Boktips till jul

Lite böcker till jul kanske? Här vaskar jag fram några ur min egen produktion. En del fortfarande i bokhandeln och e-bokhandeln, andra på bokbörsar och antikvariat (sådana som sålt slut).

Vi börjar med min hjärtevärmare, "Järnspisar Hackekorv och Tabberas, om mat och smak i Astrid Lindgrens värld". Tyvärr slutsåld sedan länge, båda upplagorna. Men kolla HÄR.

Boken blev årets bästa historiska kokbok när den kom ut 2006 och bland några få nominerad till årets bästa kokbok alla kategorier, dessutom skickad till Kina för den internationella kokboksfinalen. (Kanske dags för ett nytryck i lättillgänglig form?)

Ska vi ta några som fortfarande går att handla i bokhandeln och på nätet? I så fall en av de senaste, biografin över Gladys del Pilar. Boken kom ut exakt i samma ögonblick som hon gjorde braksuccé på Chinateatern, först i Ghost och sedan i En värsting till syster. En biografi som inte döljer ett brokigt men bestämt artistliv, uppgångar och djupa svackor. I nästan ett år satt vi i min soffa och pratade och så skrev jag och Gladys läste och så ändrade vi. Ofta fick jag övertyga om vad som verkligen inte fick utelämnas.

Här är boken om Gladys "Tro, Hopp och Kärlek")

En annan hjärtevärmare är min bok om alla oss som aldrig fick någon diagnos. Hur klarade vi livet (eller gjorde vi det?) Hur mycket energi har inte gått åt för att jobba fram egna strategier? En bok som alla lärare borde läsa. En bok som alla som känner utanförskapet borde ta till sig. Svidande texter om en pojk som tänker annorlunda och som inte, hur mycket han en försöker, kan passa in i normen (mallen!). Och, Ja, det är jag som är pojken på omslaget, ett år gammal och hela livet framför sig när morsan och farsan släpade mig till fotografen Parr i Norrköping 1953.

Här är en länk till "Utanför Normen".

Alla har vi en relation till det här med taxiåkande...eller hur. Jag har det speciellt för under några magra kulturår, tre för att vara exakt, tog jag taxikort och körde för Taxi Stockholm, i stort sett ständig natt. Egentligen var det tänkt som en bok om det hemska att köra taxi, men det blev en bok om alla människor, alla bestämda, alla vilsna, alla otrevliga, alla sjuka, alla fulla, alla otrogna, alla fattiga, alla... Ett socialreportage om Stockholms invånare. I Taxi 1251 finns de beskrivna med värme och ibland med humor. 

Du hittar "Taxi 1251, Överhörda baksätesberättelser" här

En bok som jag gärna framhåller är också en biografi, energikrävande men lustfyllt att skriva sådana, nämligen den om professor Arne Ljungqvist. Vi hör ständigt om fullt friska idrottsmän som tar tillväxthormoner och kapacitetshöjande mediciner och som torskar i dopingkontroller. Den som fört frågan internationellt är just Arne Ljungqvist. I den här boken får vi följa Arne från barnsben inom idrotten. Vi får följa höjdhopparen som hoppade bort sig i Helsingfors och läkarstudentens väg fram till professuren på Karolinska Institutet. Sedan Ricky Bruchs dopingfall har Arne varit internationellt pådrivande och haft framskjutande uppgifter inom IOC. En svensk i världen! Boken är idag översatt till åtta språk och utkommen i elva länder.

Här finns den att köpa "Dopingjägaren, Arne Ljungqvist".

Bland alla böcker måste jag också lyfta fram "Döden i Skogen" som var ett jättejobb men som faktiskt kom ut samma år som jag skrev "Järnspisar..." En bok om det svenska dödsstraffet med en kartläggning över alla offentliga avrättningsplatser som fortfarande ligger där i svenska skogar, glömda och igenvuxna med skrottarna hastigt begravda. När förläggaren pratade inledningsvis med mig presenterade jag boken som en man ligger i sängen i brygga och läser för här delges de dödsdömdas egna berättelser. Det här är en mycket efterfrågad bok och därför har priserna på antikvariaten skjutit i höjden.

På Bokbörsen hittade jag "Döden i Skogen" här.

Sedan finns ju lite fler titlar. Bland annat alla fyra kokböckerna jag skrivit med Björn Frantzén. Leta efter dem på antikvariaten, bästa fyndställena för böcker som sålt slut. Titta efter "Glöd" och efter "The Flying Elk" som är en jäkla bra kokbok för dig som gillar Gastropubstuket. Den gamla stora och påkostade "Frantzén/Lindeberg-boken" går för fantasibelopp de gånger den dyker upp antikvariskt, men ändå värd att hålla ögonen på.

Vad kommer nu? Jo jag håller på med ett projekt som är lite udda när det ankommer mig, men inte förvånande. Mer när förlaget diskuterat färdigt om utgivningen.

Så kan jag väl säga "God läsjul" då.

Vinterlandet förra veckan

 

Nattmacka med sprattus sprattus

 På ett av torgen i Sollentuna finns en estniskt butik som säljer alldeles utmärkta livsmedel både som konserv och i lösvikt.

Var inne i veckan och handlade estnisk blodkorv, syrad gurka och så små inkokta skarpsillar (brislings) som konserv. Blodkorven har vi ätit för, den är fantastisk, de små sprattus sprattus gick åt i ett nafs. A kan inte hålla sig från nya matgrejer så när jag kom tillbaka till kylen efter kvällning var det bara tre små uslingar kvar att ha på nattmackan.

Okej det må vara hänt. A är precis som jag själv när jag var barn och tonåring, testa allt, smaka och njuta.

Nu blev det en nattmacka eller två igår kväll, en med estnisk brisling och ägg och en med leverpastej och hackegurka.

"Tänt vare här" - julstjärnan i rondellen

 

Ja, men vi har ugnspannkaka Sven-Gunnar

Påminner mig om en lunch för många år sedan med Sven-Gunnar Svensson. Det var på Cassi och vi träffades på hans kontor Sven-Gunnar och jag och hans franska bulldog. 

Var sugen på en riktig hackebiff med pompa.

-Låter bra, sa Sven-Gunnar.

Väl där blev han ju som alltid kungligt bemött (spelar ingen roll om det var i Norge längst upp i nord eller i Frankrike på vishan, han blev alltid hjärtligt bemött).

Den här gång på Cassi lutade sig cheffen över disken och sa, Sven-Gunnar, vi hade ugnspannkaka igår, men du kom inte så vi har sparat en portion till dig.

Han blev som ett litet barn i en godisbutik, och där satt jag med min hackebiff och stirrade på en underbar ugnspannkaka med fläsk och rårörda lingon på platsen mitt emot.

Jag tänker alltid på den historien när jag gör min egen ugnspannkaka, luftig och helt perfekt. Igår var fallet:

Sikta, 4 dl vetemjöl och en halv tsk bakpulver, rör ut i fem dl fet mjölk. Tillsätt sex ägg och vispa till smet. Späd med ytterligare sex dl mjölk. Ugnen ska stå på 225 grader. När värmen är perfekt så ställ in en långpanna. När den är brännhet släng in en rejäl smörklicke 25-50 gram. Låt bryna några sekunder, ta ut plåten och se till att smöret dansar runt om och även upp över kanterna. Häll i smeten och ställ i ugn i 30-35 minuter. Ät med rårörda lingon.

Så blev middagen igår med bacon.

"Lite skrattretande,", sa sotarn!

I Hälsingehuset - enligt utsago byggt kring 1860, men förmodligen hundra år äldre, nedmonterat och sedan uppbyggt igen. Så småningom  för en slutligt ombyggnad 1946 då en ytterligare våning byggdes på och grunden byttes ut, jordkällaren under huset fylldes igen. I Hälsingehuset finns en liten fantastisk värmelösning, en kamin och ett rör. Förmodligen har det fungerat en gång i tiden, men när sotaren tittade på anläggningen log han åt snillrikheten och varnade; Elda aldrig i den här! Det hade vi inte gjort heller utav eget sunt förnuft.

Kaminen, i stort sett en plåtig tunna med en liten eldstad underst är alldeles sönderbränd och det lågoprna inte lyckats utplåna har rosten varit behjälplig, rosten och tiden.

Från kaminen går ett eldrör rätt in i skorstensstocken för att komma ut på andra sidan, i ett annat rum och där ta en krök och så in igen i skorstenen och rökkanalen, en pipa som inte är godkänt - inte för att det finns misstankar om läckage eller att den inte skulle fungera utan mest för att anläggningen är så brandfarlig.

Nu har det här inte alls varit prio ett, men kanske kommer at bli någon gång. Tycker ändå den vittnar om en viss fiffighet. Någon som sett något liknande?

Till sommaren tror jag vi river ut kaminen, tar bort krökröret i andra rummet, täpper till och murar igen och skaffar en nu kamin att kunna elda i. Vore fantastiskt med en kamin i sovrummet så som det var menat en gång i tiden, långt före eldragningar och radiatorer (nydragning av el och nya radiatorer pågår i ögonblicket, i somras ny elcentral med allt vad det innebär av elsäkerhet!)

Bästa värmen utöver dyr el är den gamla härliga Skoglund och Olsson #6 i köket, den värmer upp på ett kick. Och ved har vi för två i en fylld vedbod och en stack på gården. dessutom kommer nästa års gallringar att ge oss ved för lång tid framöver.

Så slarvigt att inte ta upp efter sig!

                 

Nej det handlar inte om mina kvälls eller dagpromenader med hunden med hundskitar längs vår väg, sådana hundägare inte tar upp.

DET HANDLAR OM KOMMUNEN och om att inte göra klart!

Den 18 oktober skrev jag om några som tagit sig före att rensa ogräs med gångjärn på bouleplatsen efter Sollentunavägen, norra centrum. Det visade sig att det var kommunen som haft ambitioner att få bort gräset ur banan - alltså, en grusplan tas över av gräs relativt snabbt om inte någon håller efter. (naturen vill inte ha nakna jordplättar, det vet alla som helvetesrensar i grönsakslandet!)

Så gjordes, men den någon lämnade efter sig högarna med rens. Det var alltså snart en månad sedan och självfallet har det envisa gräset slagit rot i renshögarna och nu tar för sig mer än någonsin. Jobbet var dessutom slarvigt utfört så nu växer det vidare där de tidigare försökt skövla (skovla, gångjärnat!) Det är faktiskt lite skrattretande.

Jag minns en gång för mycket länge sedan när jag låg på nykterhetsanstalt, nåja en lyxigare variant av Minesotamodell. Där fanns en äldre gubbe bland oss andra suputer. Skåning var han och en reklamation - alltså efter ett återfall kom han tillbaka. Hemmet var en kringbyggd gård där innergården var belagd med kullerstenar, säkert flera hundra år gammal. Mellan stenarna växte numera gräs - inte mycket, men dock grässtrån här och där.

Den där reklamationen, som irriterade sig på allt och egentligen inte ville vara där för att bli bättre, han gnällde något alldeles förfärligt och gick till slut in till ledningen och sa på skånska - "Hörrni, det ska aldrrig varra grräs i STENORREN!" 

Följden blev att han nästa dag utrustades med ett litet järn (alltså järn järn) en liten pyttespade och en stor hink och till det en liten knäkudde. Ja ni förstår resten. Den tid han hade kvar på hemmet hördes inte ett pip från hans sida.

Alltså - en månad efter att boulebanan rensats växer det av herrans lust igen och mest i högarna av ogräs som lämnades kvar.

Nu kan man väl ta historien om skåningen till intäkt när man säger till mig "Ja, men gå ut själv och rensa gubbjävel".

Den intäkten är redan utbetald i form av skatt till kommunen för att bland annat det ska vara en rent och snyggt i det offentliga rummet, så det så! Retar mig bara på slarvet.