En torso med 900 år på nacken - Kristi sårad av tid och ådring

Jag är helt förförd av triumfkrucifix, det är en liten dold sida av mig, dessa kors med Kristus hängande snett mot betraktaren över öppningen till koret. Dessa är så påtagligt direkt satta på plats för att uppmärksamma litenheten hos människan. Där under, vid sidan om, sattes för inte länge sedan människor i skambänk, de som brutit lag och lydnad, moral och sätt att leva. Korset och Kristus är väldigt, det är i sanning triumf.
Ett sårat och sargat krucifix finns i Gamla Uppsala kyrka. Det är daterat från 1100-talet. Jag rörde vid det och det var som att snudda vid svetteduken, en blixtrande kontakt med konstnären och också en halv väg till Kristus. I 900 år har detta anlete blickat mot församlingen som en gång var ärkesbiskopssäte. Dess ansikte har varit det som tyglat människor, sett till att skammen och skulden växer hos dem som enligt moseböckerna gjort orätt. Men anletet är och har också varit befriande, tröstande, förhoppningsingivande. Så studerade jag Honom igår bara som hastigast. Min tid som en liten del i Hans