Köprunda på Thai Fong - lika upphetsande som vanligt

1 Fish maw
4 Khanom Jeen
6 pocky choklad
1 torkad champinjonskivor
5 te med basilikafrön
1 grönsaker
1 sockerrörsvinäger
1 bambu ostron och svampsojasås
3 torkade baby clams i chili
2 limejuicepulver (att späda med sex liter iskallt vatten för att dricka)
1 inbakade jätteräkor
2 pkt färska äggnudlar
1 påse torkade räkor
1 risnudlar
1 torkade plommon utan körnor
3 grain starch noodle
1 skalade tigerräkor för
1 liter kikoman soja
3 kuey.jab nudlar
3 pkt fermenterade grönsaker
3 pkt howhowrisnudlar
1 torkade plommon
2 pkt shanghainudlar
1 ostronsås
2 bean sheet flake
3 M150 (M, roihasip)
5 Jackfuitglass
1 kg torkad vitlök
2 pkt vårrulledeg för vårullar av olika slag.
1 nam prig Narog chili
1 stenmortel för egen currymix

Skaldjur med spagetti på menyn

Lite mix av olika skaldjur så lite krämighet med grädde, lite grillad lax i bitar från senast, några crabsticks för fylligheten - det räcker som middag med spagetti. Hummer, babybläckfisk, squid, räkor, havskräfta, musslor, babyclams.

Ostron - passion

Vi upptäckte hemma att en passion måste underhållas, vi menade att ett en relation flödar ut i något utspätt vattnigt så snart passionen flyr.

Hemma är vi ganska så bra på att hålla passioner levande.

En av våra passioner, som också underblåser många av våra andra passioner - bland annat den för varandra - är Ostron. Ingen som läser den här bloggen kan ha misstagit sig och inte förstått detta faktum. Söker man på "ostron" upptäcker man lite av vår gemensamma passion.

Ostron ska kunna poppa upp närhelst i vardagen och till fest. Till det sistnämnda bara serverat stående innan vi sätter oss vid bordet. Igår sittande i soffan före middag då en låda sedan nyårsaftonen blivit över av fina #3 från Normandie. Rodjana öppnar renare än jag själv och serverade med lite chipottle tabasco och nyskuren Lime.



Precis det vi behövde. FLytten har gjort oss ganska hängiga och en smula uppgivna, mest för att vi inte tycks få plats med allt vi plockade ner från den lilla lägenheten och vi famlar lite i blindo för att organisera oss i det nya huset, vet inte riktig var olika saker ska ställas.

Jag själv har ångest för att ställa undan sådant jag kan tänkas behöva. Att plötsligt stå där och behöva gå upp på vinden för en pryl eller klädesplagg och behöva rota genom 20 kartonger.

Samtidigt ser vi nu när vi klarat oss utan en "djevfla" massa föremål som ligger nedpackat att vi egentligen klarar oss alldeles utmärkt utan. Upp på vinden med det bara.

Ska ägna dagen åt att skriva på lådornas innehåll så noga det nu går så att vi kommer till ett avslut med flytten.

Snö på nyåret första gången i Hollywood

Mindre stjärnpuff ovanför vårt tak

Vi har fått uppleva vårt första nyår i Hollywood - alltså så som den delen av Sollentuna heter som vi bebor, ett äldre namn är Holmboda, det gamla torpet ligger precis där August ska börja sitt nya dagis.

Nere i centrala Tureberg, konstaterar vi, är fyrverkerierna betydligt mer påkostade med kaskader av brännbart 100-tusentals kronor på några minuter. Här i mer modesta Hollywood var det mest typ "Karlssons himlaspel" och en och annan krevad av påkostad stjärnbomb.

Ytterligare en liten kravad ovanför taket

Själva skickade vi upp en papperslampa från Thailand till minne av dem vi saknar och för alla dem vi träffat under året.

Vi hade lax att tillreda, men av det blev intet redan mätta av hummer och ostron tidigare under eftermiddagen. Laxen ska vi göra i ordning för lunchen och morsan och farsan ha beställt hamburgare som hämtmat en nyårsdag som denna.

Första årsskiftet i nya huset, vinterskruden kläder, men när ska man överväga att skotta taket?

Det intensiva snöandet tarvade skottning vid midnatt - det kom säkert 25 centimeter under bara några timmar och nu när jag tittar ut på förmiddagen är det lika mycket igen. Sånt här slapp vi som bostadsrättare, men det är ganska bra motion och så sätts perfektionsendorfinerna igång, raka linjer, trärent i entretrappen och skottat ända ut vid brevlådan.

Sawadee piimai สวัสดี ปี ใหม่ - GOTT NYTT ÅR

Vi har tagit ut nyåret i förskott. Redan i eftermiddags åkte vi hem till "Di gamle" med ostron och hummer. Så klöv vi och tog ur canadahumrarna. Skar i munsbitar, körde en gratinsås på smör och grädde, rev gruyere och så körde vi hummerbitarna ursnabbt i brynt smör och brände av med några matskedar irländsk whisky.

Morsan och farsan önskar också ett gott nytt år

Grillelementet på högsta och så monterade vi först hummer bitarna, napperade med såsen och så rivosten, så in i ugnen. Samtidigt lyckades vi med konststycket att öppna ett dussin ostron att ha som lite förrätt och Rodjana fick brilljera med sin teknik att få ut klorna hela ur sina skal, tolv klor låg där rosiga och nakna till och med urtagna sitt sammanhållande lilla "cellofan".



Tårta och kaffe alldeles nyss som avslut.
Nu väntar vi på att få skicka upp en thailändsk ljuslykta till minne av alla vänner som försvunnit och till hälsning till alla andra som kommit till.

FRÅN OSS ALLA TILL ER ALLA ETT GOTT NYTT ÅR - สวัสดี ปี ใหม่ -

Svensk jul? Förändringens tydligaste tid!

Den här plastiga, silvriga, otraditionella granen mötte oss på Augusts dagis ett stycke före jul - mycket ska alltså till för att ungars ögon ska glittra nuförtiden och verkligen, ungarna tyckte granen var "underbart vacker" - själva har vi en grön plastgrön hemma sedan några år utom i år då vi inte har gran alls, fick inte vare sig tid eller plats...
...för där granen ska stå såg det ut så här i vardagsrummet


Man undrar egentligen över svenskheten - det finns ju anledning till undran, frågan ständigt närvarande.
Här är det lätt att instämma med främlingsfientliga - våra svenska traditioner är på väg att luckras upp.

OBS, detta inlägg är tämmeligen ironiskt

Men samtidigt, allvarligt - vi har lyckas odla traditioner, myter, tagit vara på sägner, levt isolerade och kallt. Det är klart att människor över lag blir en gnutta sargade i sina sinnen när de möts av något sådant här och fader frost istället för vår "svenska tomte" eller vår riktiga barrdoftande gran med glaskulor, gotter och änglar i.

Det är samma fenomen som infinner sig när någon får för sig att ställa fram pastasallad tricolore på det svenska julbordet. Ingen reflekterar över längre att upprördheten förmodligen var lika stor när en gång den fläskiga skinkan ställdes fram för ett värre frosseri hade väl sällan skådats, eller när sillen plötsligt smakade örter och vitlök för vad var det för fel på vår äktsvenska (holländska) matjes.

Denna kommersiella bild över invandrade traditioner torde vara lika upprörande som när svenskar började ställa tyska adventsljusstakar i fönstren på 30-talet

Man kan också fundera över hur lång tid som ska behöva gå för att vi "äktsvenskar" (själv är jag bördig Colquhoun från Skottland) ska ta till oss det vi senare kallar tradition. Julstjärnan och adventskalendern fanns inte i sinnevärlden när min farsa och morsa var barn, farsan född -21 och morsan -25. Julgranen inomhus fanns inte i min sons namne, min gammelfarfar August Lagers hem - han föddes under sista hälften av 1800-talet. Adventsstaken kom till oss under 30-talet närmast från Tyskland.

Hemma hos oss, i mitt barndomshem, var det tradition att alltid äta grönkålssoppa med ägghalvor och prinskorv på annandagen. Nu deltar jag själv i förändringen efter att ha varit traditionsbärare. Annandagen i år åt vi en soppa som Rodjana tagit med sig hemifrån, en soppa på färskt långkokt sidfläsk, vit rättika och en kraftfull smakrikt kryddig buljong, vitlöksstekt frasig kyckling till och så naturligtvis ris.

Den soppan är inte "äktthailändsk" utan införd till Thailand av de många kineser som invandrat och uppblandat populationen till att vara både ock vad gäller mat och DNA.

Tänkte på det här när jag nu om tidiga morgonen satte på kaffet. Har sedan senast och efter det här samt efter att Rodjana köpt en kaffepetter på Kupan, tagit mig före att koka kaffe - ett i sanning turkiskt traditionellt sätt att koka kaffe.

Julosten från Väddö Gårdsmejeri

Andra gången gillt - förra året blev det ingenting att yvas över - i år däremot en rund lagrad smak med en balanserad syra som går år filmjölkshållet, en krämighet och en kvardröjande styrka - en "vacker" smak helt enkelt.

Det handlar om min egenlagrade Julost från Väddö Gårdsmejeri. Det här som blev resultatet i år var det bästa hittills som jag smakat från mejeriet vilket kanske understryker vikten av att lagra ostarna tills att smakerna hunnit utvecklats. Nu hittar man toner av ladugård, av säd och av spenvarm mjölk i osten. Annars tror jag man har för bråttom att sälja ut, efterfrågan är hämmande - vi vet ju hur det har varit för Västerbottenosten som fått snabblagra och inte alls längre motsvarar det man minns, alternativer som vi hittar är något med vaxig grynighet utan det där lagrade djupet. Förra året misslyckades lagringen helt.

Nyss åt vi Väddös julost 2009. Den har fått ligga framme sedan igår och antagit rumstemperatur på 21.4 grader. Smältande god som feta flisor i urkärnad madjul.

När vi fick osten förra året plastade vi av den och såg till att vaxet slöt tätt runt om. Sedan har vi vänt osten varannan vecka. Kylen har hållt jämna 3°C under hela processen. Väddöosten har fått dela utrytmme på sin hylla med en vanlig "skitedamer" från Holland. Den här veckan ska vi öppna den och om den nu är fantastisk så passar vi på tillfället när de erbarmerliga julostarna reas ut från butikenrnas kylfack.