Astrid Lindgren och bilden

Och alla var där! Det kan man verkligen säga.
I går kväll var det privat öppning av utställningen Astrids Bilder. Bokförlaget Max Ström har haft den goda smaken att låta fotografen Jacob Forsell sammanställa både sina och andras bilder av Astrid i en fantastisk bok.
När jag skriver "andras bilder" handlar det mest om bilder från de privata fotoalbumen, bilder som tidigare aldrig visats.

Teckning av Claes Jurander från min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas"

Det känns som att ytterligare kliva in till den privata Astrid och jag får märkligt nog samma känsla av ett slags smygtittande som när jag var hemma hos Astrid i hennes lägenhet ovanför Wasahof på Dalagatan i Stockholm försa gången. Det är klart att bilderna på väggarna på utställningen också förstärks av det jag hört Astrids dotter - Karin Nyman - berätta. Igår kväll visade hon att berättarkonsten går i arv.

Astrid Lindgrens dotter Karin Nyman på scenen inför invigningen av utställningen på kulturhuset igår kväll.

Karin höll en rent lysande fantastisk introduktion till utställningen från scenen inför alla inbjudna gäster och de minnen hon förmedlade fick alla att bli både skrattfyllda och tårögda. Appropås det sistnämnda - läs århundrades kärleksberättelse som den kallats. Astrids egen berättelse i "bilderboken", den om Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult. Den finns ju också som en fristående bok, men här är den bildsatt av Jacob Forsell.

"Förfriskningar" (kul ord): Körsbärsvin från Katthult och småländsk hemlagad ostkaka på sked.

Kulturhuset i Stockholm bjöd på ett annorlunda vernissagebord som min blygsamhet egentligen förbjuder mig tala om vem som ligger bakom, men jag gör det ändå.
Konvenansen bjuder ju snittar och rött och vitt vin. Men det är klart att det ska vara kontakt och genomtänkt likaväl på bordet som på väggarna. Med kloka och förståndiga Rune Kalf-Hansen blev det ett genomfört "Astridlindgrenvernissagebord" med hemlagad ostkaka med sylt och så "Katthults" körsbärsvin - det som i förlängningen tvingade Emil till att bli godtemplare och avlägga nykterhetslöfte. Som alkoholfritt alternativ serverades sockerdricka ur portionsflaska med sugrör.
Jag kommer att vara engagerad en del framöver under utställningen.
Först med en föreläsning om Astrid Lindgren och all den mat hon servererar i alla sina böcker. Det fullständigt flödar över på sidorna av svenskhet. 24 april klockan 18 och under rubriken "Paltsmet, hackekorv och tabberas" vilket är snarlikt titeln på min bok i samma ämne "Järnspisar, hackekorv och tabberas" En bok som i dagarna annonserades ha gått till finalen i Gourmand World Cookbook Awards 2006, ett slags VM för kokböcker. Den var ju nominerad som årets bästa kokbok i Sverige och vann också klassen historisk måltidslitteratur.

I höst så kommer jag och Rune Kalf-Hansen att laga mat på scenen på Stockholms Terrassen, plan 5 på Astrid Lindgren-temat. Arrangemanget ingår i det så populära "Live-Mat" som Rune initierat och leder.
Gå på utställningen och njut.

TELE 2 NEJ TACK!

Detta är inte Maria Nilsson som jag skriver om nedan utan en skärmdumjp från TELE2s hemsida.

När jag flyttade in på det nya kontoret så beställde jag telefoni hos TELE2. Vi hade redan det företaget som distributör hemma.
Allt var så bra så - men det tog tre månader innan telefonen kopplades in. Det skulle ju naturligtvis få vem som helst att hejda sig och undra, men inte jag som nöjde mig med en viss kompensation på månadskostnaden som plåster på såren.
Men plötsligt den 21a denna månad slutade vår hemtelefon att fungera, dött ut och upptaget in. Vi felanmälde och van vid att infrastrukturella problem åtgärdas med högsta prioritet (man minns väl Telia och deras blixtutryckningar med orangea volvo duetter) trodde jag telefonen skulle vara i bruk till dagen efter.


Varning, varning, TELE 2

Jag ringde igår igen och fick prata med en "service"-kille som kallade mig vid förnamn och i övrigt hade väl inövade fraser att förmedla, typ; ha en bra dag, som avslutning.
-Det tar mellan en och fem arbetsdagar, vi har lagt ut det hela på våra tekniker och de jobbar så fort de kan för att hjälpa dig med problemet.
Idag ringde jag igen till en Maria Nilsson på TELE 2 (alltså från en annan telefon än den därhemma!). Hon svarade samma sak som killen igår...det tar en till fem arbetesda.....!
Jag sa att jag inte var intresserad av att höra hur många dagar det eventuellt tar, jag vill få svar på NÄR vår telefon fungerar igen. Och helst vill jag att den repareras NU!
-Vi har lagt ut det här på våra tekniker och de jobbar så fort de kan för att hjälpa dig med problemet...
Djävlar!!!! Jag vil veta när telefonen funkar - ge mig ett namn till någon som vet!
-Vi får inte lämna ut namn till våra tekniker, svarade Maria.
-Lämna ut namnet på din chef då och koppla mig dit, någon form av kvalitetssäkring måste ni väl ändå ägna Er åt?
-Han kan inte göra någonting åt problemet, men han jobbar så fo.... (Nä det där sista hittar jag på!)
Så fort telefonen är reparerad efter en till fem arbetsdagar så kommer jag att engagera en ny distributör och samtidigt skicka en kopia av ovanstående blogginlägg till någon av cheferna och i framtiden jobba på så mycket jag kan för att berätta om TELE2s tillkortakommanden och märkliga inställning till sina kunder.

Bönemöte

Bönorna blötlades över natten och koktiderna varierade sedan mellan 29 minuter och upp till en timme beroende på sort, växtplats och torkning.

Mångfalden fanns förr och har bytts ut mot enfald. Det kan speglas genom det rika utbud av olika slags bönor som odlats i Sverige.
Igår var vi några stycken som hade en bönprovning i Stockholm. Några av sorterna hade odlats i samma familj sedan 1800-talet. Alltså, igår smakade vi på förr-förra århundradet, smakade på historien.

En gotländsk sidensvart böna. Betyg ordinär

Från början hade vi 40 olika sorter. Av dessa valde vi ut 20 och delade upp i två kokomgångar.
Märkligt att många sorter inte smakade någonting och andra hade en enorm karaktär; Smörighet, metall, jordigt, honung, gräs, fruktigt, salt, syrligt, grynigt, kladdigt etc.
Av alla de 20 var det bara några få som vi tyckte var värda att satsa på, de övriga kunde vi ge betyg efter det hos Linné så vanligt förekommande betyget; Ordinärt!
Mer om bönemötet kommer sen.

En-två bönor per testare och av varje sort. Vi gick ut och åt efteråt.

Djur är inte människor!

Från Milkos reklamfilm som nu rullar i reklamfinansierade TV kanaler

Reklamen, vare sig det gäller kött eller mjölk, genomgår en förfärande bambifiering.
Har verkligen lobbyisterna från kramadjurenrörelserna ett så starkt genomslag hos animalieproducenternas marknadsförare att dessa håller på att falla på eget grepp.
Vem vill äta bambi!
Vem vill äta de söta kalvarna som nu till och med nattas och görs fullt jämförbara med mänskliga bäbisar?
Vem vill äta kött från kalvar "som fått gå på den gröna åkern och fritt fått amma sin mamma". Plötsligt kallas kor för mammor. I en tecknad långfilm nyligen är det visst en snårperspektiv det här med genus vad gäller kor och tjurar. Det verkar som om Zacharias Topelius fått manusförfatta reklamfilmerna.

Från Milkos reklamfilm som nu rullar i reklamfinansierade TV kanaler

Men den är ändå för bedrövlig, Milkos senaste som rullar på TVn nu. Den med det unga bondparet som har bäbiskoll på sin lilla kalv och som till sist sjunger "Vyssan lull" genom en babyvakt.
Jag förstår att många tar illa vid sig av gittos olagade kaninefter sådana idiotpreferenser vi matats med ända in i vardagsrummet.
I förlängningen då?
Jo, Operakällaren har ju kastat ut gås och anklever till följd av påtryckningarna och den snedvridna uppfattningen att det gör ont på fåglarna att gaveras.
Men kycklingarna får vara kvar, de som aldrig får se himlen, aldrig äta färskt foder, aldrig känna doften av daggfrisk jord, aldrig röra sig fullt ut och bara leva i 33.4 dagar och då avlivas med elektricitet och sedan få huvudet avknipsat hängande upp och ner.
Och lammen då och grisarna, ska vi fortsätta äta dessa som är hetsade i lastbil till slakterierna och sedan elbedövade och bultpistolade och blodstuckna och styckas fortfarande varma - är det OK! Tänk på de söta kultingarna och tre små grisar, bror Duktig - och gåsmiddagarna då ska vi tåla den plåga det är för djuren att bli stuckna i halsen, den långa vackra, slanka.
Vilt ska vi väl inte heller äta - är det någon fler än jag här som tittat in i en Älgs slocknande klara mörka, bottenlöst vacka ögon just i dödsögonblicket?
Ägg, kan vi int' heller äta, inte ens från frigående höns för de har det inte ett uns bättre än sina slaktkamrater, snarare sämre, för de får gå längre i skitdoften och värmen och sågspånen och kletet, ända tills de blir så slappa i äggaarschlet att de inte förmår mer - då mals de till minkfoder och minkar är väl det värsta!?
Nej - vi är ju högst upp i näringskedjan, vi är jägarna och vi håller djuren för att vi ska överleva i första hand.
Lägg krutet på att kräva en god miljö för djuren, en bra avel och ge producenterna förstånd att ta fram råvaror med högsta möjliga smak och absolut bästa kvalitet till lägsta olägenhet för djuren och inom ramen för den etik som omger produktionen!!

Inte helt ovetande har jag skrivit detta på den amerikanska skippa-köttet-dagen, “The Great American Meatout” som Stellan på Salt och Brax on Food skriver om.

Världsbäst i kinatest???

Snart är det dags för Gourmand World Cookbook Awards 2006. I år går tävlingen i Peking och min bok är en av finalisterna i klassen "historisk måltidslitteratur" och presenteras så här: "The world famous author of Pippi Longstocking, Astrid Lindgren has in all her books presented food, this is the ultimate introduction to the heritage of Swedish countryside food."

Foto: Multimediafabriken Grythyttan AB

Boken tävlar med 20 andra länders bidrag och den 7e april får vi se hur det gått.
Finalplatsen är resultatet av att min bok vann samma klass i den svenska kokbokstävlingen i höstas då jag fick ta emot diplom som årets bästa historiska måltidslitteratur och blev en av fem böcker som nominerades som årets bästa måltidslitteratur alla kategorier.

Persikokaka Rodjana

Som vanligt på söndagen hade vi "familjemiddag" med småbarnen och storbarnen. Det värsta är att vi äter så förbannat mycket att vi efteråt bara orkar slå oss ner vid TVn och stöna.
Mest är det Rodjana som tar hand om köket dessa dagar och så var det allrahelst idag. Förrätt blev vårrullar med mungbönenudlar (glasnudlar) och fläskfärs. Ungefär samtidigt ringde våra grannar från Malaysia och ville ge oss en hel serve med tempuraräkor som blivit över sedan igår:
-Vi orkar inte äta mer!, se de.
-Tack, Tack, sa vi och slängde dem i frityroljan tills de var alldeles härligt krispiga.

Varmrätt var en skönt doftande kålpudding på spetskål och med riset kokt i mjölk. Den var nästan som en varm paté - härligt fruktig med den unga kålen liksom insmält i köttet och kryddad med kryddpeppar och så mycket vitpeppar att det verkligen ger smak..aha, det är vitpeppar!
Lingon och kokt potatis och en gräddsås på hälften ankbuljong och hälften lammdemiglace som ligger portionsförpackat i frysen perfekt att ta fram och köra med lite lök, smör och grädde.

Vräkta i sofforna doftar det starkt kaffe och in kommer en nyss avsvalnad persikopaj precis så som Rodjana komponerar den, inte för söt, inte för blöt - kort sagt enormt god.
-Min paj är djäkligt enkel.
Det här behöver Du:
Till Pajskalet:
125 g smör
1/1/2 msk socker
3 dl vetemjöl
Till Fyllningen:
1 burk konserverade persikor eller fyra väl mogna skalade och delade färska
1 1/2 msk potatismjöl
2 1/2 dl Kesella
2 msk smör
rivet skal och från en halv lime
saften från 1/4 lime
3 ägg
1/2 dl socker
1 1/2 dl vetemjöl
150 g pecanötter
1 dl mandelspån
3 msk socker till "kakyta"

Så här gör Du:
Nyp ihop pajdegen och tumma ut i en nonstick form med löstagbar kant. Ställ i kylen ett tag. Förgrädda sedan pajskalet i 200 g i drygt tio minuter.
Vispa ihop Kesella med potatismjölet, sockret och äggen.
Skär sönder pecanötterna grovt och rosta mandelspånen i torr panna.
Lägg de avrunna och torkade persikorna i pajskalet, strö över pecanötterna och häll kesellablandningen över. Strö över mandelspånen som ett täcke med lite socker. Grädda i drygt 30 minuter längst ner i ugnen tills "puddingen" stannat och mandeln fått gulgyllene sockerfärg.
Skär upp och servera med en klick vaniljgrädde och en Löfberg Lilas starkt bryggkaffe (Nej vi får inte betalt för att säga det, men till stockholmsvattnet och till vår bryggare är det kaffet det bästa!)

Veckan är därmed till ända och som vanligt lovar vi oss, läs tabberaset, att köpa den där promenadmaskinen, ta fram måttbandet för midjemätning, spola alla kolhydrater och allt fett och leva stenålderskost i sex veckor för att komma i badbyxorna och våga visa sig på stranden i sommar!

Jam Taleh - Thailändsk skaldjurssallad

Jam Taleh som Rodjana lagar och serverar den.

Hjärtmusslor, bläckfisk, krabba, blåmusslor, gröna musslor, klipphummer, pilgrimsmusslor, tunna "båtar" av gullök, plockade rosetter av bladselleri, cirongräs i tunna, tunna skivor, några kaffirlimeblad, limejuice, några krossade vitlökar, chilli (färsk och namprigpao), fisksås och socker.
Bara att skriva om det här får munnen att vattnas - detta är min smakikon för det utmärkta thaiköket där smakerna studsar åt alla håll och balanseras mellan syra och sötma, chillihetta och beska med den salta fermtenterade fisksåsen som ett sammanbindande kitt.

Jam Taleh serveras och äts med nykokt jasminris och nam prig pao

Ovanpå det vita "nystrukna" riset "smörar" jag en yta av Rodjanas hemlagade Nam prig pao som ger den där "saltiga" smaken för att citera Austin Bush från min intervju med honom två torsdagar i rad i SR P1 Meny den första och åttonde mars, ladda ner här!
(citrongräs är inget man tillsätter hipp som happ i det thailändska köket - används sparsamt i en del utvalda rätter och sparsamt även i dem)