Vilket valborgsbål

Stallbackens vänner arrangerade Valborgsfirande på Stallbacken till Edsbergs slott igår kväll.
Så har Valborg firats på platsen sedan 60 talet.
Det är märkligt vad tradition och kvalitet kan locka människor.
Gårdagskvällens firande hade allt på två timmar och långt över 2 000 besökare.
Traditionsenlig serverades varm choklad med spröda, lite sega, maränger, varm korv från Percy's, kaffe för den som ville ha, hemlagat godis.
Talet till våren hölls poetiskt och vackert av Kenneth Gärdestad. Sollentunakören sjöng in våren och Edsbacka Spelmän som är Stallbackens vänners "husband" spelade medan solen gick ner över Edsviken.
Så ringde vällingklockan och vi tågade ner till rishögen med facklor för att tända elden. Fantastiskt mäktigt.
Som ordförande i Stallbackens vänner och som arrangör av kvällen måste jag få tacka alla som gjorde kvällen möjlig:
Flodafors fastighetsaktiebolag, Fastighetsbyrån, Civilförsvarsföreningen, OAL Studio med ljudet. Och så alla armar och händer som bar och bar och bar, som byggde och såg till att allt logistiskt fungerade och alla de som skötte grundverksamheten i föreningens bygdegård, Duvslaget och alla som serverade och såg till att alla belv nöjda.
Tack alla frivilliga.
Tack alla entusiaster.

Julrosen min vårblomma

Det exploderade i veckan. Så snabbt gick det att jag inte har hunnit beskära rosorna, vilket av tradition ska göras när björkarnas blad är som musöron. Det var de i förrgår.
Min första vårblomma är annars julrosen (Helleborus), som hos andra blommar i snötäcke. Hos mig slår den ut först nu och det är trevligt.
Nu blommar även doftande violer (Viola odorata) och den lite oansenligt gulgröna sibirisk nunneörten (Corydalis nobilis) - den som Linné trodde var löjtnantshjärta (Dicentra spectabilis) när han sådde de hett eftertraktade fröna. Ett löjtnantshjärta han bara fick se i ett herbarium i London under sin levnad.

Tips om Valborg - traditionseld på Stallbacken

För några veckor sedan blev jag vald till ordförande i föreningen Stallbackens Vänner.
Det var från början en kulturgrupp i Sollentuna som arbetade i riktning mot att få en bygdegård till kommunen. Vi fick Duvslaget - en svinstia som tillhört Edsbergs slott. Därifrån ändrade föreningen inriktning till att bevaka och påverka utvecklingen kring kulturcentret Stallbacken.
En av föreningens stora yttre aktiviteter är majbålet på Valborg. Vi ärvde platsen och vi ärvde arrangemanget. I över 50 år har det varit tradition för sollentunaborna att gå upp på stallbackshöjden ovanför Edsviken och bredvid Edsbergs slott för att fira Valborg. Så också i år hoppas vi och satsar hårt mot en ny tradition: Varm choklad med maränger!

Blogga från I-phone

Det här är ett första försök att blogga från min nya Iphone.
Ni ska jag bara lära mig lägga in bilder också.

Tidig potatis

I min begreppsvärld är tidig potatis, potatis från Alströmers tid.
Från England tog denne blomsterintresserade industrimagnat in potatoes från England i syfte att studera desamma.
Det fanns fler vägar in i Sverige för potatoes, men dessa första sorter har jag i odling just nu.
Senare fick de namn efter var de odlades mest.
På groddning ligger nu: Rödbrokig svensk, Jämtlands vit, Rättviks vit, Leksands vit och Rau∂ar islender tillsammans med nya sorter för det nya landet.
De gamla sorterna ska jag sätta i min 1700 talsträdgård tillsammans med andra köksväxter som har sitt kulturarv från den gamla tiden bland mycket annat: rovor, kulturarvsmajs (noterades som "turkiskt vete" i Adonis Stenbrohultensis av Linné) grönkål, palsternacka, rotpersilja, rättika, bittergurkor, röd brysselkål, bondbönor, blåärtor, palmkål.

OCH - det uppstammade krusbärsträd som brorsan fick i 50 årspresent för i dagarna exakt fyra år sedan och som jag fick i min tur av honom, satte jag centralt i denna trädgård och efter Almquist om svenskar och krusbär. Trädet syntes inte ha tålt transporten från Skåne och det var ju väldigt ledsamt. Igår noterade jag dock gryende skott längst ner på stammen från under jord.
Irina - min odlingsgranne - sa till mig när jag var ny i odlingslandet för en massa år sedan och hyste mina tvivel över att fådda växter skulle döden dö när de vissnande och till synes livlösa sates i mitt land: Men det förstår du väl att växerna har som enda uppgift att överleva för att ge frö.
Så ock krusbär som kom till Sverige på 1500 talet från Ukraina och överlevde!
Ukraina (?) - inte ens det svenskaste som potatoes och krusbär har vi haft för evigt.

Trevliga benløse fugler

Jag tror jag skrivit det tidigare. Det var mitt andra gastronomiska leende i Norge 1973 på vintern.
Det första var baconfett till wienerpølser på Rikshospitalets personalrestaurang. "Baconfett eller smør", frågade den matronaliknande portioneraren.
Den andra erfarenheten var på Kafistova några dagar senare då det serverades "benløse fugler" som vid närmare granskning visade sig vara järpar av klassiskt märke.
Senare drog jag ytteligare stora skratt över den norska maten. På samma Kafistova serverades nämligen "Bloklump" och "Raspeball" senare samma vecka.
Nu, till det jag skulle skriva om, den traditionella fredagslunchen på Edsbacka bistro som visade sig vara ett goitt val med alldeles utmärkta järpar i en sås på rödbetsrasp och med sälta från kapris.
Samtalen tycks utvecklas bättre med ett gott mål mat, lyckad lunch med andra ord och jätteglada leenden på krogen och från en Fredrik Pettersson som kom förbi och slog en prat efter hyllningen i SvD.

August den lille trädgårdsgrävaren

Jag visste inte att jag kunde få så god hjälp av lille August.
Han har ett stort fokus i trädgården och behöver bara en halv meter mylla för att vara sysselsatt hur länge som helst.
Har nämligen ökat ut köksträdgården för den här säsongen med 100 kvadrat ytterligare och med två hela spadtag före lerbottnen vilket bereder plats för mina haverrötter, svartrötter och palsternackor. Har haft lite problem med morötter också utan att odla i pallkrage, men grävandet är ett litet skönt helvete.



Den förre ägaren var en underlig kuf. Jag har berättat om det tidigare när jag rev hans vingliga växthus. För att hindra jordflykt har han stuckit ner hela fönsterrutor på diagonalen och när jorden rört sig har glasen spruckit.
Likt en arkeolog har jag legat på alla fyra timmavis och rensat den fina jorden från livsfarligt glas (hur djävla dumma kan människor bli?, glasa in jordvallar). Nu är glasen borta och August kan hjälpa till.
Först står haverrot och svartrot, palsternackor, dill, morötter och lök. I veckan försår jag gurkor, majs, rysk rödbladig grönkål. All annan kål köper jag som plantor.