söndag 19 oktober 2008

Nu utökar vi köksträdgården


Hösten och vintern ägnar jag åt "Adonis Stenbrohultensis" och jakt på kulturfröer.

Igår ringde vi vår närmaste granne på kolonin, Emil. En över 90 år gammal rumänsk officer som odlat på "Fyndet" sedan starten. Under mina fjuttiga fem år har jag sett hur åldern börjat ta ut sin rätt hos Emil. Under några år har vi pratat med honom om att Rodjana och jag skulle få ta över hans odling. Varje år har han kommit tillbaka och sagt "bara ett år till", så har han samtidigt bjudit på alla sina rabarber till vår saftning.

Under åren har han lappat och lagat på sina växthus - hans passion har varit tomater.
Växthus som med tiden blivit fullständigt livsfarliga och murknat i ramar, gått sönder och bemängt vissa jordstycken med glaskross.
Igår ringde jag Emil och frågade om det inte var dags.
-Oui!, svarade han.
Igår rev vi hans ena växthus och ägnade dagen åt att rensa jorden från glas. Sedan grävde vi och det var som att gräva i sandigt löst smör. Jorden är så omsorgsfullt förbättrad att det är en ren fröjd, men våldsamt efterskött vad gäller näring.
Det gör inget, jag har fortfarande utmärkt hästskit komposterad och före vintern ska jag hinna kärra ut så jorden blir fetare. Några lass algomin och kalkning i vinter på snön kommer att göra underverk.
När det klarnar idag ska jag riva det stora växthuset.
Några välhållna glas ska vi spara och bygga ett nytt före säsongen i mars, om vintern släpper greppet om jorden tidigt.

Nu har vi en sammanhållen odlingsyta på drygt 200 kvadratmeter och nästan 100 kvadrat ytterligare ett stenkast undan för mer rationellt odlande.

Idag lägger vi halm och kompost kring rosorna och gräver det nya landet så långt vi orkar. En hel del planeringsproblem uppstår. Gamla uteplatsen ska flyttas, kryddträdgården ska utökas och så ska vi mäta upp för ett nytt staket.



Så är cirkeln sluten och det är dags att återgå till de gamla planteringslistorna och planera för nästa år - snart ligger jorden svart och väntar igen och det slår oss att mesta tiden av odlandet är väntan och det är just det som är så charmerande.

1 kommentar:

Jessika sa...

Jag såg en fantastiskt blomsterträdgård i ett trädgårdprogram där de bara har odlat botaniska tulpaner och sått en del tulpaner också (fransiga tulpaner speciellt) men spridningen har fått vara botanisk) och blandningen var så fantastisk!! Vid sådana tillfällen vill jag bara HA en trädgård! Det är kö till kolonilotter här och egentligen är jag ju mest intresserad av blommor i vilket fall så jag vet inte hur jag skulle göra. Jag har odlat blommor på balkongen som har trivts helt fantastiskt. Särskilt en sorts som jag har glömt vad de heter *visslar*