Rabarbersaft

Min egen rabarber har jag haft under tunna för att få den mjäll och späd under "snålvåren"

Det är inte riktigt dags, men man kan ju förbereda sig - för den mest uppfriskande saften som finns, alltså i bemärkelsen törstsläckande. Vi dricker litervis på försommaren och har ständigt en hink till "föryngring" i källaren.
Receptet är från början ett gammalt "mormorsrecept", men som vanligt med dessa är sockermängden inte särskilt modern.
Den här saften presenterade jag i min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas" efter att ha rest genom Småland och sett rabarber med bladverk som parasoller.
Claes Jurander har illustrerat "Järnspisar, hackekorv och tabberas

Det var en smålänning betydligt tidigare än Astrid Lindgren, men lika aktuell, nämligen Carl von Linné som på en av sina resor i Kungälv träffade komministern Kritlod som skaffat en rabarberplanta som han sa "var av det äkta slaget". Linné slog omedelbart fast att "det var den då rakt inte utan en Rhaponticum".
Linné fortsatte att berätta utan att mästra: "Ej heller har den veritable Rhabarber vuxit i Sverige förrän jag själv planterade en sådan i Akademiträdgården i Uppsala där den förökar sig och lärt sig tåla vintrarna." Som en slutkläm ryter han i appropås att rabarber ditills importerats från öst: "Man behöver inte köpa honom av kineser, turkar eller ryssar".

Rabarbersaft
Det här behöver Du:
3 kg rabarber
1 citron
5 hg socker per liter avrunnen saft
1 tsk natriumbensoat

Så här gör Du:
Tvätta rebarbern och skär dem i 1/2 cm bitar utan att skala dem. Koka upp vatten under tiden och lös natriumbensoaten i ett glas kokvatten. Lägg rabarbern i en väl tvättad hink och häll över vattnet så att det täcker. Skrubba citronen, skiva den tunnt och lägg ner i hinken. Täck med plastfilm eller lock och ställ så svalt det går i fyra dygn.
Låt saften självrinna genom silduk. Mät upp saften i en gryta och koka upp. Lös sockret i saften och låt svalna.
Om man vill kan man hälla upp på flaskor och spara. Hemma går den åt i ett huj så vi häller den i två stora glasburkar och har i kylen.
När den ska drickas späder vi 1x4 med iskallt vatten.

Liknande saft skriver Kinna om och den kan göras på samma sätt med syrénblommor just nu eller om en vecka, ja ni förstår vad jag menar, beroende på om de slagit ut. Rensa ett 20 tal "ruskor" med syrenblomst från allt vad grenar heter och lägg i en hink. Fortsätt som till rabarbersaft.

Dyrt nöje att äta på Julita...

...och då menar jag inte att äta hos Myllymäki - det är säkert både bra och prisvärt.
Nej, jag menar att äta på det Wärdshus som Nordiska Museet antingen driver självt eller låter någon annan sköta.

Vi gjorde alltså en dagsutflykt i skurvädret och till Julita Gård. Ett experimentfält för historiska växter och ett odlat historiskt mångfald med rabarber, humle och äpplen/päron.
Det är respekt!
Jag gillar kunnighet man bemöts av hos dem som finns i trädgården av personal.
Disneyfieringen har dock även nått Nordiska Museet. Här är företeelsen representerad av hovsamma Petson och Findus - men det upptar en stor del av rummet.
Mina barn tyckte väl att det var "sådär". Det finns ju så mycket av lärande annars på området, varför då ägna sig åt tokerier och dessutom ta extra inträde. Här finns det ett utmärkt tillfälle att berätta för barn om äppelodling, om rabarber - att det finns olika sorters rabarber, att rabarber kommer från hela världen och att det var först md Linné vi förstod det han själv sa att: nu behöver vi inte importera henne från vare sig turkar eller kineser".

Så blev vi småsugna och ville ha kaffe och en macka och gick till det enkla värdshuset med brickservering och plats på långbänkar i trädgården.
Det fanns en del färdiga kaverk och kvartade pajer (som förmodligen mikrades varma) och så fanns det bröd med västkustsallad (med de sa röra). Rodjana lyfte på smörgåsöverdelen och kunde räkna till nio räkor, det är åtta kronor och 33 öre per räka - avansen på smörgåsförsäljningen är förmodligen enorm och kvitto gavs inte heller.
Total gick två sådana smörgåsar, två kaffe och två vatten från närliggande källan i Bie lös på 240 kronor. Julita gav plötsligt turistfällan ett ansikte.

Rabarber

Rabarber, tidig vår. Idag växer vår rabarber över alla breddar

Rabarbervinäger, se nedan för enkelt recept

De växer så det knakar. I fjor fick jag hämta en planta som vuxit i Hovra sedan urminnes tid. Det är min femte i raden och den enda jag vet vad det är. Artbestämma parasollerna är marit.

Någon viskade tidigt i mitt öra att rabarbern måste vara skördad före midsommar. En rabarberkunnig här om året viskade i mitt andra öra att rabarber kan man njuta av tills hösten får den att rämna. Jag kör på den senaste viskningen och med gott resultat. Plötsligt kan vi ha rabarberpaj och rabarbersylt när som under sommaren och förra veckan satt jag en andra omgång rabarbersaft, in allas 14 liter. Ligger nu nerfryst i praktiska fyrkantiga och därmed stapelbara frysflaskor från Clas Olson. Frysning för att jag inte behöver ha så mycket socker som krävs om den ska hålla sig i källaren på flaska utan att mögla/jäsa. Gamla bondrecept är så sockerstinna att det inte finns maken, värre än cocacola!

Helt utan socker är dock min rabarbervinäger (ska göra hallonvinäger snart också efter samma mått och standard.)

250 centiliter vitvinsvinäger får koka up och sedan hälls den över 250 gram fint slantade röda rabarberstjälkar i en bunke. Låt stå i minst tolv timmar, gärna 24, sila från och njut i de flesta sammanhang där vinäger tarvas.

Time for rabarbersaft - lagad i nattens ensamhet

Det är så vansinnigt skönt. Att i skydd av natten sätta siog vid köksbordet med sju kilo nybruten rabarber och sätta en sats rabarbersaft. Och det är så vansinnigt enkelt.
Receptet - det tar jag från min egen bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas", men eftersom vi är lite sötallergiska, vem är inte det, har jag minskat ner på sockret rejält - faktum och vis av erarenhet vet jag att saften är uppdrucken på rekordtid och att det extra sockret i alla fall inte gör någon nytta i konserveringshänseende.

Rabarbersaft

Det här behöver Du:
3 kg rabarber
1 citron
4.5 dl socker per liter avrunnen saft
1 tsk natriumbensoat



Så här gör Du:
Tvätta rabarbern och skär dem i 1/2 cm bitar utan att skala dem. Koka upp vatten under tiden och lös natriumbensoaten i ett glas kokvatten. Lägg rabarbern i en väl tvättad hink och häll över vattnet så att det täcker. Skrubba citronen, skiva den tunnt och lägg ner i hinken. Täck med plastfilm eller lock och ställ så svalt det går i tre dygn.
Låt saften självrinna genom silduk. Mät upp saften i en gryta och koka upp. Lös sockret i saften och låt svalna.
Om man vill kan man hälla upp på flaskor och spara. Hemma går den åt i ett huj så vi häller den i två stora glasburkar och har i kylen.
När den ska drickas späder vi 1x4 med iskallt vatten.

Sedan återstår att ta resterna och köra ett varv för B-saft, men till det återkommer jag

Andra skörden rabarber

Jag blev jätteförvånad när jag lyfte på tunnan som jag lagt över ett av rabarberstånden. Det är ju bara fem dagar sedan jag senast höstade. Nu stod de där igen som Särimner, pånyttfödda.
Det andra ståndet, utan tunnskydd, har inte ens kommit halvvägs.
Innan skittjuvarna fångade hela min uppmärksamhet idag, gjorde jag färdigt årets första såbädd. I den tämligen styva lerjorden är löken satt, längst bort, sedan kommer ett stycke med tätt planterade röda bondbönor och längst upp en liten skog av krondill.

Ser redan fram emot alla dessa flaskor saft som rabarbern kommer att ge - rårörd!
Jag kör en "tunnvecka" till för en kompott kanske redan till torsdag.
Rodjana laddar nu. Bara tio dagar kvar till bäbisen. Har vi tur prickar vi in Carl von Linnés födelsedag 23 maj (omräknat till vår almanacka). Ska försörja henne med de läckraste av de delikatesser hon får äta fram till BB. Har inte fattat riktigt att vi blir en till i familjen. SNART!

Odlingsåret åt helvete - tidsglapp och dåligt väder

Do not look back!

Så lätt så att säga när det mesta regnar bort, när alla bönor utom tre kapats jäms med av hungriga blöta slemmiga mördarsniglar, när gångarna blir som lervälling och allt bara ligger ner, nedslaget av slagregnet och smutsigt. Så geggigt i landet att det nätt och jämt ens går att kupa potatisen.

Ogräset tar över i likgiltighetens spår.

Tog ett nappatag igår för att åtminstone ge kryddlandets perenner en chans och innan ogräset fröade av sig.

Plockade jordgubbarna, räddade bären från att spolas bort. Vita smultronen var urätna, men de Linnéanska jag "snodde" från Hammarby i fjor täcker nu en hel odlingsbänk. De har till och med konkurrerat ut de långsamväxande, förvisso osmakande, men unika, enbladiga från mullbänken uppe vid stora huset. Hittade några att plantera om till skyddat solitärt läge.

Så kan jag ändå njuta av rosorna, men som när den fattige saknar sked hittade jag inte sekatörn.
Tar en vända upp i kväll med kniv och sekatör för att ta in prakten.

Nere i hallen står kanske fem kilo rabarber som nu ska tvättas och fragmenteras till rårörd saft för hösten (ljuvlig både isande kall som törstsläckare och hetvärmd som alternativ till glögg).

Restaurang Frantzén - en käftsmäll av smak

 -Vi har tagit utgångspunkt i det svenska sättet att koka kräfter när vi tillagat krabbenen, det vill säga med socker, salt och öl och dill....

Smak jämte absolut råvarukvalitet står dikt an varandra. Den knappa tillagningen förstärker de olika strukturerna - det är en makalös och intim föreställning. Närmare beskrivningen har jag nog aldrig kommit...Intim!

Jag var ju i och för sig på plats alldeles nyligen. Här och var dök det upp förändringar, sådant som gick utanför den fastlagda menyn. Ett "snedsteg" var ett hugskott. Det hade kommit en första laddning tomater från Viken. En normalt funtad människa med rationellt tänkande hade bara sköljd tomaterna och ätit dem naturell. På Frantzéns tas en nygammal tomatlösning till vara. En liten rå tomatsoppa förstärkt med syltade senapskorn (svarta och gula) och en gräslöksolja. Hur bra som helst. Men spring inte till Frantzén bara för att äta tomatsoppan, den serverades som sagt helt utanför menyn och Vikentomater finns inte ständigt. Och, den, Menyn, är det verkligen värt springa benen av sig. Fisken var förresten en vansinnigt god piggvar (slätvar sist).

Alltså, det här håller nu en sådan nivå att liknande knappast skådats, i vart fall inte i Norden. Maten som serveras har blivit så ren man någonsin kan tänka sig, alla förstärkande åthävor är borta. Trots att man lägger till genom att ta bort är upplevelsen ännu mer omtumlande nu än någonsin tidigare. Det är ren och skär...ja vad säger man utan att använda moderna klyschor...äh, jag smyger in "trolleri!"

Eftersom jag ofta är bilburen till Frantzén och samtidigt inte riktigt tror på världen som stavas mat och vin i kombination (eller snarare är överbevisad om dess motarbetande funktion som innebär att 70 procent av all smakupplevelse går förlorad så fort munhålan översköljs med alkohol vilket framgick i en avhandling om smakförändringar i samband med oral kirurgi och där man kunde notera att smakförändringar av ovan nämnda procent inträdde redan vid tvättning av munhålan med alkohol som förberedelse till operationen) Och det här viktiga skriver jag bara kursivt som en notering!

Jag tror inte det är ett resultat av dessa fakta som medverkat till att alltfler nu söker alkoholfria fullvärdiga alternativ till maten. Frantzén är inte undantaget, jo förresten i aspekten nivå. Tidigare har jag, på andra ställen, fått alternativ producerade av små enträgna entreprenörer långt från storstäderna vars liv kantas av olika slags bidrag för att få fram små flaskor av sliskigt söta drycker de kallar nektar och som säljs till överpriser på marknader. Glesblygdsdricka (!!!) som självfallet inte alls passar till mat utan snarare till något barnkalas om priset hade varit rimligt.

Sedan Frantzén Lindeberg blev Restaurang Frantzén (den första maj i år) serveras en rad gedigna drycker stämda till maten. Rabarber och morot, vit sparris och grapefrukt (det går år åtta klämmiga sparrisar till en kanna som på bilden) Lingon och palsternacka. Sånt nytänk till maten rimmar så bra till upplevelsen.

PS Vikentomaters hemsida hittar du HÄR DS!

Gurkor att nuta av

Regnet skurar idag. Gick upp i trädgården i lågskor och hämtade rabarber, blev alldeles lerig. Ingen idé ens att tänka på ärtsådd så som jag tänkt, märgärtor i sängen bredvid purjolöken och med ett ribbverk av "bra-att-ha-pinnar" som stöd.
Istället blev det en omplantering av gurkor, pumpor och tallrikssquash. De hade blivit alldeles för taniga i värmen på den inglasade balkongen och rötterna har börjat sticka ur såkrukorna. Gurkor speciellt har väldigt känsliga rötter och jag har misslyckats förr med sena omplanteringar. Nu har de fått rymliga krukor att dra i tills utplanteringen den nionde juni.
Samtidigt sådde jag meloner för melongömman av halm i trädgården. De ligger nu på värmning ovanför elementet inomhus och sk ha 28 grder för att komma igång att gro, väl groddade ska de bak glas på balkongen och växa till plantor för omplantering och sedan ut i mullbänken.
Förra året gick det fullkomligt åt fanders med melonerna sådda på friland. Bättre sommar hoppas jag och så plantorna i skydd från vind och med färskkompost i botte på bädden tillsammans med hästskit och kompostjord. Näringsrikt och varmt. Med penselpollinering ska jag väl få fram några kilo vattenmelon hoppas vi.

Självlysande

Småvidrigt

Var på Vinn - en gammal Vivobutik som får hybris och blivit en "Åhlénswannabe". Där var det "Sale" på lösgodis idag. Hur mycket godiset kostade har jag ingen aning kommer jag på nu efteråt, men det blev en påse för 25 spänn.
-Här ser vidrigt äckligt ut, sa Alma 5, som var med mig och jag höll med. Nedtrampat godis i drivor, snoriga barnhänder som grävde i kola och föräldrar bakom som bara stod och pratade med varann och struntade i sina ungar som tog hand i mun. Alla armbågade sig fram. Föräldrarna som förbytta över att det var rabatt - nu djävlar kunde de tjäna några kronor!
Vi plockade åt oss ur lådorna högst upp dit inga snorhänder någonsin räcker.
Så kom vi hem och började leka får lilla lek: Hur smakar färgen?
Smaka, blunda och tänk, hur smakar knallgult? Sol, Citron eller Äggula. Violett, rosa, mörkrött. Kemi. Det var en liten färggrann kemilåda vi tagit hem, en låda färgglada kemiska smaker som aldrig varit ens i närheten av jordgubb, citron, lakrits, rabarber, grädde.

Nu utökar vi köksträdgården

Hösten och vintern ägnar jag åt "Adonis Stenbrohultensis" och jakt på kulturfröer.

Igår ringde vi vår närmaste granne på kolonin, Emil. En över 90 år gammal rumänsk officer som odlat på "Fyndet" sedan starten. Under mina fjuttiga fem år har jag sett hur åldern börjat ta ut sin rätt hos Emil. Under några år har vi pratat med honom om att Rodjana och jag skulle få ta över hans odling. Varje år har han kommit tillbaka och sagt "bara ett år till", så har han samtidigt bjudit på alla sina rabarber till vår saftning.

Under åren har han lappat och lagat på sina växthus - hans passion har varit tomater.
Växthus som med tiden blivit fullständigt livsfarliga och murknat i ramar, gått sönder och bemängt vissa jordstycken med glaskross.
Igår ringde jag Emil och frågade om det inte var dags.
-Oui!, svarade han.
Igår rev vi hans ena växthus och ägnade dagen åt att rensa jorden från glas. Sedan grävde vi och det var som att gräva i sandigt löst smör. Jorden är så omsorgsfullt förbättrad att det är en ren fröjd, men våldsamt efterskött vad gäller näring.
Det gör inget, jag har fortfarande utmärkt hästskit komposterad och före vintern ska jag hinna kärra ut så jorden blir fetare. Några lass algomin och kalkning i vinter på snön kommer att göra underverk.
När det klarnar idag ska jag riva det stora växthuset.
Några välhållna glas ska vi spara och bygga ett nytt före säsongen i mars, om vintern släpper greppet om jorden tidigt.

Nu har vi en sammanhållen odlingsyta på drygt 200 kvadratmeter och nästan 100 kvadrat ytterligare ett stenkast undan för mer rationellt odlande.

Idag lägger vi halm och kompost kring rosorna och gräver det nya landet så långt vi orkar. En hel del planeringsproblem uppstår. Gamla uteplatsen ska flyttas, kryddträdgården ska utökas och så ska vi mäta upp för ett nytt staket.



Så är cirkeln sluten och det är dags att återgå till de gamla planteringslistorna och planera för nästa år - snart ligger jorden svart och väntar igen och det slår oss att mesta tiden av odlandet är väntan och det är just det som är så charmerande.

Trädgårdsdags - Tabberasets gröna

Akleja
För oss är det viktigt att ha en inramning av vackra perenner kring kökslandet - som aklejor och ...

...sprickfärdig Papaver - vallmo...
Alldeles snart kommer den här knoppen att brista och veckla ut en klarröd jättenäsduk.

...liksom perenn blåklint.
Den står alldeles bredvid gulriset och en vit vad de nu heter pytta någonting.Vitpytta kanske?

Mina vita smultron täcker marken
Vi behöver inte göra det i verkligheten egentligen - tänk - att plocka alla dessa vita myskdoftande smultron, för upp dem mot ansikltet och ...visst får man förnimmelsen?

Störar
I morgon sår jag vaxstörböna och rosenstörböna i balkongväxthuset - lägger i blöt idag, störarna är redan på plats, den nionde juni sätter jag ut de sköra fina plantorna, om en månad har jag en grön vägg.

Befriad estragon
Min estragon som ger en så god vinäger till vintern - var hotad av hjärtansfröjd. I dag efter nappatag med planteringsspaden blev min fransyska befriad.

Kålrabbi i mullbänken
Sådd för bara några veckor sedan - redan en bra bit på väg, kålrabbin som ska planteras ut i den moderna trädgården.

Dagens rabarber


Doftvägen hem
Fulkomligt sinneslugnad (och för den skull också ledbruten) tar jag doftvägen genom allén hem från trädgården eller "Tantawaan" som det heter på thai. Syrén och tidiga ängsblommor och trädgårdsdito bedövar, man liksom omsluts efter vägen.

Rabarberknopp

Allt tar så mycket längre tid här än söderöver. På några dagar har värsta snön dragit sig tillbaka och omedelbart knoppas den, vår rabarber. Snart så!

Rabarbersylt och grädde

Läckert, kärvt, sött och beska.
Nyskördad rabarbers förvandling till sylt.


Rabarbersylt

500 g rabarber
260 g syltsocker
en tsk vaniljsocker
1/2 lime med skal

Ansa rabarbern, skala och skiva i lite mer än centimeterstora bitar.
Häll över sockret och sätt på plattan. Pressa i limsaften och dela skalet i två delar och låt koka med.
Bevaka hela tiden och låt småkoka i fyra minuter eller tills det fortfarande finns bitar av rabarbern kvar i sylten.
Rör i vaniljsockret.
Ta från plattan och häll upp i glas. Låt svalna.

Fyll upp en kopp med rabarbersylt och häll på grädde - ät
eller
Servera till plättar i morgon bitti.

Smått och gott från Hälsinges horisont

Framför mig ligger några frökapslar som jag hittade i ett kuvert. Spansk körvel som jag plockade på Linnés Hammarby för flera år sedan. Plötsligt dyker de upp. får se vad jag gör med dem, lite sent att sätta dem nu - tar mellan en och tre månader att gro.

Tar in några stänglar rabarber. Flyttade rabarberplantorna för två år sedan från ett skuggläge där de säkert stått i generationer. De har tagit sig bra i änden av täckodlingen. Första lilla skörden och en kompott till lunchen att serveras med fil från Dellenmejeriet. Detta lokala mejeri hämtar mjölken från lokala kor (!) och det är klart vi väljer den framför stordriftsmjölk från stormejerier, mjölkprodukter som åkt lastbil helsikes många mil.

Vår parvel August blir bara bättre och bättre (jo han var bra ända från början) på pizza. Nyligen var pizzaugnen i drift och helst pizzor av lokalt mjöl från lokalt belägna kvarnar, mjöl med kultstämpel. Kalljästa degar över natt och dag före bakning om aftonen och med fantastiska "pålägg."

Förresten, jag har glömt att berätta om pumpafröproducenten jag träffade på matmässan nu i vår. Jäkla trevlig fyr med en hel armada av pumpafröprodukter. Bland annat en alldeles svart lite kärv pumpafröolja som ger en boom i sallader kompletterade med rostade pumpafrö. 

En sak till, i förra veckans Fokus skrev jag om ost. Fick rapport nu på morgonen att det är den femte mest lästa artikeln. Läs den du också, den är bra!

Försöker gå emot att det gör ont. Det blev rabarbersaft och en misslyckad lunchtur.

 

Man blir lite trött. Börjar lära mig att förstå det, att fatta att jag har en kraftig virusinfektion, fatta att både infektionen och medicinen gör mig trött.

Man ska inte Googla på sina diagnoser, då tror man bara det värsta. Så sa en god vän som är läkare då jag blev inlagd med gulsot på Karolinska för 15 år sedan. Vad stod det då, mag-, lever-, bukspottkörtelcancer! det var inte det den gången utan var en reaktion på ett penicillin som stängde av nästan alla inälvor. Tog en jäkla tid att komma tillbaka.

Jag har Googlat på Bältros. Gjorde det senast när jag fick skiten i ansiktet. Gick bra då, men nu, går halvnaken hemma om det kan vara intressant för någon att veta men är för den skull inte en trevlig syn, inte 35 längre så att säga!  Allt river och sliter och det är ont värre att ha något mot kroppen, men jag står ut. Värst är nog ändå tröttheten för det spelar ingen roll om jag sover, är lika trött ändå när jag vaknar. Påminner om total utbrändhet. Men som sagt, inget att orda om egentligen.

På fjorton dagar har jag fått fem dödsbud, Gunnar, Svante, Anders, Kerstin och Piyawan.

För att bryta aningar om ond bråd död och läskiga sjukdomar så bad jag August ta med femton stjälkar av vår rabarber från Hovra dit han körde för att hämta grejer för sitt pizzabak. (degblandare, stenar, ugnar, jäskar, bollburkar etc). Hade nästan lika många rabarberstjälkar kvar sedan vår egen vända förra veckan. Det blev till att finskära allt ner i en back, lägga till några skivade citroner och hälla på fem liter kokande vatten. Om tre dagar silas jag ifrån och något av detta hettas upp igen med socker i storleksförhållande till antal liter vätska. Jag tar minimalt med socker för att få bästa saften.

För att ytterligare försöka glömma att jag är sjuk och har ont tänkte jag mig en tur till en lunchrestaurang i närheten som jag varit nyfiken på sedan de öppnade ganska nyligen. Buffé med tre fyra rätter, snyggt uppdukat, inbjudande, men smakade inget eller allt smakade likadant. Att jag sedan dessutom kunde dra ett hårstrå ur en av köttfärsbiffarna gjorde inte succén bättre.

Självklart påtalade jag angeläget och lågmält mitt fynd i biffen och gav tillbaka det mörka hårstrået till ansvarig i köket. Blev förvånad över kommentaren när jag förmedlade det goda med att ha huvudbonad (kockmössa) i köket. "Det har vi också", fick jag som svar. "Tydligen inte", svarade jag tyst. Då dök en till ansvarig upp och hytte med pekfingret och sa: "Vi har serverat tusentals luncher  sedan vi öppnade och har bara haft ett enda klagomål."

Påminner mig om Hemse hotel för en helsikes massa år sedan när jag beställde saffranspannkaka med lättvispad grädde och salmbärssylt och iakttog hur en stor grön fluga kämpade sig upp ur grädden och tittade förvånat på mig. Servitrisen påkallades och jag sa inget, bara pekade på spyflugan i grädden varpå hon gjorde höfte fäst och ställde sig bredbent i försvar och på klingande gotländska försvarade sig med: "Ja men du vad ska men göra med så mycket laggårdar här ikring." sedan vände hon på klacken och gick!

Det blir inga luncher på den närliggande restaurangen. Jag var där  för att proväta för att kanske så småningom dra med mig mitt lunchgäng. Tillsammans har vi ätit lunch en gång i veckan i 15-16 år.

Nu har vi vår i luften på Antuna Lugnet

Det är sprickfärdigt lite överallt och rakade undan fjorårsgräs ur skogsbacken och se där lyste vita kronblad som om vore det snöflagor.

Förstår hur vackert vi bor, Kristina, jag och barnen, med tillgång till skogen, sjön och åkrarna. Vi äter lammen från gården och äggen från hönsgården och vi ligger i startgroparna att sätta igång den stora köksträdgård efter grisarnas jordförbättring och så att vi kan få lite till jordkällaren för vintern.

Har kvar trädgårdslandet i Fyndet ännu en säsong för att att kunna flytta över perenner i saktligt mak och därifrån kommer både hallonsaft och rabarber samt allt annat vi brukar odla. Sedan kommer det en hel del rara perenner från Kristinas Harva.

...och räven var med oss om än på avstånd.

I alla fall så tog vi en promenad till bryggan där det säkert kommer att skuras trasmattor i sommar bland mäktiga furor, al, gran, asp och björk med en spirande undervegetation och med runstenar sällan uppskattade.

Hela marken är täckt av vit och blåsippor och nere i sjön såg vi ejder och skäggdopping och Kristina tyckte nog en bäver paddlade fram lite längre bord vid svanparet på andra sidan.

Alltså, pastoralt boende, det är vi glada över!

Bästa tid - frökatalog - såningstid

Rabarbern har nyfiket börjat titta upp. Snart dags att välta hinken över för att få de där späda glasrabarberna att bara baka hastigt med lite mandel och socker.

Det är nu som är den bästa tiden i trädgården.
Ingenting har gått fel. Mördarsniglarna sover än under tio centimeters mull. Jordlopporna är inbäddade i någon slags dvala. Rådjuren har ännu inte hittat till planteringen för inget har egentligen kommit upp. Haren har jämt skägg att finna sitt spår. Härliga tider, lyckliga tider och på bild ser den fina purpurstörbönan så läcker ut och blåärtorna med sina gröna frön och lila skida.
Läste i Adonis Stenbrohultensis som jag har i faksimil, denna guldgruva över vad som fanns att odla i början av 1700 talet och som nedtecknades av Carl von Linné, om melonerna som växte sig söta och stora i pappa prostens trädgård. Alltså har jag beställt frö av kulturarvsmelon som kanske i alla fall har någon gen gemensam med dessa linnéanska sockermeloner.
Tog också ett beslut att ge upp min 1700 talsteknik, den jag hämtat från Råshult på den tiden mina släktingar på morsans sida - Hallendorffs - bedrev odling där, att täcka med halm. Hjälper förvisso mot ogräs, men inte mot jordloppor och sniglar. Nu djäklar blir det vita skynken över hela härligheten i vår.
Hoppas kunna få lite historiska bönor och ärtor av kunniga Lena Nygårds också. Min historiska mentor i kökslandet och en fin författare tillika.
Min första skiss till trädgården när jag anlade den för flera år sedan.

Tog fram mina rara skisser från de första årens odling, nu gulnade, men så innibomben genomarbetade. Gjorde det för att se hur jag skulle förvalta jorden på fyraårig växtföljd. Det är inte det lättaste när man i sin iver sticker ner olika saker lite här och var av ren insrpiration.
I min beställningslista står Haverroten främst i år, balsambladen likaså, portlak som sås under kardon och kronärtskockor som jag hoppas kommer för andra året.
Ser att jag lyckats föga med kål tidigare. Försås snart spetskål av gammal sort och hoppas kunna skörda annat än gröna blad som mest liknar gullsmedernas filigranarbeten. Lyfte man den mot himlen såg man rätt genom av alla angrepp.
Störbönorna är vackra och bildar en allé genom trädgården, pumporna ska sås, blåärt och druvgurka, vitbeta, cirkelbeta och gulbeta det äldsta av betorna, vit morot likaså och dillen som jag hoppas har fröat av sig på plats från i fjor.
När jag gick för att titta till det hela idag upptäckte jag inte bara rabarber som är på gång utan också den härliga primören ängssyra som har kommit sig så pass att jag skulle kunna skörda den tillräckligt för en ängsyresoppa. Lika enkelt och efter samma metod som en soppa på nässlor. Kalvfrikadeller till så är det lycka av smaker.

Så gör jag om det - sår ut rikligt med sojabönor där jag hade den gamla äkta sparrispotatisen senast. Och genast förstår jag härliga OS kvällar med nykokta sojabönsskidor slungade med smpör och flingsalt som man repar mellan tänderna framför TVn (om jag nu inte åker till Peking själv förstås? möjligheten finns!)
Nu tecknar jag ett nytt plansystem, både för min gamla kulturarvsträdgård och fär min moderna där jag har majs, pak choi, jordgubbar och andra nymodigheter. Mars är den skönaste av trädgårdsmånader.