Många morgnar har jag haft en parkeringsplats alldeles i anknytning till de magiska ängena kring Såstaholm, före detta Höstsol dit pensionerade och trötta svenska skådespelare kunde dra sig tillbaka för ålderdomen.
Utsikten de senaste veckorna har varit en stor utgrävning som egentligen är en fortsättning på en hel serie utgrävningar i området under senare år.
Genom den mängd av information på runstenar som lämnats eftervärlden att tolka kan man uttyda att det fanns en betydelsefull kvinna i historien. Hon daterades till 1000-talet och hävdas vara farmor åt den man tolkar som den store hövdningen Jarlabanke.
I en av gravarna på den kyrkogård som etappvis nu grävts ut hittades en kvinna i passande ålder som den Estrid som runstenarna talar om. Lite väl snabbt kanske konstaterades att lämningarna i graven "VAR" Estrid - i alla fall tills dess motsatsen bevisats. Drömmen blev nu att hitta henenes familj och då också gärna Jarlabanke själv ochj det var väl en och annan bland både hembygdsfolk, osteologer och arkeologer som blev lite förtjusta över att gräva ut en stor mansgrav för någon vecka sedan...det kunde ju vara Jarlabanke!!!?
Estrids kranium har legat till grund för en rekonstruktion av anletsdragen. Det är fantastiskt, inte för att berätta om hur den tolkade Estrid sett ut, utan mer för att tolka den tidens människor och finna att de var som vem som helst. Med en modernare frisyr skulle man kunna blinkat åt henne på ICA eller Konsum.
inns det något mer som tyder på att kvinnan kanske skulle kunna vara Estrid? Jo man hittade något som skulle vara ett skrin med mynt i hennes grav. Erfarenheten säger att man inte hittar sådana skrin annat än om människan ifråga är betydelsefull. Det behöver ju inte vara Estrid för det, men som sagt, därtill motsatsen är bevisad.
I veckan som var hittad man en grav med en yngling i, kanske 10-12 år gammal. Hurra, ett av Estrids barn..., men jo kanske DNA får påvisa eventuellt släktskap.
Jag tycker det är fantastiskt att utgrävningarna görs. Jag tycker det är helt otroligt att nu kunna koppla dessa sedan länge döda till tidens dokument, runorna.
Forskningen får nu utvisa släktskapet mellan människorna i gravarna. Det intressanta är också de skelettprover som nu kan tas vilka via man kan utröna vad alla dessa människor levde av, vilken slags mat de lagade. Då kan man också lätt utröna position, status, odling, ekonomi, utbyten...i stort hela deras sätt att leva om de lyckades leva färdigt sina liv. DET är intressant, mycket mer intressant än att spekulera i vem som kan vara vem och göra dessa sedan länge döda som en slags nutidens husdjur att fantisera kring. Spekulationen borde komma långt senare i det vetenskapliga arbetet, vilket det naturligtvis också gör bland vetenskaparna, men, och jag förstår grejen, bland amatörerna vill man gärna skynda på för att vetenskapliga rön helst ska anpassas till på förhand berättade, uppdiktade, konstruerade eller helt sanna historier. Fakta först, spekulation eller snarare tolkning sedan.
Jo, hon kunde gå på ICA eller Konsum, kolla själv, bilden finns på den här sidan, men var sannerligen olik oss i själva tänket. Hon levde och verkade i ett fruktansvärt hierarkiskt samhälle mer trälar med alla dess schatteringar i status. Hon levde med kylan, fukten och kanske svälten vissa år, svåra födslar och barnen som dog tidigt.
Ibland har jag kört dit mitt på dagen och fått otroligt intressanta uppgifter från forskarna på plats. Bland annat har vi debatterat själva tänket och beteendet avseende familjebildningar på 1000-talet att det de facto egentligen är helt okänt för oss. Detta kan rendera barnen i gravarna ett släktskap till den man säger är Estrid trots att DNA inte kan bevisa det.
Jag tog som exempel professor Anita Jacobsson Widdings tidiga undersökning bland Shonafolket i Zimbabwe och hennes elevers undersökning i socknarna Lao, När och Burs på Gotland där man fortfarande idag kan anse att man är nära släkt utan att alls vara det. Det är viktigt att så långt de bara går försöka utröna tänket, vilket inte är det lättaste när tänket är så djävla gammalt.
Under utgrävningarbetet har jag också haft förmånen att få följa arbetet via så gott som dagliga nyhetsbrev från Leif Grönwall vilket har varit fantastiskt! Det känns nästan lite småtråkigt att grävningsäventyret är slut för den här gången. Upp över kullarna kan själva boningshuset till de sedan länge döda ha stått, kanske man ska gräva där, eller i högarna från förkristlig tid i samma området. Fortsätning följer trots allt, det är jag övertygad om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar