Dansken är här - fy fanden

Onödigt gott i Östermalmshallen

Detta mina damer och herrar är ett danskt smørrebröd av modell HC Andersen. Det 'är väl avvägt mellan sötma och beska, syra och sötma. Det har en mild krämighet av leverpastejen och det halkigt angenäma i den nerkokta buljongen i gelén. Högen av ättiksgurka lyfter leversmaken och skär av alla fettoppar och tar bort eventuell oljighet. Så det frasigt salta lätt rökta i baconet.

Detta är vad dansken bistått Sverige med, men nu tar dansken nya tag fy fanden! Läs Dahlströms krönika i Ystads Allehanda får Ni se. För en katastrof vi skådar i vitögat. Flæskesteg med Rødkål för all framtid. Bevare mig väl!

Orgasm av mat - är det möjligt?

Ett riktigt lustfyllt inlägg i bloggvärlden. Läs det!

Plättar

Jag hittade ett nytt plättjärn häromdagen ur ett dödsbo (det låter brutalare än det är; "Kupan"). Har letat länge sedan mitt tidigare brände sönder. Det här var instekt och bra i Husqvarnagjutjärn.
Tog bilden i helgen för att påminna mig hur vansinnigt gott och omsorgsfyllt det är med plättar. Samma smet som till pannkakor, men lika många godare som antalet plättar per stekomgång.

Ny bok på väg

Var på förlagsmöte idag.
Nästa bok kommer att ges ut i början av juni.
Manus är lämnat - mycket jobb återstår ändå den närmaste tiden.
Jag har burit den här boken i över ett år.
Snart ska jag avslöja vad den handlar om.
Jag kan säga så mycket som att det är något helt annat än om mat.
Håll koll här

Konstmässans slut

Vännen Björn Wessman på Konstnässan i Sollentuna

Jag vet inte hur jag ska säga det, men det var väldigt lamt den här gången. Överlag mycket som norrmännen kallar "storgatakunst" och som vi här hemma väljer att kalla "hötorg" - men det har varit problem i varierande mån genom alla år.
Jag tror att jag bara missat en mässa genom alla år och på fem har jag ställt ut själv, bland annat den första då jag representerades av ett engelskt galleri, då jag bodde i London, men som jag glömt namnet på. Sedan ställde jag ut några år hos Galerie Nane Stern i Paris och hos Galleri Wallner i Malmö. Djädrar vilket tryck det var på den tiden, de var som kammad köttfärs av publik i korridorerna. Idag var det väldigt blekt och glest.
Några gallerieter gjorde ändå mässan värd ett besök. Ahnlund från Umeå bland andra. Det känns jättelänge sedan jag ställde ut där och det är det, över sexton år sedan, kanske längre. Marianne Ahnlund har förmågan att ta fram det överraskande och sedan kombinera ihop det med de säkra korten.


I entrén hängde ett enormt verk av Björn Wessman, ett landskap i de klaraste färger som alla hans målningar numer. En målning som får en själv att längta tillbaka till de stora ateljéerna, det kroppsliga måleriet. Vännen Björn går ut i naturen runt sitt eget hus i Languedoc och hittar bildmotiven. De fanns där hela tiden - det brukar vara så, och så förstår man det först när man målar dem. Ja, jo...jag är fylld av avund, men med avunden som måttstock inser jg att det är också ett sätt att uppleva konsten på.
Nu ser jag fram emot ett hus, med ateljé och med den där doften och den där känslan i kampen på duken. Kanske.

Thailand ligger i Sala

Stuvad morning glory och pad krapao förde Thailand till Sala för ett ögonblick i snövädret.

I alla fall låg Thailand i Sala idag när vi åkte Dit till svägerskan som med allra minsta möjliga förvarning, det var alltså ett hugskott som förde oss dit långt efter lunch och tillbaka i skymningen.
Pad Pak Boong, ostronsåstuvad morning glory med salta bönor. (undrar vilken slags ost de har i ostronsås?), Pad krapao moo, fläskfärs med vitlök, chili, oystersås, socker, soja och holy basilika, Paa Low moo och den har jag ingående berättat om tidigare, senast här när vi väntade August.
Thailand är där maten är - men det var vanligt surväder med snö på tvärs i allt det grå. Typiskt Sala.
Kusinen Emma.

Ett ljus i vädret var att ungarna fick med sig sprillans nya innebandyklubbor och innebandybollar från kusinen Emma som tydligen har "hajat" vad sport går ut på och gör en milt sagt kul karriär som innebandyspelare. Vi såg henne en gång i Sala, men då var hon fortfarande liten.
För 14 dagar sedan hade vi tänkt att åka och titta på henne när hon spelade här i en norrförort i någon slags serie, men så kom vi på att vi kunde ju inte stå här i Stockholm och skrika och heja på ett salalag, dels går det vår ära färbi och dels så kan man ju bli lynchad av motståndarmobben som har hemmaplan.

Färdiglagat

Ibland gör vi som folk gör mest, men kanske inte i alla fall - men det händer att vi ligger på latsidan och köper färdiglagat.
Vi har fördelen av att bo nära ett litet charkuteri som jag berättat om förr.
Det är mest när vi är uttröttade som vi väljer att åka dit. Ofta en fredag då veckan är slut och man vill lata sig.
Så var det idag.
Jag åkte dit och och köpte oss fyra lammbiffar späckade med ost och oliver, örtmarinerade och höga som tournedos. Till det ett kilo krämig vitlöksdoftande potatisgratäng. In med gratängen i ugnen och efter en kvart, fyra minuter på var sida i smör med lammbiffarna. Djädra god fredagsmat.
Priset?
138 kronor kilot för biffrarna...tror jag det var, jag tittade inte så noga.