Vårrullar

Hästar hoppar alltid som de vill och tvärt emot vad jag trott, vårrullarna är tryggare spis
Ibland dristar vi oss till att göra en hel stor hög av thailändska vårullar "pohpiah thod" och äta framför TVn till V75 i fyran. Och det ska vara rejäla rullar, så pass stora att småungarnas fingermotorik klarar av att göra dem. Våra småflickor är ena hejare på vårrullar efter att ha fått öva sedan de förstått vad de har övat på att göra.
Och jag kommer ihåg när de där feta frysta vårrullarna introducerades i början av 70 talet (tror jag). Först kunde man köpa dem nyfriterade i utbyggda korvkiosker och man fick dem lagda på en mosbricka och ritsade med kniv, dränkta i söt, lackfärgad sojasås. Sedan kunde man hitta dem parvis förpackade i frysdisken. Men hemma smakade de inte alls som i korvkiosken.
Jag hittade dem igen för en tid sedan och köpte med mig ett par hem för att pröva - vi åt inte upp dem utan kastade efter första tuggan, det var förfärligt!
Det gick åt helvete med hästarna, som vanligt! Men vårrullarna var frasiga, välfyllda och lagade md en stor portion omsorg av en femåring och en sjuåring.
Till, åt vi rissoppa med riven ingefära och nam prig pau. Se där en riktig vardaglig spis!

Frasiga, heta, doftande - ibland längtar vi efter dem så det svider.