Vitling

Vitling som marinerar glänsande i silver.

Vi åt vitling igår igen, men inte idag - för det blev det "spridda skurar" av Kao pad, stekt ris med torkade räkor och bitar av syrlig isterband, inköpta i Vimmerby.
Spridda skurar kallar vi det när vi lagar maten portionsvis efter att var och en kommer hem.

Ett barndomsrecept på vitling från min favoritreferenskokbok "Iduns"

Vitling är en underskattad middagsfisk - eller inte underskattad förresten utan lite bortglömd - det är en sådan där fisk som man har minnen av som barn med mjölkig äggsås med persilja och lenkokt vitling. Den smakade ingenting innan man drössade salt på då plötsligt blommade fisksmaken ut fullkomligt.
Vitlingen kostade bara 49 kronor kilot häromdagen så vi köpte på oss rejält och eftersom just vitling, med sitt lite lösare kött, är en känslig krabat så kände vi att den borde äta upp den så fort som möjligt.

Illustration ur gamla Iduns.


Hetta upp oljan och kolla temperaturen med en ätpinne. När bubblorna stiger upp från spetsen av pinnen i en jämn sröm är oljan tillräckligt het för vitlingen.

Egentligen är vitlignen för mager för att tramsa med i fritös, men vi gör det ändå och det blir helt fantastiskt - ungarna och deras kompisar är galna i vitlingsmiddagarna hemma hos oss.
Gör så här, snitta fiskarna och gnid dem med salt, peppar och healthy boy sojasås. Har man god tid så låt stå och marinera i några timmar. Hetta upp en rejäl kastrull eller fritös med olja och fritera ganska så hårt. Var försiktig, eftersom fiskarna har marinerats så har oljan en tendens till att bubbla upp rejält när fisken läggs i.
Servera med ris och nam prig pao.