Ständigt denne Ernst Grönwall

För några år sedan var jag med om att vinna Svenska Publishingpriset (årsredovisningar organisationer) Uppdragsgivaren var Bostadsrättsföreningen Solhjulet.

(förresten hade jag del i publishingpriset också året innan genom min medvekan i Svenska Turistföreningens årsbok "Brott och Trakt")

Mitt bidrag till bostadsrättsföreningens årsberättelse var ett "indirekt" porträtt på föreningens arkitekt Ernst Grönwall. Ett porträtt som senare utvecklades till en, i det närmaste, essä över denne uppenbarligt skygge perfektionist inom den svenska arkitektkåren, en essä som publicerades i den ansedda tidskriften "Byggnadskultur".

Först ska sägas att Solhjulet är en stor enskild fastighetsägare i Sollentuna, att jag inte bor där själv, men att jag som sagt intresserat mig en del för arkitekten som ritade området och därmed kan sägas stakade ut lite av den rationella vägen mot det som senare kom att kallas miljonprogrammet.

Han var en människa som brydde sig om boendets alla detaljer, ljudet, ljuset, rummet och han gjorde det med nogsamt och konstnärligt utformade anvisningar och skisser; ledstångens slutböj, den lilla avfasade kanten på skärbrädan i köket, sparkskyddet i koppar på garagedörrarna.

Ernst Grönwall, som annars mest var känd för att ha ritat biografen Draken, gick bort för åtskilliga år sedan, men man skulle kunna säga att hans ande fortfarande svävar över Solhjulet i Edsberg i Sollentuna, för där hyllas han titt som tätt och allrahelst när föreningen har något att fira.

När föreningen fyllde 50 år fick jag möjligheter att medverka till ytterligare en dimension åt arkitekten Grönwall genom Fredrik Pettersson, köksmästare på salig hågkomna Edsbacka Krog. Han komponerade en "Bavaroise Ernst Grönwall" som bjöds samtliga i föreningen under jubiléet och som faktiskt var något av det sista som lämnade köket innan Fredrik Pettersson och Christer Lingström stängde dörren till tvåstjärniga Edsbacka.

Kring denna söta, goda, komposition baserad på bland annat körsbär blev det också en liten skrift som alla i husen fick som gåva.

Fredrik Petterssons komposition för några år sedan, körsbären är teglet i arkitektens hus!

Nu är det dags igen. En av landets just nu vassaste efterrättskockar, Conrad Tyrsén har tagit upp stafettpinnen och komponerat en glass som en hyllning till arkitekten Ernst Grönwall. Denna gång för att fira att det är exakt 50 år sedan den förste bostadsrättsinnehavaren flyttade in i de då nybyggda husen på Edsberget.

Fortfarande är det körsbär, nu i form av en körsbärssorbet som dominerar godsaken, men också ackompanjerad av en chokladglass på Sao Toméchoklad kring en brownie. Det här är en "Crème glacée Ernst Grönwall"

Det här är inte bara ett mästerligt sätt att, med den goda smaken, stärka ett varumärke och därmed höja värdet på investeringarna. Det är också, och kanske främst, ett lysande exempel på hur en arkitekt kan hyllas för den goda smakens skull.

Jag föreställer mig att alla de som bor i bostadsrättsföreningen Solhjulet inom kort får ta för sig av den nykomponerade minnesdesserten. Säg den som efter detta som inte kan säga vem arkitekten är som ritat deras hus.

(onödigt kanske att veta, men självfallet kommer en liten skrift om glassen att printas och delas till alla i bostadsrättsföreningen Solhjulet)