Det är en väldig kontrast mellan den vardagliga maten och den jag äter emellanåt och som nu i veckan hos Frantzén Lindeberg.
Det som kan tilläggas jämte tidigare superlativer är en av de bästa blodduvorna jag någonsin ätit. Minnet av den, och den lilla perfekt tillagade spindelkrabban till, etsade sig ner i smakminnet för att stanna där för evigt.
Man kan då fråga sig om inte hoppet till dagens brödpudding är gigantiskt - njae är det verkligen så? Jag menar vardagen har ju sitt och jag vet kockarna som står vid spisen och larmar ut den ena "pastejen" efter den andra själva köper sig en 300 grammare på 7/11 på hemvägen. Man måste liksom ha det där ibland för att bryta och distansera. Och så är faktiskt en brödpudding med vanilj något alldeles extra och om jag hör mig runt i bekantskapskretsen är väl köpesemlor det närmaste man kommer en utflykt i äventyret - då står sig en hemlagad brödpudding ganska bra och se så. Brödpudding har minsann, förvisso i en annan form, serverats på Frantzén Lindeberg
En lunch den här veckan till exempel som var en rejäl nostalgi-kick, Cattelinströmming som är, eller snarare var, eller både ock, senapsmarinerad strömming som sedan friterats och serveras med tartarsås - helt sjukt gott så som den serverades före 1980 på Cattelin av Harry Uhr och så som den serverades på Edsbacka Wärdshus i veckan.
Denna strömming ligger närmare min vardagsmat, jämte blodpuddingen från Småland som Bondens Matbod säljer, eller charkuterier från Percy's eller den gudomliga entrecoten från vår lilla invandrarbutik.
Då var det någon som frågade om spagetti och köttfärssås - äter ni sånt hemma hos er?
Men det är väl självklart samtidigt som det inte är ett undantag. Köttfärssåsen lagar vi på utvald köttfärs där vi själv väljer vad eller vilket kött som ska malas och så får vi det malt medan vi väntar i butiken. Hemma hos oss är vi övertygade att det är en kärlekshandling att handla hem det bästa - för ett välsmakande och bra resultat finns det inga genvägar vad gäller kvaliteten på råvarorna.
Så tänkte säkert också Inger Grimlund igår inför styrelsemötet för föreningen Låt Måltiden Blomma. Som av en tradition äter styrelsen alltid soppa vid styrelsesammanträdena, gårdagen inget undantag annat än att det serverades en traditionell ärtsoppa signerad Leif Mannerström. Inger skrev om den i sin älskade Gourmet 1992 där Leif lagade soppan efter sin farmors recept. Där kokar svålen till fläsket med i soppan. svålen mixxas sedan med lite spad och får hällas tillbaka i koket som en härligt välsmakande redning och naturligtvis serveras fläsket (och korven) vid sidan om. Mästerligt god ärtsoppa och vi fick anledning diskutera den rektor för en skola som efter klagomål från EN elevs föräldrar beordrade kökets kockar att sluta servera ärtsoppa...jämte alla andra typer av soppor. En rektor sätter sig över yrkeskunniga perfektionister i köket och över 700 elever, elevernas föräldrar och hela skolans politiska mål med en innehållsrik, varierad och idérik kosthållning. Sådana skolledare borde omedelbart förpassas till en skyddad verkstad någonstans där de slutade göra skada.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar