Hyperintressant skördefest med gamla smaker och nya tankar

Burkar på ställning färdigkonserverade och satta på svalning

En skördefest, tror folk i gemen, ska vara många kulörta lyktor, ballonger, upptåg och världens största pumpor. Inget kan vara mera fel om man vill ha skördefest som tradition och det vill vi ju på Sollentuna Hembygdsförening. Där förvaltar vi all gammal kunskap som kan vara till gagn för både utveckling i samtid och framtid.

Att fira att skörden är bärgad är en gammal kär tradition, så också hos oss där vi håller till på den gamla lantgården Hersby. Men vi fyller inte logen med halm och hö eller källaren med rotsaker. vi förmedlar kunskap, viktig sådan.



HEMKONSERVERING
Många fick en rejäl nostalgikick när de gick in i köket till Rotsundastugan, dofterna, de bekanta ljuden och så alla glasburkarna på bordet. Britt Winberg, tidigare på Hushållningssällskapet i många år, idag frilansande matkonsulent, kom dragandes med allt hon kan av hemkonservering. Jag har tidigare berättat om konserverna från 1952. Dessa två unika konserver sparades (tack och lov för de var ju lånade att ställa ut från Christina Frohm). Däremot hade Britt Winberg med sig inkokta plommon från tidigt 70-tal och den burken öppnades. Avsmakningen väckte alla de gamla minnena från barndomen, herrejösses, det är ju dessa smaker som man är uppfödd med, milda, karamelliga och efter så lång tid smakintensifierade som ett åldrande vin. Plommonen smalt i munnen och lämnade efter sig en sanslös lång eftersmak, sammetssyra och marmeladsötma.



Britt Winberg kokade in äppelsylt och klyftade päron som sedan konserverades i den gamla konserveringsgrytan med termometer på spisen. Åttio grader i tjugo minuter, sedan var det klart - så håller den i trettio år minst, kanske 60 eller 100 och smaken blir bara mer och med koncentrerad. (En reflektion, någon som smakat frysta inkokta päronhalvor efter 30 år och tyckt att det var gott?)

Plommon konserverade för 30 år sedan. Britt Winberg öppnade och lät oss smaka, storslaget helt enkelt

(Någon som har en komplett utrustning att sälja med gryta, lock, ställning, burkar, gummiringar, klämmor och termometer . maila mig)


POLITIK
Ute i logen inleddes föreläsningseftermiddagen med Thomas Ardenfors, moderat ordförande för Plan och exploateringsnämnden i Sollentuna och som berättade om tankarna om den nya stadsdelen i Sollentuna som kommer att byggas i Väsjöområdet. En viktig fråga är ju, är man tar sig för att bygga över natur som rekreationsområde, vad skapas istället och det är ju en fråga om vad stadens invånare vill ha. Rent generellt områden för idrott och motion, tänker man.

Thomas Ardenfors

Jag kan se fram mot ett sammanhållet och utökat Sollentuna där man nu kommer att räkna in 2500 nya bostäder lagda i stråk med gröna och blå ytor. De gröna som park och naturskog och de blå som sjö och kajer.


SMAK
Om Ardenfors stakade ut någon slags framtid så var Lena Nygårds en motvikt. i det nya odlandet är fröer så moderna att smakerna glömts bort. Ingenstans i EU,s beskrivning över hur utsäde ska vara för att vara bra står något om smak, bara om avkastning, skaltjocklek, transporttålighet, kokbarhet...inte ett ord om det viktigaste, smak. men det märker man också när det är dags för skörd, ärtorna smakar vare sig beskt eller sött, de smakar ingenting alls.

Klasro Fiol heter en liten ensmble som började då alla var elever till Christina Frohm. Nu stpr de väldigt mycket på egna ben och har blivit lite av husband hos Hembygdsföreningen

Hon har genom POM programmet för odlad mångfald, varit med att ta fram fröer som fått ett riksintresse, fröer som nu folk uppmanas att odla för att de ska bevaras, ärtor, rovor, bönor fulladdade med smak nedärvt genom odlande genom generationer.

Det är ett nödvändigt och vettigt jobb som Lena Nygårds lägger ner, som att greppa det sista halmstråt innan de gamla sorterna utrotas helt och smaker går förlorade.

Avslutningsvis kom Lars Wiberg vice ordörande i Fyndets Kolonilottsförening och som sådan har han möjlighet påverka, så till den grad att kolonilottsodlare kanske kan bli länkarna att vidareodla de fröer som Lena Nygårds tar fram. Lars Viberg berättade om den odlarkunskap som finns på det hektarstora området i dalen mellan Tureberg och motorvägen, 27 olika nationaliteter som skapar ett gigantiskt mångfald.


Jag har odlat utrotningshotade bondbönor en längre tid och med utgångspunkt i Astrid Lindrens bondbönsvälling som för övrigt var det enda som Emil i Lönneberga inte åt har jag gjort två varianter, den ena med absinth och den andra med gin - recept i morgon