Frötid - får mig att stå ut och bilderna från ifjor

Sitter med en stor flyttkartong från vårt gamla boställe. Den är fylld av ganska osorterade fröer - mycket gammalt, det vill säga gamla arter. Jämte tobaken är det snart dags att förså dessa och tittar jag ut genom fönstret om morgnarna så är nu juset tillräckligt och tillbaka.

När det som igår var 24 minus utanför köksfönstret så är det bildbanken som får oss att stå ut, minnet av den prunkande trädgården. Snart ligger landet där alldeles moget och helt svart. Jg går ut med min digitaltermometer och tar jordtempen, om och om igen. Jag testar med spaden för att se om jorden mognat, inget klet fastnar - oreserverat hetsigt, otåligt stampande.

Löken sätter jag först. Det skapar ett mönster i allt det svarta och jag tvivlar. Tvivlar över att det ska bli något, ändå är då tvivlet större än idag när allt är vitt och så igensnöat att vi inte ens tar oss ner för backen för att titta till eller mata kompost.

Skocka, egenodlad 2010

Bondbönorna kommer sedan och skapar också mönster, men hoppet står till de strån som är satta alldeles i daagarna i fönstersmygen på nya bostället. Aldrig kan jag lära mig att drömmen blir sann, att faktiskt järngreppet slaknar och att det vänder till den prunkande skönheten i trädgården, att perennerna som temyntan jämte alla andra örtkryddor snart täcker marken, att tistelbollarna samlar humlor och bin, att rödbetorna verkligen tar sig och kommer upp, att potatisen mästrar frosten före den nionde juni och verkligen bjuder färskpotatis till midsommar och att jordgubbarna mognar.

Linnés temynta, vacker humlefånga som dessutom räcker hela året i tekoppen

Den gamla vallmon som är på gränsen, snart är vi där med vallmons kronblad som röda näsdukar i perenna rabatten


Så vet jag innerst inne att fram i juli-augusti är det så fyllt i trädgården att vi själva knappt kommer in. Att vi får armbåga oss fram bland vidjor och slingor från ärtor, bönstockar och skockor och att - visst ja - sparrisen kommer att knoppas i sparrislandet.

Den här aklejan kom lite senare än de övriga enklare aklejorna förra året. I år hoppas vi på ett hav av akleja.


Så, så hålls livet i kylans grepp vid liv och får oss att stå ut. Så har vi den obearbetade lilla radhusträdgården att sätta tänderna i också. Går i tankar om att i dessa skyddade lägen kunna ha persikor och druvor, men fan tror just nu när dessa ställen är täckta av en halvmeter snö och varenda vrå är djupfryst.

Lyxigt varmt nybakat tunnbröd på Sollentuna Hembygdsförening

Underbara barn med egenbakade tunnbröd, färskare blir det inte

Det var absolut exakt så som jag vill ha det på Hersby Hembygdsgård idag när vi höll bakdag och eldade i den gamla vedugnen från 1803.

Blow up - folkmusiken på Hersby

Det finns sådana människor som helhjärtat och för sin egen skull ställer sig och eldar vedugnen flera dagar i förväg för att den ska vara het på bakdagen. Det finns människor fortfarande som självuppoffrande ser till att kaffet är varmt, snön bortskottad, dukningen är vacker och degen är på jäsning. Människor som ger oss sin söndag för att ställa sig och baka inför publik och dessutom vara lärare till dem som aldrig förr har bakat, som har tålamod att låta en hord av ungar ställa sig vid bakbordet och mjöla av hjärtans lust och sedan få brödet bakat i den glödheta ugnen. Det finns sådana människor som ställer sig i tidstypiska kläder och bakar gorån över järnspis och berättar om barkbröd under oår.





Och hit kom människor från jordens alla hörn för att baka som vi gjort i generationer och som de själva gör i vardagen som det modernaste som finns.

Tack alla Ni som gör söndagar som det här möjligt. Som öppnar hembygdsgården för folk, vilka som helst, att komma in i värmen efter söndagspromenaden, känna väldoften av nybakat tunnbröd att smöra och äta till kaffet.



Vår Alma fick vara med på några låtar, fallen efter samma lärare riksspelmannen Christina Frohm

Vi har hört att Klasrofiol, som i vanliga fall har två ytterligare medlemmar, ska till Estland i sommar på festival för att spela


För musiken, för sådan ska till när man bakar, svarade Klasrofiol (som vanligt skulle man kunna säga för jag anser att ungdomarna är ett av våra "husband").

Tack alla Ni som ställer upp.

Fullt hus i köket i 1800-talshuset


Tunnbröd

Njae, det är inte exakt det här receptet vi använder på Hersby. Den uppskriften har vi inte lyckats röna ut än, men vi är på god väg tror jag, bagerskan vår tjuvhåller på detsamma förmodligen för att det tillhör familjen opch för att det är tradition att så göra, men vi bjuder på mitt recept som jag brukar krydda med lite stött fänkål, men det står inte med nedan.

Det här behöver Du:
1,5 l gammaldags mjölk
100g jäst
1 msk salt
8 l skrädmjöl eller kornmjöl
7 dl grovt rågmjöl
5 medelstora kokta mosade potatisar
1,5 dl vetemjöl
300g ister
1/2 dl sirap

Så här gör Du:
Rör jästen i fingervarma mjölken. Kör i allt mjöl och låt blanda i degblandaren på långsam hastighete i sex minuter. Tillsätt först efter denna tid saltet. Kör ytterligare några minuter på hög hastighet.
Jäs i en kvart övertäckt med plast eller ren handduk.
Dela degen i fyra delar och rulla till "korvar". Skär korvarna i "portionsbitar" och lägg under duk, ställ svalt för att förhindra vidare jäsning.
Använd vetemjöl till utbakning. Mjöla på bakbordet och kavel. Arbeta snabbt så att degen inte behöver jäsa mer. Kruskavla sist för att förhindra att degen blåser upp sig i ugnen.
Rulla upp på en stång och rulla ut i den heta ugnen.
Vakta så att kakan inte bränner. När ytan börjar "röra sig" är den färdiggräddad (det är bäst att beskriva det på.

Morsan på vift

Men det är klart att man ska kidnappa sina gamla morsor ibland. Igår gick kidnappningsturen till Rappnes Slottsträdgården. Vallar av väldoft rullar över en på vandring i växthusen, grönskan och blomstren skänker lugn och kaféet i orangeriet bjuder på kak och tårtkalas med smörgåsar till start för så sa Astrid Lindgren till mig en gång när jag var hemma hos henne, "limpa först och kaka sen"!

Så kom Bosse R gåendes och vi morsade. Vi har haft en hel del kontakt genom åren sedan ett uppdrag för Ulriksdals Wärdshus. Morsan kände inte igen honom, men det är klart, osminkad och ur rutan är det inte lätt.

Farsan då? Han trivs bättre i fåtöljen därhemma - det har han alltid gjort.

Baka tunnbröd i morgon söndag

I morgon söndag bakar vi tunnbröd i den gamla bakugnen på Hersby Hembygdsgård. I Stenhuset berättas brödets historia som går tillbaka till kulturens vagga Mesopotamien mellan Eufrat och Tigris för 9000 år sedan, bibliskt länge sedan.



Som vanligt, kan man säga, kommer Klasrofiol för att spela. Tre aktiviteter i en alltså, brödbak med väldoft, föredrag med kunskap och musik med välljud. Äh, vi lägger till ytterligare en upplevelse under soliga vintersöndagen: Kaffeservering. Passa också på att besöka vår tidsenliga butik. Jag rekommenderar äldre nummer av Hembygdsföreningens tidning Bygdebladet, eller äldre editioner av vår skriftserie som finns till salu jämte annat smått och gott.

Gör brödbaket till en söndagsutflykt och den som har en degklutt själv hemma som ligger och skräpar - ta med den, sätt igång surdegskulturerna och låt jäsa över natten - Du är välkommen att testa kvaliteten på degen i den heta, glödande, underbara, bakugnen.

Rörligt prat till stilla bilder om det som sker i morgon kan Du titta på i Sollentuna Lokal-TV. HÄR. Tryck på rubriken "Tunnbrödsbakning".

De stora kontrasterna

Det är en väldig kontrast mellan den vardagliga maten och den jag äter emellanåt och som nu i veckan hos Frantzén Lindeberg.

Det som kan tilläggas jämte tidigare superlativer är en av de bästa blodduvorna jag någonsin ätit. Minnet av den, och den lilla perfekt tillagade spindelkrabban till, etsade sig ner i smakminnet för att stanna där för evigt.

Man kan då fråga sig om inte hoppet till dagens brödpudding är gigantiskt - njae är det verkligen så? Jag menar vardagen har ju sitt och jag vet kockarna som står vid spisen och larmar ut den ena "pastejen" efter den andra själva köper sig en 300 grammare på 7/11 på hemvägen. Man måste liksom ha det där ibland för att bryta och distansera. Och så är faktiskt en brödpudding med vanilj något alldeles extra och om jag hör mig runt i bekantskapskretsen är väl köpesemlor det närmaste man kommer en utflykt i äventyret - då står sig en hemlagad brödpudding ganska bra och se så. Brödpudding har minsann, förvisso i en annan form, serverats på Frantzén Lindeberg

En lunch den här veckan till exempel som var en rejäl nostalgi-kick, Cattelinströmming som är, eller snarare var, eller både ock, senapsmarinerad strömming som sedan friterats och serveras med tartarsås - helt sjukt gott så som den serverades före 1980 på Cattelin av Harry Uhr och så som den serverades på Edsbacka Wärdshus i veckan.

Denna strömming ligger närmare min vardagsmat, jämte blodpuddingen från Småland som Bondens Matbod säljer, eller charkuterier från Percy's eller den gudomliga entrecoten från vår lilla invandrarbutik.



Då var det någon som frågade om spagetti och köttfärssås - äter ni sånt hemma hos er?
Men det är väl självklart samtidigt som det inte är ett undantag. Köttfärssåsen lagar vi på utvald köttfärs där vi själv väljer vad eller vilket kött som ska malas och så får vi det malt medan vi väntar i butiken. Hemma hos oss är vi övertygade att det är en kärlekshandling att handla hem det bästa - för ett välsmakande och bra resultat finns det inga genvägar vad gäller kvaliteten på råvarorna.

Så tänkte säkert också Inger Grimlund igår inför styrelsemötet för föreningen Låt Måltiden Blomma. Som av en tradition äter styrelsen alltid soppa vid styrelsesammanträdena, gårdagen inget undantag annat än att det serverades en traditionell ärtsoppa signerad Leif Mannerström. Inger skrev om den i sin älskade Gourmet 1992 där Leif lagade soppan efter sin farmors recept. Där kokar svålen till fläsket med i soppan. svålen mixxas sedan med lite spad och får hällas tillbaka i koket som en härligt välsmakande redning och naturligtvis serveras fläsket (och korven) vid sidan om. Mästerligt god ärtsoppa och vi fick anledning diskutera den rektor för en skola som efter klagomål från EN elevs föräldrar beordrade kökets kockar att sluta servera ärtsoppa...jämte alla andra typer av soppor. En rektor sätter sig över yrkeskunniga perfektionister i köket och över 700 elever, elevernas föräldrar och hela skolans politiska mål med en innehållsrik, varierad och idérik kosthållning. Sådana skolledare borde omedelbart förpassas till en skyddad verkstad någonstans där de slutade göra skada.

Började veckan med Thailändskt

Vårrullar - väldigt frasiga, mycket goda, kryddad fläskfärs, glasnudlar och schitakisvamp som gav dem en näst intill tryffelsmak.

Tidigare, förra veckan åt vi en underbart genomkokt grislägg som serverades i kryddad spad och med ris.

Idag, efter vårrullarna, serverades en panëngcurry på fläsk och gröna bönor. Rodjana fräste curryn med fläsket och bönor i samma panna som det vitlöksstekta fläsket nedan. Mesta kryddan i anrättningen är faktiskt och utöver curryblandningen, vitpeppar.

Det här fläsket ska steka länge och långsamt. Färskt sidfläsk skuret i bitar som får fräsa i lite olja. En bit in i stekningen krossas en hel vitök, med skal och allt, i en riktig mortel. Allt, inklusive skalet, vänds ner i stekfläsket och får fritera i fläskfettet. Så mycket smak, så mycket kärlek.

Så var vi på matmässa i veckan. Det mest uppseendeväckande stavades Badoit - världen bästa vatten som jag gjorde till min favorit för länge sedan och som jag med jämna mellanrum uppmanar ska finnas tillgänglig för konsument. Badoit etablerades redan 1938 av Auguste Badoit vid källorna i Saint-Galmier. Världens bästa vatten! Ut med det i handeln NU!

Efterlysning - Fakta - Hackefors

Vi gick till Kupan (Röda korsets secondhand) när ingen annan var där eller hunnit dit. Mitt framför oss en kaffeservice i lite artdeco. Kannan är magnefik och vi tog den med för en ringa slant och fick sex koppar och fat på köpet. Tänkte att man kan använda dem vid någon fotografering så småningom.

Ensemblen är stämplad Handmålad Hackefors undertill och modell 45 samt siffrorna 1843. Någon som vet vad det är, vem som ritat servisen?
Hackefors tog under en tid in porslin från Tyskland för att måla i studion som visst först låg i Norrköping och sedan i västergötland någonstans.

Den lilla servis vi lade vantarna på är till synes dessutom oanvänd