Grillat med Nyströms i köksträdgården

Lovisa och Alma med de goda grillchampinjonerna hos Reisi, Martin, Michelle och Rickard.

Det har blivit att vi drar oss till köksträdgården om kvällningen och har med oss lite av vrt, en grisnacke, olika lammkorvar, champinjoner. Så förutsättningslös äter vi tillsammans och ungarna tar pauser och springer runt.

Ser hur befriande det är med trädgård och att närvara i den.



Champinjonernas stora hattar fyller ungarna med smältost med renkött eller vitlök och så lindar de in hattarna i bacon. Ett foliuepaket bevarar alla safter på ett ställe poch så ska de ha en ordentlig dusör på grillen. Det är en verklig väldoft att veckla ut paketeten, allrahelst om de kompletterats med örter som fått koka in, timjan, estragon, mynta, temynta, libbsticka, salvia.

Grisnacken är finsk och full med fett, så mycket att det smälter och antänder glödbädden. Fettet blir bubbligt brynt och får därmed extra smak.



Det är en sann glädje att grilla ihop och vi är kvar ända till skymningen då våra trädgårdar blir som vackrast. Tror aldrig förr jag haft så många blommor instuckna lite här och var.

OCH DE VACKRA HALLONEN
Jag hade en dröm en gång att slå mig ner med stor areal på Gotland och odla hallon. Om jag ser på kvaliteten och den svindlande smaken jag får fram i liten skala i köksträdgården så är jag fortfarande övertygad om att det skulle blivit en stor framgång. Hallon är extremt gott när de fått mogna på gren tills alldeles mörka och bara faller ner i handen vid plockning.

En torso med 900 år på nacken - Kristi sårad av tid och ådring

Jag är helt förförd av triumfkrucifix, det är en liten dold sida av mig, dessa kors med Kristus hängande snett mot betraktaren över öppningen till koret. Dessa är så påtagligt direkt satta på plats för att uppmärksamma litenheten hos människan. Där under, vid sidan om, sattes för inte länge sedan människor i skambänk, de som brutit lag och lydnad, moral och sätt att leva. Korset och Kristus är väldigt, det är i sanning triumf.
Ett sårat och sargat krucifix finns i Gamla Uppsala kyrka. Det är daterat från 1100-talet. Jag rörde vid det och det var som att snudda vid svetteduken, en blixtrande kontakt med konstnären och också en halv väg till Kristus. I 900 år har detta anlete blickat mot församlingen som en gång var ärkesbiskopssäte. Dess ansikte har varit det som tyglat människor, sett till att skammen och skulden växer hos dem som enligt moseböckerna gjort orätt. Men anletet är och har också varit befriande, tröstande, förhoppningsingivande. Så studerade jag Honom igår bara som hastigast. Min tid som en liten del i Hans

Stolt för en ny bilstol

Jag hade väl inte väntat mig den reaktionen direkt, men ett lyckligare anlete är sällan skådat - August fick byta upp sig från den lilla lutande barnstolen till syrrans gamla avlagda lite vuxnare modell. Invigdes idag med en runda till Gamla Uppsala för picnic och sedan till Hammarby för vidare befordran till trädgårdslandet. Ugnspannkaka och fläsk först efter tio i kväll. Nu sover han här bakom mig på sin favoritplats när jag jobbar.

Inför skördefesten på Hersby 21 augusti BOKA IN!

Nu blir det traditionell skördefest på Hersby.
När allt är moget och ska tas om hand är det Hembygdsföreningen som vanligt som träder in och berättar hur man bäst kan smakförädla. För smakförädling är det att lägga i stuka eller att hemkonservera.

Plommon smakar bra från grenen, kanske ännu bättre kokade lätt i sockerlag och färska serverade med grädde. Så om vintern serveras de hemkonserverade och har då en tredje smak. Jag är rädd för att denna tredje smak är på väg att fördärvas eller snarare försvinna.

I Sollentuna hemkonserverades både hemma hos Familjen Rudbeck på Edsbergs slott och hemma hos Karlssons på Fyndevägen, säker hos alla andra också förr, hemma i mitt barndomshem var det en självklarhet. Före frysen var det hemskonservering som bevarandemetod som gällde i allmänhet och för fördjupning av smaken i synnerhet. Frysta plommon kan aldrig mäta sig med hemkonserverade smaken.

Nu sammankallar vi till hemkonserveringskurs och en hel seminariedag den 21 augusti under den traditionsenliga skördefesten på Hersby Hembygfdsgård. Mer om detta i slutet av det lilla TV-inslaget producerad av OALs Hans Lind och med Tabberaset levande. För att få platspå Youtube är det i två delar och handlar också om alla andra traditionella fester på Hersby i en film gjord av Sollentuna Smalfilmsklubb för ett antal år sedan:

DEL I



DEL II

Dagsläget i trädgården

Rosorna jag planterade om och satte av samma sort på ett och samma ställe, är som ett litet hav av färger, blandat med stockrosorna och med ett majsland som bakgrund.

Det är kommet ganska så långt även om det bara är kryddor och mangold jag kan skörda, inte ens den tidiga potatisen är färdigblommad vilket skylls sen sättning, gurkorna håller på att blomma som galningar, squashen kommer att ta tid till slutet av augusti, bondbönor, ärtor, vaxbönor och Signe måste vattnas trots att det regnat.

Linnés temynta, denne trogne, har "myntat av sig" i en knallröd variant.

Ser att jag kommit längre vid mitten av juli förra året vilket kan skyllas ett något crazy privatliv under de senaste månaderna. Vilan finns ändå i trädgården.

Trädgården så som den tedde sig för någon dag sedan.

En odlargranne från Rumänien kom till mig och sa att Hypericumblommor ska tas mellan "utslaget och visset" och torkas. De kan sedan användas hela vintern i te och är då mycket välgörande för magen.

Det var någon kines som sa: Om Du vill vara lycklig en kort stund, köp ett gott vin. Vill du vara lycklig ett lite längre stycke i livet skaffa en god relation. Avslutningen så, om jag vill vara lycklig ett helt liv - skaffa då en trädgård. DÄR bland fjärilarna på temyntan, den skrikiga indiankrassen, blommande bönorna, strävande gurkorna, där i fukten och myllan finns det verkliga livet, trösten, tryggheten, vilan, kontemplationen, meditationen och det verkliga arbetet.

Min rosenskära, uppenbarar sig i olika färger och olika varianter. Jag tar frön stilla varma dagar mot slutet av blommningen, lägger tillsammans med alla andra slags fröer i en papperspåse, låter torka och har sedan att strö och så under våren som kantväxter, som hela ytor

Julpotatis - i jorden idag

Jag har för vana att servera ett lerfat med dignande färskpotatis till julsillen och tagit som tradition att klockan 10 julaftonens morgon pulsa upp till köksträdgården och där dra av presenning, bräder och fiberduk för att sedan gräva bort kompost och jord och ta upp färskpotatis.

Det brukar vara väldigt kallt. Skörden kräver alltså vissa investeringar, men jag garanterar att det är värt det.

Potatisen satte jag idag, den 16e juli. Den kommer att blomma någon gång i början av september, då slår jag blasten och lägger täckelset över, sedan är det dags till julafton.

Ny header och nya kläder

Efter att ha bloggat i samma klädsel sedan den 6 november 2006 och sedan dess presterat 1660 inlägg kom min dotter Lovisa, som 2006 var sex år gammal, och frågade om jag inte ville ha en ny header och ny design på bloggen.
Det är inte för inte som man egentligen ska låta bli att ändra på sådant, men visst, en försiktig modernisering kunde jag tänka mig. Sagt och gjort, i år fyller hon tolv och fick fritt spelrum med min blogg. Resultatet syns nu och då kan man undra vad det är för bilder hon använt, speciellt den på mig själv. I en av de fortfarande ouppackade flyttkartongerna hittade jag en fotsid marockansk "djellaba" som jag omgående kände mig bekväm i. Hade köpt den i någon stimmig souk någon gång för länge sedan, kanske sisådär 1993?

Lovisas egen blogg

Rosen är nytagen. Någon på facebook sa att den är av märket "Peace" och då är den väl det, jag har vänner på facebook som är ytterligt informerade.

Så har vi en plateau med ostron bara för att jag är ostronnörd och till och med gärna köper hem ett tjog att dela med mig själv en vanlig vardag.

Den där bilden på min hand som rensar är just så här års väldigt typisk. Jag tar någon timme eller ett par varje regnfri dag och ligger på knä och rensar, här är det bönan Signe som befrias från näringskonkurrens.

Nu ska jag själv börja trivas i de nya bloggkläderna och hoppas Ni som läser bloggen också gör det!

(Tack Lovisa, utan Dig hade jag harvat vidare med den gamla headern i säkert många år till)