Friterad thailändsk omelett efter sent nattpass i taxibilen

Gomorron alla glada somriga männ'sker.
Ja ja, morgonstunden körde jag runt med en massa intressanta sommarnattsfirare. Man undrar i sitt stilla sinne hur de okar.

Fylle? självklart! 

Dygna? jovisst, 

men taxi hem och sova ruset av sig resten av dagen.

Unga och ganska ofördärvade, så tänker jag att det hör väl till, jag själv var nog värre på min tid.

Loggade ut för en dryg timme sedan, efter bara några få häktiska morgontimmars jobb.

Bryggde kaffe från nymalda mörkrostade bönor. Bredde en präktig limpsmörgås med exrasalat smör och tre skivor prickig korv. Så stekte jag en thaiomelett. Vithet panna. två ägg rörs ihop, tillsätts lite pojkesoja och en skvätt fisksås. Olja i stekpannan så det nästan ser ut att ta eld och just då - i med omelettsmeten. Lyft äggmassan med en stekspade så att äggen rinner ut mot sidorna. När undersidan är frasig vänd omeletten och låt den bara hastigt steka vidare. Landa på en tallrik och ät med nam prig na rog (köp i thaibutiken, skitgod blandning av chili, tamarind, lime och sojabönsolja.

Allt bara blir sötare, finns det ingen måtta på sockerlösningen i glassen. Nu har jag hittat rätt - en utländsk glass!

Jag tycker om sådana där formuleringar: "Utländsk glass", det låter så 50-tal och jag minns salig morsan och hennes väninner vid pass 1959 hur de kom hem upprörda och pratade om någon "italienare på bussen". "För det måste han varit för det fullkomligt stank vitlök hela vägen från stan".

Några år senare, gnuggade Tore Wretman "en halv, men bara en halv vitlöksklyfta annars blir det för starkt" på insidan av en salladsskål av teak och han gjorde det i svart vit TV. (För er som inte var med då så ska jag förtydliga att det inte var själva TVn som var målad i svart och vitt utan själva programmet som var behäftat med en annan slags färg än kaskaderna från dagens burkar, en inre färg...man liksom fick föreställa sig färgerna)

Köpte i tur och ordning, 

tisdag - en Nogger, 

onsdag - en Dajmstrut, 

torsdag - en 88a.

Ärligt talat blev jag med mina sedan tidigare förhöjda sockervärden alldeles vimmelkantig för att sedan glassen fick motsatt effekt mot att vara uppiggande, ögonlocken bara föll, det var en förfärlig sockerchock. Så var aldrig hallonigloon med sin rena ofördärvade fruktsmak.

Uppe på Arlanda finns den en fördelningsyta för taxibilar. Man kör in där och sedan väntar man på förbeställning eller på att få bli framkallad till respektive terminal allt efter vissa miljöhierarkiska regler. Det där stället kallas "remoten". Där finns stora Bagdad kafé och lilla Bagdad kafé. På lilla finns en frysbox och där ligger glass, några av dem kommer från "Sveriges utlandsbageri" (smaka på namnet!). I kakdisken finns förutom bredda mackor även persiska baklavas och och smördegskakor.

Den lilla "sandvikaren" med våffeloblat kring en fantastiskt fin glass md saffran, rosenvatten och pistagenötter visade sig vara den höjdare jag letat efter, visst med sötma, men inte så att sockrande slår ut all annan smak.

Kommer Ni över den, eller helt enkelt måsta ha den nu, ring telefonnumret och beställ...tänkte jag, men det kanske är dumt, be istället närmaste återförsäljare av glass att ringa och beställa, den är så god att så snart man fått smak på den går succén inte att hejda.

Apokalyps i rosa - vädrets märkliga makt i natten

Det var en märklig kväll. Ett kort besök på ICA Maxi (jo dt här till de sällsynta fallen när intet annat val finnes att jag befolkar det stället trots vad jag tidigare erfarit), jag var redan utloggad för kvällen i taxibilen och skulle bara köra hem.

Tittade upp mot himlen som börjar företa ett overkligt lilarosa sken, som om o-år var i görningen. Det rosalila ljuset blev alltmer intensivt och hjälpte till att förflytta närvarokänslan från det verkliga rummet till ett fiktivt utan igenkännande.

I samma ögonblick som den där evighetskänslan, man ibland kan känna ensam på en enorm sandstrand med fötterna i havet,  infinner sig förstärktes förtrollning av at hiomlen fullkomligt öppnade sig. Så i såar att det blev omöjligt att köra, regnet piskade ner på vindrutan och inte ens högsta hastighet hjälpte att forsla bort vatnet. Det regnade så hårt att vatten med kapilär kraft trängde genom lister och vätte insidan på de motrdrivna sidofönstren.

Ensam for jag mot den lilarosa himlen och trotsade regnet så gott det nu gick. Det liksom strålade ut färgkaskader bortifrån Eds kyrka och längre över mot Mälarstranden. Väl genom upphörde allt och allt blev verkligt igen, som en vanlig kväll den sista juni.

Nytt besöksrekord på Hersby Hembygdsgård under midsommar med Sollentuna Hembygdsförening

Det är så glädjande. Nytt besöksrekord på Lilla Hersby hembygdsgård. Sollentuna Hembygdsförening och Sollentuna Folkdansgille arrangerar sedan 30-talet midsommarfirande med dans kring midsommarstången, luftgevärsskytte, pilkastning, kafé och mycket annat. Aldrig tidigare har så många sollentunabor och andra hittat sommaren mitt i kommunen. Vi räknade med att över sex tusen människor samsades om utrymmet och hela gården var som en kokande gryta av folk, trängseln var fantastisk.

Hela midsommarfirandet föregicks av ett intensivt arbete, dels med att ordningställa Hersby Hembygdsgård till festplats vilket en handfull av föreningens verkliga entusiaster klarade av och dels genom ett lyckligt sammanträffande mellan Sveriges Radio P4 och Sollentuna Hembygdsförening. Det sistnämnda medverkade säkert till den stora uppslutningen. En miljon lyssnare fick höra om allt det som skulle ske på Hersby senare under dagen.

Det var föreningens styrelseledamot tillika medieansvarige Hanna Ström som tog emot radions HF-reporter på plats och berättade om både dans kring stången och den tävling vi nappat tag i och som visade sig vara en gammal tradition i Sollentuna, nämligen att utse den vackraste dräkten under dagen. (De påkostade dräktparaderna på Edsbergs slott förr i tiden var ett folknöje och vi vill påminna oss att vi läst i arkiven om hur alla försökte bräcka varandra och att det var just det som lockade "enklare sollentunabor" som åskådare). Vackraste dräkten utsågs av en jury och vinnaren fick en stor lagrad hembygdsost tillverkad av opastöriserad komjölk och lagrad över ett år. (Snart kommer namn och bild på vinnare och ost på denna sida).

Lyssna på Hanna Ström här!

Halvtimmen efter i sändning var jag hos Doreen Månsson i samma program i SR P4 och berättade om det traditionella och otraditionella med midsommarmat. Lyssna på "Inget är tabu" här

Recept och läsning från och om programinslagen finns här!

Snart är också bilder och texter uppladdade på Sollentuna Hembygdsförenings Facebooksida. Gå in och bli medlem och bevaka här!

TACK alla som uppvaktade mig på min bemärkelsedag

Häromdagen hade jag en av de mest mediativa och lugnaste, mest harmoniska stunder på länge. Det var uppe i trädgården, i grönsakslandet. Solen gasade i nacken, jag rörde mig lätt, jag sådde det sista och planterade och jag trodde verkligen på det jag gjorde, Ingen stress att vara någon annanstans i ögonblicket, ingen tanke på jobb, bara fokus på nuet.

Kanske det här är ett resultat av ett mångårigt och idogt arbete för att komma just dit. Fan! Det har kostat, men just då, i ögonblicket värt allt. En utandning och ett lugn, en inandning och ett nu.

Ja, ja, jag har blivit äldre och just det firade jag den 20dennes med att i enkelhet bjuda chili och annat på Viby Herrgård - det blev faktiskt fullt hus av vänner. Det kändes också tryggt och talen för dagen var generande vackert hållna, men jag behövde inte titta mig runt och fråga mig "Vem är det dom talar om och säger allt det där som är så bra" - så var det vid min 40 årsdag, då undrade jag, "Vem är det som har gjort så mycket bra grejer".

Tack Ni alla som hyllade mig denna dag!

Ni lät Er också, till min stora glädje, smaka och berömma min chili.

Basen är superkvalitetsråvaror.

Köttet fick jag köpa av Andreas Behrens som jag lärde känna när han var handelsbodsknodd hos Bondens Matbod som huserade i Sollentuna Centrum men som så hastigt konkursade mitt i uppgången. Andreas fick gå på dagen, men var lyckligtvis redan headhuntad av ICA Metro i Täby centrum och till en 27 meter lång kött och fiskdisk.

När han fick reda på att jag skulle laga chili fick jag omedelbart förfrågan över Facebook: "Och var handlar Du köttet?"

Jag köpte nästan sju kilo högrev i ett stycke med sladden av entrcoten hängande med. Ett amerikanske hängmörat oerhört fettsprängt köttstycke väl mognat från äldre djur.

Jag kände redan när jag skar upp det i bitar med 2.3x2.3 cm sida att det var exeptionellt bra.

Så fick det bli och så här lagade jag:

6.8 kilo välhängd högrev

6 medelstora gula lökar

8 del rödvin

2 anchopeppar

1 stor chipotle

3 msk chipotle och chilipepparpulver

3 färska strimlade jalapeno

1 rågad tsk rostad hemgjord chili dränkt i fisksås som fått torka till en seg massa.

1 1/2 msk spiskummin

1 msk torkad hemodlad oregani

2 msk torkade hemodlade och stötta korianderfrön

250 gram åländskt smör

1 liter demiclace

Förstek köttet i råhet stekpanna så att det blir väl brynt. Lägg över i en stor stekgryta.

Stek fint strimlad lök och låt koka i lite buljong så att den så gott som smälter bort och intar rollen som redning. Ställ löken åt sidan.

Häll över vinet och låt stormkoka med köttet i fem minuter. Skumma om det blir gråa skyar efter kanterna. Lägg i alla chili och alla andra ingredienser inklusive löken. Lägg på lock, sätt ner värmen. Ett bra kött som det här är klart på 45 minuter. Smaka av med salt och eventuellt mer hemgjord chilipasta (den med fisksåsen) för styrkans skull.

Låt stå och mogna i grytan till nästa dag. Värm försiktigt och servera med tillbehören.

Mina tre hemmavarande älskliga barn, Lovisa, Alma och August stod samtidigt med att chilin puttrade på spisen och gjorde rulltårtor för att använda som bakelser med grädde och jordgubbar. Envist höll de sig kvar i köket till halv elva på kvällen. Jättegoda bakelser över 50 till antalet.

Och så alla paket. Man blir alldeles rörd.

Tack alla för hyllningarna!

Det spökar i Viby Herrgård

Viby Herrgård i höstmundering, en herrgård för uthyrning till kortkonferenser och fester. Foto Sollentuna Hembygdsförenings hemsida www.sollentunahembygd.se

Ibland kan man höra hur någon går i trappen på Viby Herrgård i Sollentuna utan att någon går i trappen på Viby Herrgård.

Häromdagen blev oron större i det andliga tydligen och ingen nöjde sig med att inte gå i trappen.

Jag firade nämligen min årsdag på Herrgården, som ägs och förvaltas av Sollentuna Hembygdsförening, en förening som storslaget gav tillträdet till Herrgården och som födelsedagspresent vilket med tanke på den alltid tillstädes ekonomin vid årsdagar var en present mitt i prick! Tusen tack.

Det förtydligades dock vid överlämnandet av presenten att städningen efter partajet självklart inte ingick.

Nu underlättades detta av två vänner, kvinnliga förstås, som ägnade slutfasen av kalaset till att plocka, röja, diska. Tack Jannet och tack Merete!

Eftersom glas ska ångas av efter treminuters superhet omgång i restaurangdiskmaskinen lät jag senare allt porslin och lite till stå framme i akt och mening att återkomma dagen efter och plocka eftersom Herrgården då inte var inbokad.

Efter alla förberedelser inför Hembygdsföreningens midsommar på Hersby Hembygdsgård åkte vi upp till Herrgården för att ge den en omgång så att allt skulle blir fint och plockat inför midsommarens efterfest med midsommarens samarrangerande Sollentuna Folkdansgille.

Jag låser upp och går in. Möts av en försiktig sommarvind, inomhus, men inga fönster är öppna. Trappen är alldeles tyst, sjutillhållarlåset och larmet var ju på, men ändå ropar jag som om på en förekommen anledning: Hallå, Hallå. Det ekar från salongerna. Alla stolar och bord står uppställda som på den ritning som berättar hur. Vi går in i köket. Diskbänken är blank. Det rutiga köksgolvet våttorkat, fukten från avdunstningen känns i rummet, eller om det är annat från avdunstning som känns så där vagt odefinierbart som fukt i ett rum.

Alla luckor i 50-60-talsinredningen är stängda, jalusierna nerdragna. ALLA GLAS, ALLA TALLRIKAR är borta, insorterade på repektive plats i skåp och skänkar. Allt precis som det var när vi kom dit på eftermiddagen före födelsedagskalaset.

Nu tror jag förstås att det hela har en förklaring. Någon som kommit dit och gjort. MEN då brukar det alltid vara denne någon som hör av sig och klagar och säger: Vi var minsann på plats och det var inte ordningställt så som det sk vara och nu skickar vi räkning på städning...etc, MEN ingen har hört av sig.

Är det ett spöke som varit framme, tack i så fall till denna oförklarliga sida av världen Tack. Är det någon fysisk person som förekommit mig så tack där också. Är spöket och den fysiske en och samma, Tvenne tack.

Kristina "Mat-Tina" Nordström - upptäckte ett klipp som upptäckte Dig

Det här var kanske det första som skrevs för hennes vidare karriär.

Jag har varit inne på det för, men inte haft själva beviset i min hand. Häromdagen packade jag upp hela mitt gamla kontor och sorterade, det vill säga kastade en massa skit som inte behöver sparas på. Jag tror till och med jag skrev på Facebook att jag skulle rensa ur det gamla ur livet och det var tillhopa fem flyttkartonger med gamla manus, idéer, klipp, handlingar, onödiga minnen, sånt som framtiden och samtiden inte har någon nytta av alls. Den "viktigaste skiten" brände vi i bränntunnan, ordinär skit åkte vi med till tippen för att sortera under brännbart.

Ögonen föll på ett reportage jag gjorde tillsammans med fotografen Albert Wiking för en himla massa år sedan. En flickaktigt ung Kristina Nordström på bild när hon lagar lutfisk precis som man ska och hos Tomas Dreijing på gamla Petri Pumpa i Lund.

Det var egentligen Dreijing själv som sa: 

"Dra inte fram mig igen, ta något yngre. Jag har en tjej som heter Kristina och hon är multibegåvad i köket, lyft fram henne istället"

Det är få köksmästare och krögare som gör något liknande, lyfter fram sina unga medarbetare. Ett föredöme redan då!

Sagt och gjort, vi lagade lutfisk ihop en hel arbetsdag och så småningom blev det ett reportage som publicerades. Resten vet ni själva!

Jättegott!