det var äckligt.
Det kom en anställd förbi och jag påtalade att det kanske vore på plats att högtrycksspola eller varmdiska kundkorgarna:
-Det är ju faktiskt så att jag ska ha matvaror i korgen.
Då svarade den anställda kvinnan som jag känner igen som mångårig (överårig) i butiken:
-Du får väl leta reda på en ren korg då om det är nödvändigt.
Nä, det gick inte. Jag åkte ifrån butiken, jag åkte till en annan butik.
Frågan är om man diskuterar likadant överlag i butiken? På alla avdelningar - lite skit rensar magen bakom köttdisken, i grönsakshyllorna, i torrförråden.
Jag tror det. Jag har sett matvaror ligga på golvet, socker där paketen läcker och ingen bryr sig, spruckna mjölpaket på morgonen har varit lika spruckna på kvällen och i veckan berättade en kvinna att hon blivit vittne till hur en mus fastnat med svansen i kladdig sylt vid en av kassorna. Fatta - det är kris och det är en riktigt vidrig butik.

Den lilla krabban

Jag har haft förmånen att få vara hemma med den här grabben, lille August, men nu börjar allvaret även för honom.
I veckan skulle vi börja inskolningen på dagis samtidigt som Rodjana började ett nytt jobb som gjorde henne sådan här som framgick under ordlös onsdag.
Han är snart femton månader och som min svärfar så pricksäkert beskriver honom en "Po" (en krabba). Han rör sig framåt och i sidled med blixtens hastighet och är överallt samtidigt. Släpper man honom med blicken så är han och klättrar någonstans eller står och balanserar och ser glad ut.
I veckan fick han nya stövlar och nya skor. Han blev så glad att han dansade. Sedan blev han stormande förkyld så att jag fick avbryta inskolningen. Nu får jag själv invänta en ny sväng dagisbakterier. Det är femte svängen och aldrig tycks man bli immun.
Mitt i nästa vecka börjar jobbet även för mig.
Sitter med ett rykande färskt, färdigt manus och det passar bra för vinterns skrivande har precis släppts i bokhandeln, Dopingjägaren har kommit ut.

En riktig ros

Det är ju så här rosor ska se ut. Inte raka stänglar med en röd bulle upptill. Rosor ska se levande ut, växande och vara fuktigt doftande, släkt med ett smultron. I regnet växer de i mångfald i vår trädgård.

Ordlös onsdag

Fler ordlösa onsdagar hos Nejma