lördag 6 oktober 2012

Ett underbart barnbarn till.

Farfar och en liten tjej

I pappa Gatons trygga famn. Förvånansvärt
vaken för att bara vara 26 timmar gammal





söndag 30 september 2012

Höstmarknaden redan ett minne blott - snart är det jul

Höstens eg3en marknad på Hersby.
Sollentuna Hembygdsförening i samarbete med Sollentuna Slöjdgille


Anders Boberg, sekreterare i Sollentuna Hembygdsförening har tagit till sig 1700-talshuset (eller gamla stenhuset sim vi kallar det till vardags). Under senaste året har huset fått tillbaka sin gamla genuina eldstad och köket har sakta, men säkert fått 1700-talets alla signum.

Eldstaden med otyglad eld. Det var denna eld som Kajsa Varg tillägnade sin matlagning. När järnspisarna kom under 1830 talet kom så sista upplagan ut av denna kokboksgigants storverk.


Lovisa Lager, gick runt med kameran för det här blogginlägget
Lägg till bildtext

Birgitta Ländin är föreningens stående inslag på Höstmarknaden. Massor av bra matsvampar att lära sig. Aldrig svarslös. Tyvärr kunde hon också meddela att det är ganska så snigel och maskätet därute i skogen



Ett hjärta glöder i ljusveken och påminner om att Sollentunas
Folkdansgille redan bokar Rotsundastugan i höst för att stöpa årets julljus



Ett något avbantat Tabberaset i 1700- talshuset för ett
ögonblick bortanför höstfestligheterna där ute.
Så här är det, att vi har ett riktigt gammalt stall på Hembygdfsgården,
egentligen inrett så att en häst vilken som helst skulle kunna ta
plats där i spiltan i stort sett när som helst.
"Vår" lilla Shetlandsponny försatte inte tillfället utan
befolkade stallet så som det gjorts i hundratals år.


Ett trevligt återseende på Höstmarknaden är
Sollentuna Biodlarförening med nyslungad hösthonung.
Lägligt nog var vår egen Hersbyhonung slutsåld.
Välkomna tillbaka till Hembygdsgården!

Jan Norling med ett doftande lotteri. Det är faktiskt sant,
Franska ostar och korvar från Bretagne. Det är klart att sådant drar folk.


Dessa härliga trasmattor får representera Hembygdsföreningens samarbete med våra hyresgäster i Västra Hersby (stugan på andra sidan vägen) som är våra medarrangörer varje höstmarknad.


Det är klart man ska hem sedan också, och då tog vi vägen förbi och över
änget på Västra Hersby och det fantastiskt äppelträdet.



Succé i repris - Birgitta Ländins svampbord på Sollentuna Hembygdsförenings Höstmarknad på Hersby



En sådan lång överskrift på det här då?!
Men, om några timmar drar Sollentuna Hembygdsförenings höstmarknad igång. 

På programmet står bland annat ponnyridning för barn och den här veckan blir det på en liten häst. Falcon har fått en liten inflammation i ett ben och får vila inför det stora slädpartiet* i vinter som Hembygdsföreningen arrangerar.




Birgitta Ländins åkte ut i skogen i fredags. Hon plockade svamp till det stora svampbordet på Hersby och höstmarknad. Har Du egenplockade svampar - ta med dem. Birgitta Ländin rätar ut frågetecken och sållar liv från död!!

Bengt står i smedjan med illrött järn och Handelsboden är öppen med massor av tidstypisk shopping. Eventuellt finns också nybundna höstkransar vackrare än våren.

Som vanligt sker vår Höstmarknad på Hersby i samarbete med Sollentuna Slöjdgille som säljer kvalitetsalster som stickat och virkat. Själv brukar vi alltid komplettera den varma sockgarderoben. 


Kafé finns naturligtvis och korvstånd som en hyllning till Sollentunas Varmkorvgubbe Ivan Flodin.

Välkomna 12-15 Hersby hembygdsgård i Sollentuna / Lillhersbyvägen 1


* Mer om detta kommer alldeles snart

måndag 24 september 2012

Ärtsoppedag med färdigsmörat bröd och lockande Hawarti - torsdagslösen



I tabberasets förra inlägg åldersbestämdes till följd av syltan, vilket alltså inte är sant då mina småungar med stora åthävor visar att de estmerar sylta av både kalv och svin.

I veckan som var passade vi också på att handla hemkokt ärtsoppa från Percy's (jo det blev en  "persysvecka" det här)


Jag har en benägenhet att i vissa stycken skämma bort barnaskaran och det har jag mig själv att skylla för så här är det att en av de mest tittade videofilmerna från förr är en video på storasyskonen när de var små. De fick färdigsmörade mackor (och varm choklad) till kvälls. Mina senaste småungar drar självfallet slutsatsen att storasyskonen bjöds färdigsmörat ständigt och drar i knarrbandet: "Men pappa, varför får inte vi när dom fick..."

Därför smöras ärtsoppemackorna och täcks med Percy's underbara Hawarti och kokt skinka med tomat.

Hallå, varsegod, torsdag och ärtsoppa!

Sylta avslöjar den sanna åldern.


Läste om en ung människa som kokade grisskånkor på ben. Hon hade förstått att om man vill ha en smakrik sås efter ett köttkok så måste såsen reduceras för att på så sätt smakförstärkas.

Sedan lades den silade "buljongen" åt sidan och hittade in i kylen. Dagen efter hade den självfallet stelnat till gelé och jag fick höra att den unga människan kastade såsen för att "den klumpat sig".

Det var väl synd på rara ärtor, så mycket smak utrunnet från slasken.

I den bedårande "Kan Du vissla Johanna" med Per Oscarsson söker den lille killen en morfar som äter kalvsylta för kalvsylta gilla man när man är morfar.

I den mån tid finns och lust också för den delen, gör jag gärna egen sylta, både från kalv och från gris. Eller så tar jag genvägen till Percy's och hämtar hem deras nygjorda kalvsylta med exakt den sälta en sylta ska ha och alldeles som en rosa uppenbarelse inte alltför in smickrande i strukturen och där geléns fetma bryts med rödbetornas ättika.

Ropen skalla - kalvsylta till alla!!

lördag 22 september 2012

Hugos isterband värda att leta extra efter


Jodå, Örserumscharkuteristen (Hugo) slår sig för bröstet sedan Leif Mannerström uttalat sig om Isterbanden*. Och det är inget snack, bland gammaldags isterband, lätt rökta och syrade är Hugos de allra bästa.

Hittade fram till dem häromhelgen när Edsbacka Marknad traditionsenligt avhölls i Edsbergsparken.

Charkvagnen brukar stå i Jakobsbergs centrum emellanåt och det är väl bra det sedan Bondens Matbod i Sollentuna Centrum var hyggliga nog att slå igen dörrarna efter snabbkonkurs. Annars var den butiken säljare av både Hugos blodpudding och Hugos isterband.

Hade kokta rödbetor hemma som jag fick snabbinlägga med sockerrörsvinäger. Suverän middag i analkande höstveckan som var.

* Så här svarar Leif Mannerström i GP:


På tal om råvaror. Vilka skulle ta med dig om du hamnade på en öde ö och bara fick välja tre?
- Hugo Anderssons isterband och en riktigt god lagrad ost. Och sen något gott som man både kan äta och använda som bete till fiske, till exempel pinfärska räkor. Utan färsk fisk kan man ju inte leva. Det var väl ett bra svar.

När jag åt Bea med Mannerström och blev överraskad av tillbehören



Det låter som en rubrik i "På minuten", men är hämtad från min egen verklighet och vardag. Jag har alltså ätit bearnaisesås, denna mannerströmska akilleshäl, i sällskap med föremålet som enligt honom själv vill ha den lite lösare.

Visst är det så, att smakerna i en bea släpps lösare när såsen inte görs som en vispad äggvita fyllt av bara emulsion!

Körde en helaftonsshow med Mannerström som huvudperson på en Studentafton i Lund för några år sedan. Studentaftonen har ju en hundraårig historia med enorm dragningskraft och förväntan. Här har stjärnorna passerat revy och presidenterna sammanfattat.

Man undrade, hur ska man få flera hundra studenter att sitta kvar i timmar och bara lyssna på mat. Det var ingen konst alls.


Nåväl, studentaftonskvällarna avslutas alltid med de närmaste i kretsen av arrangörer som tillsammans med kvällens begivenheter, i detta all först och främst Leif och så jag själv, äter pytt i panna med tillbehör.

Pytten var denna kväll alldeles perfekt enligt Leif. Självklart blev han förvånad över tillbehöret bea och undrade förstås vadan detta?!

Jo, svarade panelen av studenter, att det härör från ett besök av dronning Margerete för många år sedan. När dronningen informerades om att pytt i panna serverades frågades hon inledningsvis om det fanns någon allergi eller om hon önskade något ytterligare till pytten.

"Ja bearnaisesås", svarade hon.
"Är det en dansk tradition", frågade studenterna något förvånade.
"Nej, den är svensk" svarade dronningen frankt.

Så fick det bli och sedan dess så ock vara.