Ursäkta - Var ligger Vimmerby

Kön vid vagnen är ett bevis på efterfrågan.

När jag föreläste igår kväll passade jag på att avslutningsvis fråga om var jag kunde hitta Småland i Vimmerby. Var kunde jag hitta korvkaka, blodpudding, hemlagade kroppkakor, hackekorv, pölsa, syrade orökta isterband. Var fanns vägen till magen i Småland? Inte i Vimmerby i alla fall, inte på hotellet, inte på pizzerierna, inte på de övriga näringsställena.
Efteråt kom det fram en dam till mig och sa: "Är du här i morron så gå ner till tvärgatan vid sidan av hotellet, där står då en vagn med charkuterier, Larssons. Han har allt du ber om, men han är inte härifrån, i Vimmerby finns ingenting, han är den ende!"

Spionanklagad. Kanske han trodde att jag kom från en kvantumbutik i närheten.

I morse gick jag ner till Larssons lilla vagn och han trodde att jag var spion när jag fotograferade: "Är det priserna du fotar", frågade han lite irriterat.
"Nä, jag är absolut ingen konkurrent",svarade jag och köpte 10 lättrökta och tio orökta isterband som han tagit med i vagnen från ett litet familjecharkuteri från det inre av Småland och så köpte jag blodpudding från samma charkfirma och då förstod även Larsson att jag var besatt av maten och inte av priserna.

Ska jag ha synpunkter på vad de har för mat i Vimmerby? Jag som är stockholmare? Ja, det ska jag för det är inte en fråga om folkval utan en fråga om utslagning och pengar.

Det var kö vid Larssons vagn (!) vilket torde bevisa att det finns ett stort sug efter de här lokalt producerade traditionella varorna.
Kvinnan framför mig köpte en rejäl bit korvkaka, men den tycker jag är för transportkänslig. Ska ju sitta på tåget de närmsta timmarna så tyvärr, korvkakan fick vara.
Nu blir det isterbandsavsmakning ikväll.

Lägg namn och nummer på minnet, mannen i vagnen är kultur!

Förresten jag fick i alla fall med mig ena halvan av en småländsk traditionell måltid. Det visste inte ens den församlade expertisen bland damerna igår kväll, att blodpudding alltid serverades tillsammans med korvkaka förr och så med rårörda lingon till som en röd hyllning till blodet!

Astrid Lindgren - Vimmerby

I morgon är det "Onsdagskväll" på Vimmerby bibliotek.
Rubriken för kvällen är "Pilutta Dig mitt i maten".
Det var också mitt eget arbetsnamn på min bok om maten hos Astrid Lindgren; "Järnspisar, hackekorv och tabberas".
Det känns lite som att komma till "Lejonets kula" och jag förväntar mig en rad kunniga matmänniskor i publiken, folk som bara genom att bo i Vimmerby har en nästan personlig relation till både Astrid Lindgren ochn hennes figurer.
Förra veckan var jag ju med Astrid Lindgrens familj och artister på Studentafton i Lund för att berätta om boken och nu räknar jag med att bli både ifrågasatt och överhöljd med recept och fakta.

En timme ska jag prata utifrån boken och skam till sägandets: Det är skitkul!
Är Du i närheten, titta förbi, titta in, presentera Dig.
Kvällen ska jag tillbringa en del av i varje fall på Vimmerby Stadshotell där Alva dansade ut med den skitige sotaren i den vackraste valsen någonsin efter borgmästarinnans "delikatessmeny".
Väl mött i Vimmerby.

Damernas favorit i Vimmerby

Vimmerby statshotell borde leverera mer av tradition och Astrid Lindgren. Hotellet stod ju centralt i hennes böcker - både vad gäller boendet och framförallt vad gäller maten

Jag gillar Vimmerby!
Kulturkvällen med mig igår kväll på biblioteket hade uppmärksammats av ett 50 tal. Några herrar, men flest damer och en hög medelålder. Det är ohyggligt roligt när det kommer så mycket folk att stolarna inte gapar tomma i lokalen. Det är lättare att prata då, mycket lättare.
Där satt en stor, stor, kunskap om mat, Småland, tradition och historia. Det märktes för när jag kom in på typiskt småländska angelägenheter som lingon, kroppkakor, palt då både rynkades näsor av kritik och höjdes ögonbryn av förvåning.
Efteråt kom det fram femton kvinnor i samlad tropp. Alla med min bok under armen. Nu skulle den signeras. Dessa kunniga kvinnor från Vimmerby har gått samman och startat en studiecirkel med "Järnspisar, hackekorv och tabberas" - tänk så mycket som är igång som man inte vet - det är ju helt fantastiskt, där sitter damer i Småland och detaljstuderar och diskuterar det jag skrivit, fantastiskt.
-Det roliga är att vi är så pass gamla att vi kan reflektera över den tid och den mat Du skriver om, påpekade en av dem.


Men man behöver inte vara erfaren för att läsa boken. Det är en bok som riktar sig även till unga människor, självklart och det understryker jag ständigt. För att hantera sin samidigt måste man veta vad som hänt och för att över huvud kunna skapa något nytt så måste man veta det som tidigare skapats!
Jag vill se mer av ungdomar på föreläsningarna - de kommer att få höra sådant de inte hört förut. Kockelever, unga matalagare, sådana som vill ta steget från färdiglagat till hemlagat. "De finns" framhöll bibliotekschefen Margret Halvardsson i eftersnacket. Unga människor som lagar mat med lust och med kunskap och för att det är så roligt att dela brödet med andra.

Tabberaset och Studentafton

Astrid Lindgren. Teckning: Claes Jurander ur min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas"

Nu är programmet klart för studentaftonen i Lund den 21 febr.
Jag är otroligt glad över att ha blivit inbjuden med min bok för att berätta om Astrid Lindgren och maten.
Den mat hon beskriver i sina böcker är en helt fenomenal sammanfattning över de senaste hundra årens svenska kosthushållning, kanske till och med ännu längre om man inkluderar Ronja Rövardotters bloddoftande paltkok i rövarkulan, men då är inte den historiska tillförlitligheten lika stor som hos Emil i Lönneberga och hos Madicken.
Appropås den sistnämnde så avhölls ju en bal och supé för stadens fattiga med borgmästarinnan som värd på Stadshotellet i Vimmerby. Det är där Pappa Madicken syrligt kommenterar till maten: "Borgmästarinnan vill att vi ska äta ihop så mycket som möjligt åt de fattiga."
Han kallades inte för "herrskapssocialisten" för intet.
Där äts alltså en supé, där Madicken ger sin fäbless för hummer fritt utlopp, medan lillasyster Lisabet bara äter köttbullar.
Hummer, rökt lax, rökt ål, kall kyckling, sardiner, sill, ost, sallader, aladåber, omeletter och små små köttbullar stod på menyn som kallades för "Delikatess Supé".
I förarbetet till boken hittade jag en gammal uppteckning recept från början av 1920 talet. Ett Supéförslag som kallas "Delikatess Supé" börjar "Hummer, rökt lax, rökt ål, kall kyckling, sardiner, sill, ost, sallad"...osv.
Visst är det märkligt?
Och visst låter det gott, enkelt, rakt, svenskt(?)...nåja, "fransåsen" August Escoffiers ande svävade över köksregionerna bak salongen på Vimmerby Hotell. Jag ska förresten dit veckan efter Lund och prata om boken på Vimmerby Bibliotek och då ska jag bo på Vimmerby Hotell.

När jag fortsatte jämföra olika menyer med den som Astrid Lindgren bjuder på hos Madicken så gick naturligtvis vägen till Escoffiers Savoy och hans "Le livre des menus" från 1912. En vanlig vardagskväll kunde menyn se ut så här:
Blinier och kaviar, Consommé, Sjötunga i vitt vin, Nudlar med anklever, Lammnoisetter med kronärtskocksbottnar och ärter, Champagnesorbet för att bryta smaken efter lammet, Kalkon med tryffel, endiver och sparrissallad, desserter sedan från dessertmenyn.
En matmiljö skapad för "le beau monde" - det vackra folket och visst smakade det.
När Astrid Lindgren berättar den svenska kökshistorien så är det med utgångspunkt ur det bondska Sverige och det franskinfluerade Sverige och hon gör det utan åthävor, enkelt och rättframt och fyllt av smaker.
Oh! tänk att några av den tidens bästa åter börjat hitta sin väg tillbaka till bordet. För inte länge sedan såg jag en vol-au-vent preparerad med stuvad krabba och räkor, Happy days are here again.
Välkommen till studentaftonen i Lund, det blir trevligt!

Magi med Astrid Lindgren

Anledning till att TV4 sände från Vimmerby och ALV var satsningen senare på kvällen på Astrid Lindgrens SOS barnby

Många har konstaterat att jag var i Vimmerby igen i fredags efter matinslagen i TV4 morgonprogram med prat om Astrid Lindgren och maten utifrån min bok.
Efter sändning hade jag och kocken Klas Lindberg från Ramkvilla Wärdshus några små timmar över och jakten på hyfsad mat inleddes - vi hade levt 24 timmar på mackor och hade förvisso riktat in oss på de överpejsat goda köttbullarna som Klas hade lagat och som TV kablades ut till alla öppna vardagsrum.
Alltså! Så här är det - att maten som dukas fram småäts det av inför kamerorna, "småäts" för ingen vill ju egentligen prata med mat i mun. Sedan, kanske under nyheter, eller väder eller något inslag, då landar hökarna vid bordet och massor av nävar sträcks fram från alla håll, alla mackätande kameramän, projektfolk, tekniker, gäster. Soprent!...om inte bordet ska in i bild igen förstås.
Så vi åkte runt i Klas bil och frågade oss fram. Ingen vi frågade kunde skicka oss vidare med bibehållet ansvar. Som framkommit tidigare så är det matfattigt i Vimmerby, i alla fall klockan 10 en fredag.
Vi hamnade på Näs - Astrid Lindgrens barndomshem. Förr låg det ute på landet - idag i stan. Gamla prästbostaden och så Astrids hem som pappa Samuel arrenderade. Det är vackert och det är pietetsfullt renoverat.
Det här har inget med ALV att göra (Astrid Lindgrens Värld) som mer är ett stillsamt "Legoland" med Astrid Lindgrens olika världar som temata. Det är väldigt inriktat på barnen och när jag pratar efter sändningen med parkens VD Mikael Ahlerup så säger han att han sakta, men säkert, försöker "Astridlindgrenanpassa" även vad gäller maten.
-Du har chickybits i stubben som är en grillservering!
-Vi har börjat kalla dem för kycklingbitar och hamburgare har vi avskaffat, svarar han bestämt.
Alltid en början.
Parken är långt ifrån ett tivoli. Den är ett barnäventyr där jag tror ungarna som läst böckerna känner igen sig.
Nu har ju Mikael Ahlerup min bok så nu vet han vad han ska servera och som är "Astrid Lindgrenskt"!

Bakom barndomshemmet och prästbostaden dit jag och Klas åkte invigs på tisdag (av Kronprinsessan) en stor utställningshall på över 900 kvadrat.
Vi fick en första titt och det är smått makalöst.
Bäst är museidesignen med konstnärligt och hantverksskickligt framställda skulpturer i trä och tittskåp från Astrid Lindgrens tankevärld.
"Vi lekte så att det var konstigt att vi inte lekte ihjäl oss"
Och Astrid syns balansera på på takstolen högt över höet på höskullen - och viss jag kommer ihåg själv hur våldsamt högt man vågade klättra för att hoppa och visst slog man sig ibland och visst var det fullständigt livsfarligt, men samtidigt helt gastkramande spännande och vansinnigt, fantastiskt.
Snickerboas förebild, här som spegling i det nya centret bakom pr'ästbostaden

Jo, förresten, såg Ni sista minuterna av sändningen i fredags då Klas tog fram pannkakstårtan med jordgubbar?
Då rasade, utöver en barnkör, även parkens många olika figurer in.
Ida hade ju serverat oss och hon var pigan Ida hela sändningen och hon forsatte spela sin roll även efter att sändningsutrustning och kameror släckts och monterats ner. Samma sak med Prussiluskan, Kling och Klang, Rasmus luffare...alla. De lever sig så in i rollerna att det nästan blir generande otäckt för en vuxen, ungarna måtte älska det.
Jag åker nog dit med barnen i sommar om Mikael Ahlerup bjuder in mig och det gör han nog och jag ser fram emot att åka till Näs också och visar barnen tittskåpen - sedan åker vi till Klas på Ramkvilla Wärdshus.

Kärt återseende och en vacker koppling

 Lovisa var den andra i familjen som mötte upp med Assar när han kom nersölad som ynklig valp efter biltransport från Vimmerby i sliskigt väder. Hon tryckte den lilla nerskitade valpen mot sig i famnen och där tror jag det uppstod en koppling. Att K var först är idag inget att ta miste på, Assar och hon är som ler och långhalm. Jag tror jag är på tredje plats.

Lovisa är hemma i Sverige "på julsemester". Assar och hon hade inte setts på ett halvår. Galet sött möte och massor med närhet. "Min bäbis".

I övermorgon försvinner hon igen för jobbet i USA och världen, flyger och far med lägenheten i Brookline NY som utgångspunkt.

Älskade och min käresta vackra Assarsyster.

SJ SUGER!

Det är så tragiskt!!!

Finns det då ingen som kan förbarma sig över SJ och maten. Vi har ett gigantiskt matkunnande i Sverige, men SJ tycks mest bekymra sig över yta, design av bistrovagn. Bara det att kalla det för bistro är skamligt. Sura viner för dem som är sugen på vin, öl i kvartsburkar och en mat som ska mikras och som inte smakar någonting, hokifilé som torkat på ytan redan innan den stängs in i mikron och en lasagne som är så smaklöst att vattnet till blir berikande kryddigt.
Jag är alltså på väg för att prata om det svenska köket, den svenska traditionen om Astrid Lindgren och maten. Förr, faktiskt när jag var barn och tonåring, kunde SJ stoltsera med matlagning ombord och vita dukar och väldoft. Nu finns det inte ens platser att få i grannlåten av röda skinnfåtöljer och kylfack för smaklösheten.


Aldrig förr har en bildtext varit så nödvändigt: Det är "Lasagne"

Det är ett under att personalen kan vara så leende välkomnande, men de har väl insett att nedmonteringen av den goda smaken inte är deras fel.
Jag satt och tänkte på bröderna Nilsson, Rikard och Robert. De har ju varit vid NASA i omgångar och lagat rymdmat som smakkonsulter. Kunde inte SJ engagera dem för framtidens mat ombord. Herrejösses vilka möjligheter: Smaka på destinationen. Isterband från Vimmerby. Palt från Piteå. Revbensspjäll med äppelmos från Skåne. Piggvar från Göteborg. Eller landskapen vi far genom, Sveriges skafferi. Om nu dessa skafferier maktar med att producera.

Utplantering

Första jordgubben på G på balkongen - de i landet står i full blom

Jag får chansa - på 60 år har det inte varit någon frostnatt i Stockholm efter den åttonde juni - det ser inte ut att bli någon i år heller, inte ens efter Nationaldagen idag.Jag får ut med mina små telningar före fotbollen ikväll. Kan till och med tänka mig att nagga på fotbollen för att få det gröna i jorden - så förbaskat intresserad är jag inte, inte som Rodjana som sitter naglad.
Elegant rysk röd "grönkål", helt slätbladig och underbart god - kulturarvsväxt i mitt 1700-tals land

Vi kallar den Alfons Åberg för den säljs under den etiketten till barn att så och vi har haft dem i flera år, solrosorna, Almas och Lovisas, de blir fyra.-fem meter höga och är utmärkta klätterställningar för både störvaxböna, rosenstörböna och luktärt.

Fick dem av grannen "polacken" tillsammans med frön av polsk, ljuvligt grön sallad, rosenstörbönorna, små underverk i färg och kraftfulla att odla - grodde efter blötläggning bara på några dagar - det är de som annonserar att nu är sommaren på gång.
Trångt i lådan, majsen måste ut nu!

Kommer att vara superupptagen från i morgon eftermiddag. Sitter i TV4s morgonsoffa som direktsänder från Vimmerby på fredag och ska laga mat tillsammans med en lokal kock, dvs han lagar och jag berättar. Anses ju som en slags expert efter min bok om Astrid Lindgren och maten; "Järnspisar, hackekorv och tabberas" . Och på fredag kväll är det studentfester - kommer inte loss förrän till helgen och då har det säkert förvuxit sig i sålådorna. Majsen är redan så hög att rötterna kan bli förstörda om jag planterar ut senare än idag.
Mina astrar

Astrarna kan ha lite mer tid, de är tåliga, kålen har ingen näring kvar i jorden de står i nu, Dalian är över en meter hög, pumporna går i blom snart om de inte får motstånd i kompostjorden, kardon och kronärtsskockan riktigt längtar efter att få slå en pålrot och hämta kraft för att sätta blomknoppar.

Skamligt mot Astrid Lindgrens minne

Man kan säga vad man vill om Astrid Lindgrens minnescentrum i Vimmerby. Det är lysande museipedagogik.
Utställningen är en ren och skär underbar hyllning till Astrid Lindgren där hennes storhet speglas ur ett berättarperspektiv - ett livsverk, ett unikt dokument.
Vi reste dit på vår väg från Skåne. Körde dessa ändlösa små höstvägar genom vackra Småland.
Tanken var att vi skulle hinna se utställningen och sedan smaka på Astrid Lindgrens värld i restaurangen.
När jag skrev min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas" var det exakt det som var tanken - läsa om Astrid Lindgrens värld och sedan kunna smaka på den, vilket är ekvivalent med att smaka sig genom flera hundra år av svensk tradition och kosthållning.


Därför måste det kännas genant (eller inte alls beroende på vett) att inte servera en enda rätt som har med Astrid Lindgren att göra - snarare sådant hon själv föraktade; halvfabrikat, snabbmat, med billiga råvaror och till ett pris som ger största möjliga vinst.
-Jag frågade; Man hade förväntat sig lite småländska specialiteter här om någonstans.
"Nej, tyvärr", var det korta svaret från herren bakom köksdisken.
Industrilagad Västerbottenspaj, burkad gulasch, "statoilmackor" , Nej tyvärr sa vi och drömde om rökta Näskorvar, emils hackekorv, isterband, tabberasets sylta, körsbärssaft, småländska ostkakor av olika tillverkning.
Det är skamligt att inte ens på en plats som denna som är så nära kult man kan komma (Astrids födelsehem Näs) kan förstå sambanden till en fullständig upplevelse.
Nu åkte vi vidare mot Norrköping och tänkte: Vad som helst utom McDonalds och så blev det. Följden? Jo att vi fick oss ytterligare en tankeställare.

Vitling

Vitling som marinerar glänsande i silver.

Vi åt vitling igår igen, men inte idag - för det blev det "spridda skurar" av Kao pad, stekt ris med torkade räkor och bitar av syrlig isterband, inköpta i Vimmerby.
Spridda skurar kallar vi det när vi lagar maten portionsvis efter att var och en kommer hem.

Ett barndomsrecept på vitling från min favoritreferenskokbok "Iduns"

Vitling är en underskattad middagsfisk - eller inte underskattad förresten utan lite bortglömd - det är en sådan där fisk som man har minnen av som barn med mjölkig äggsås med persilja och lenkokt vitling. Den smakade ingenting innan man drössade salt på då plötsligt blommade fisksmaken ut fullkomligt.
Vitlingen kostade bara 49 kronor kilot häromdagen så vi köpte på oss rejält och eftersom just vitling, med sitt lite lösare kött, är en känslig krabat så kände vi att den borde äta upp den så fort som möjligt.

Illustration ur gamla Iduns.


Hetta upp oljan och kolla temperaturen med en ätpinne. När bubblorna stiger upp från spetsen av pinnen i en jämn sröm är oljan tillräckligt het för vitlingen.

Egentligen är vitlignen för mager för att tramsa med i fritös, men vi gör det ändå och det blir helt fantastiskt - ungarna och deras kompisar är galna i vitlingsmiddagarna hemma hos oss.
Gör så här, snitta fiskarna och gnid dem med salt, peppar och healthy boy sojasås. Har man god tid så låt stå och marinera i några timmar. Hetta upp en rejäl kastrull eller fritös med olja och fritera ganska så hårt. Var försiktig, eftersom fiskarna har marinerats så har oljan en tendens till att bubbla upp rejält när fisken läggs i.
Servera med ris och nam prig pao.

Smör på riktigt

 

Jag kommer att tänka på vad Astrid Lindgren skrev i ett brev till sina föräldrar när hon satt uppe i Stockholm och nyss hade fått ett paket med bröd och smör från gården hemma i Vimmerby. Hon skriver om den stora njutningen att bre hemkärnat smör på en skiva bröd hemifrån. Alltså det är stort.

Sent i förrgår kväll slank vi inom Cajsa Karlssons gårdsbutik för att handla glass och yoghurt. Kunde inte motstå ett litet paket hemkärnat smör som låg där prydligt inslaget, inte heller en påse närodlad potatis.

I morse bredde jag rikligt av smöret på ett tunnbröd, rullade ihop och åt till morgonkaffet. Stor njutning med smör på riktigt.

Pilutta Dig mitt i maten!

I år är det 100 år sedan Astrid Lindgren föddes. Min bok om maten i hennes böcker ”Järnspisar, hackekorv och tabberas” kom ut i mars 2006, alltså i god tid före jubileet.
Plaza Interiör uppmärksammar boken i sitt julnummer över en helsida och 14 februari deltar jag på studentaftonen på Akademiska Föreningen i Lund tillsammans med bland andra Astrids dotter Karin Nyman för att berätta om maten.
Onsdagen efter besöker jag Vimmerby bibliotek och föreläser över ämnet ”Pilutta Dig Mitt i Maten”. Det ska bli roligt att komma dit till händelsernas centrum där Astridkunskaperna är enorma.

Det sliter hårt

Tabberaset ska ha semester snart - inte från bloggen, men från värvet. Spurten inför den stora sommaren inleddes förra veckan och kvar finns ett större projekt som ska "i hamn" inledningsvis på måndag + ett par småintervjuer och ett större beställningsjobb för hösten.
Det värsta är ju att bäst man hyvlar så blir det spån och plockar man upp något av spånen så har man upphöjt dem och då finns det plötsligt anledning att hyvla igen.
En stor del av min tid går åt till att "spåna" och sedan göra något av alla dessa spån där de flesta är återvändsgränder och några utvalda blir gyllene.
Klas Lindberg

Togs in av TV4 igår morse och reste till Vimmerby dagen innan då "morgonsoffan" sändes från Astrid Lindgrens Värld. Det blev en sen torsdag - träffade folk som jag inte träffat på länge och det blev snack i timmavis. Så kom Klas Lindberg körande från sitt jobb som kökschef på Ramkvilla Wärdshus med det ena tråget efter det andra med råvaror.
Alltså, maskineriet för några minuters matlagning en fredag är gigantiskt, men genomslaget är enormt.
Steffo Törnqvist

Tyvärr har matminutrarna blivit snuttifierade från fredagssoffan. Det är lite synd för just om fredagen brukar ju Steffo Törnqvist vara en av två programledare och han är otroligt intresserad och kunnig och rapp i käften. Jag gillar hans slängar och blixtsnabba småelaka kommentarer. Han är aldrig generad över att visa lust.
I går morse var han flankerad av Annika Hagström. Vi har träffats någon gång tidigare på någon middag som ingen av oss mindes. Igår morse var det ett behagligt möte, inte minst för att hon upprepade gånger deklarerade hur mycket hon gillar min bok och hur mycket hon lyssnar på mig i Meny vilket kan läsas som att jag är otroligt lättsmickrad.
Förr kunde jag inte alls "ta" smicker utan viftade bort det för att gå vidare. Idag känns det bara trevligt att kunna vila i det faktum att omgivningen omskattar mina kvaliteter. Jag förstod att det aldrig annars skulle kunna uppstå en jämvikt mellan kritik och support, balans.

Det har alltså inte blivit så mycket "sova" den senaste veckan och igår kväll var det trevlig studentfest hos min stora sons klasskompis tillika våra vänners dotter. Kokt lax, kallrökt lax, såser och röror, sallader, inläggningar och majestätiska ostar, jordgubbar, choklad, mango. Underbart att sätta sig ner och njuta.

Värsta frukosten

Kladdig smörbytta utan smör och så bröd i mängd som allt var hårt och tråkigt på ytan...men inte bara det...!

Rubriken kan antyda något bra och något dåligt. Om det uttryckt något bra hade jag varit lycklig nu, så lycklig är jag inte, alltså uttrycker det precis det som det står på¨gammaldagssvenska Värsta frukosten.
Ja, jag vet, jag kom en halvtimme innan frukosten skulle packas ihop. Frukostvärdinnorna, två till antalet stod vid väggen och väntade på att jag skulle sopa till mig av resterna så att de fick avsluta och gå hem, djävligt stressande med andra ord. Smörbyttan var kletig och bara flikar kvar av smöret, brödet hade fått en hård yta, fullkornsbrödet var slut, i gurkskålen låg tre köpeättiksgurkor av euroshopstandard, löskokäggen var hårdkokta, de hårdkokta slut, äggröran var hård och simmade i en vattenpöl och köttbullarna var bleka, baconet var slut om det över huvud funnits, sylt låg utspillt på duken och allt var kletigt, det rann kring burkarna med yogurt och fil, müslin krasade under skorna vid utskänkningsstället, juicepressen var fylld med apelsininkråm som täppte till och fick juicen att svämma över, kaviarn i burken hade en brun toprkad yta, leverpastejen hade mörka torkade kanter, osten var av en lam "frallaostsort". Och bordet dit jag sattes hade kaffefläckar stora som tefat, smulor sedan förra frukostgästen låg kvar.

På Stadshotellet borde det blomsta av småland i massor av smaker - men det är som att äta en sämre frukost på vilket B-klasshotell varhelst - tragiskt

Mina damer och herrar - detta är Vimmerby stadshotell -
Vad som är ytterligare tragiskt är att det inte känns att man är i Småland - inte ett dugg. Ingenting på borden som representerar platsens ande i maten Genuis Loci.