Carl von Linne och tabberaset i Meny

Roslins porträtt av Linné 1775

Med start idag repriserar Meny i P1 min serie om maten hos Carl von Linné. Det blir en resa i 1700 talets armod och berättelse om alla tiders människors förmåga att göra det bästa av små resurser. Det blir också festmiddagar hos den besittande klassen, den adel som prästsonen och läkaren, botanisten och läraren Linné så gärna ville tillhöra och till slut också nådde.
I det första avsnittet beger sig Linné till Lappland.
Repris också inatt och på lördag.
Kan också laddas ner här

Allt-i-ett-pris, varför inte?

Sent idag på första maj åkte jag med döttrarna och den äldstes pojkvän till Vinn stormarknad för att köra hem vatten och köpa mjölk för veckan.
Vid vattenpallarna letade jag efter priser, jämförpriser. Några såldes par om par och andra i grupp om sex - jo det fanns literpris på skyltarna som hängde ner från taket, men till literpriset skulle läggas pant. Det blir en del räknande. Inte komplicerat, men ändå.
En "Vinnare" gick förbi (vinnanställd).
Jag frågade om det inte vore en god idé att ha ett "allt-i-ett-pris" där hela packen om sex flaskor, eller två, angavs med pant - det skulle bli enklare för konsumenten.
-Nja svarade han, det tror jag inte, det är en leverantörsfråga och det har alltid varit så här.
Sedan satte han igång att argumentera och det var jag väl alls inte intresserad av - jag bara tycker det är en bra idé att göra det så enkelt som möjligt för konsumenten.
-Du hakar upp Dig på skitfrågor, sa min äldsta dotter och javisst, jag kan hissa upp mig över skitfrågor i butiker (jag hatar att gå på stormarknader och tycker att de är omänskliga).
Vinn är väl den enda butiken i trakten som jag inte gjort slut med än - men idag var det nära. Alltså att lämna en kundvagn och säga att "det är som faen att man ska behöva åka till Konsum för att..."
Rodjana brukar säga: "Nu retar du inte upp dig på en massa för då har vi ingenstans att handla i Sollentuna, innan vi går in på Vinn.
Jag sa till min äldsta dotter och hennes kille att Stormarknader bara är till för en sak och det är att lura av folk som mycket pengar så fort som möjligt. Stora köpmarknader som dessutom levererar under egna märken, varor under standardkvalitet och till något billigare pris medverkar till att sänka folks smakmedvetande och i och med att de äter undermålig mat så mår de sämre och då är krämarfasonerna ett folkhälsoproblem.
-Folk får välja själva, skäll nu inte så förbannat, du ska bara handla mjölk och vatten. Det ska väl inte vara så svårt. Den där stackars vinnaren kan inte göra någonting åt dina funderingar och han tycker redan att du bara är en skit som förpestar hans redan urbota tråkiga jobb. Tror du att han egentligen frivilligt går i den här tomma stormarknaden klockan nio på kvällen en första maj, tror du det?
"Kan han inte hantera en kund som kommer med en förfrågan och idé utan att reagera som han gjorde och bara försvara branschen så ska han inte ha ett jobb som det här, försökte jag.
Upprörda, i alla fall jag, gick vi till kassan och langade upp fler varor än vi egentligen skulle handla, bland annat några flaskor Brämhults hallon som var prisnedsatt med en femma(!)
Det är fan inte kul. Jag vill ha tillbaka kunskap, personlighet och kvalitet. Det finns inte längre. Det är fan att man måste åka til stan.

Skolan var mögelhus?

Man blir lite rädd, i upplysningens tid.
Min dotter gick i en skola som revs i veckan för att en ny ska byggas på samma ställe. Under byggtiden är barnen hänvisade till baracker.
Vi trodde väl alla att skolan revs för att den var otidsenlig, ett slitet 60 talsbygge. Men när jag tänker efter så inte fasiken river man välbyggda 60 talsskolor?
Jag har min väg förbi rivningsplatsen varje dag till jobbet.
Den dagen de rev panelerna på utsidan körde en buss upp på gårdsplanen och ut kom en rad män klädda i vita overaller och med syrgasmasken (?) (gasfilter) för ansiktet.
Jag tittade närmare på den gula isoleringen som kommit i dagen bak panelerna.
Var detta anledningen till rivningen av hela skolan. Svartmögel.
I tre dagar stod saneringsbilen där och de vita overallerna jobbade. Avfallet lades i en särskild container - det kändes lite CSI över det hela. Området kring skolan var avspärrat med tremetersstaket.
Alltså - beslutet om att riva skolan togs för länge sedan, kanske flera år. Faktiskt strax efter att en hel paviljong byggts till för många miljoner. När paviljongen byggdes blev den förra ytterväggen en innervägg. Möglet blev alltså inbyggt i inomhusmiljön i utrymmena där 0 klass till trean hade skolsal och fritids.
I flera år gick alltså barnen varje dag till mögelskolan som rivarna var tvungna ha heltäckt dräkt och andningsmask när de plockade ner.
Det är djävla förfärligt.
Ingen information heller, oupplysta reagerar inte.

Elddans i natt

Det blev en rasande het föreställning vid majbrasan. Eldsonen Gaston och hans eldslukarvänner förstärktes av salsatrummor.
Ett originellt sätt att tända majbrasan på, onekligen. Eldartisterna gick runt och sprutade såar av eld på högen så att den slutligen flammade upp. Hemligheten var diesel i mitten och stora lampoljeindränkta lakan.

Husmanskost en söndag

Söndagar är vansinnigt dåliga lunchdagar i Stockholm. Några serverar stora brunchbord onödigt dyra och andra öppnar inte förrän 17 om ens alls.
Stan är således tom på folk, Norrmalmstorg var öde, trafiken gles.
Eller kanske det är omvänt naturligtvis, folk är i kyrkan, är hemma med barnen, är vid båten och skrapar, är vid sommarstugan och krattar.
Vi jobbade - träffade en av landets trevligaste och supermesta kändisar för Lundaliv. Vi gör ett jobb, inte på kändisen - det är lite uttjatat - utan på den där män'skan. Och det var hur treligt som helst. Kommer i sommarnumnret, alldeles snart, vilket påminner oss om att spurta jobbmässigt nu innan semestern.
Jobbar man vill man ha lunch och Austin ville äta speciellt svenskt. Han är ju en trehövdad matkulturblandning av amerikanskt, thai och svenskt snitt och med utstickare till Nepal, Indien, Kina, Malaysia, Laos, Vietnam och Cambodja. Vi har lite av samma smakpalett och tar gärna extra chilli även i Thailand, älskar det "saltiga" köket så som Austin uttryckte det när jag intervjuade honom i Bangkok för Meny. Med det menade han det östra thailändska köket och det Laotiska köket med alla sina fermenterade pastor och saltsyrade fiskar.
Igår, hemma med bara familjen, åt vi förresten en härlig somtam - en rätt som både jag och Austin estmerar vilket framgår av vår middag hemma hos oss för några dagar sedan.
Till "somtammen" igår åt vi högrev som skurits i tunna skivor, marinerats och sedan friterats hårt. (ngeua tod)
Egentligen ska köttskivorna torka i solen med korianderfrön och fisksås, men faktiskt är detta en genväg som fungerar.
En som också gillar thaimat är köksmästaren på Restaurang KB, den utmärkte Fredrik Söderberg.
Alltså styrde vi kosan dit i detta försommarkalla och ödsliga Stockholm efter jobbet...och se på tusan, KB var öppet och välkomnande och det rådde nästan lite av familjestämning därinne.
Austin applåderade menyn som är kort och koncis och innehåller strömming som är ursvenskt. Alltså blev det KB:s gravade strömming som Fredrik för övrigt serverade när jag släppte "Järnspisar, hackekov och tabberas" för ett år sedan en trappa upp på Konstnärsklubben (Recept längre ner)

Som huvudrätt valde vi "dagens husman" som var stekt fläsk med raggmunk och rårörda lingon. Perfekt svenskt och bra "hängoverfood" för Austin som var på sin kompis bröllop igår och inte kom hem förrän klockan slagit fyra.
-Fantastiskt egentligen; det här med svenskarna, kommenterade han. Vet Du vad de serverade efter midnatt som vickning på festen? Kokt korv med bröd - precis som i halvtid på Råsunda, då gick 13000 människor iväg och åt korv med bröd och senap.
En jobbdag alltså även idag, söndag - och i morrn också, matdagar alla. Men inte för Fredrik Söderberg på KB som var ledig.
-Hälsa honom att det var den bästa gravade strömming jag någonsin ätit i Sverige.
När Austin uttrycker det så är det bara att vänta på hans kommentar som når hela världen på hans egen blogg - den kommer!

KBs gravade strömming (Efter Örjan Klein)

KB:s gravade strömming som den serverades till pressen förra året

De här behöver Du:
1 kg avskinnad strömmingsfilé
1 1/2 l vatten
3 dl 12% Faluättika (min egen favorit)
Blanda en lag av ättika vatten och salt och lägg strömmingen att grava i 12 timmar - rör ibland runt.
2 dl hemlagad majonäs
4 dl gräddfil
2 msk svensk senap (ljus)
3 vitlöksklyftor (stora)
1 rejält stånd med dill plockad och "skuren" /hacka aldrig dill/
1 handfull plockad persilja som hackas
1 knippe gräslök, skuren.
salt och peppar.

Gör så här:
Häll av strömmingen och låt den komma ifrån all gravningslag. Rör ihop alla ingredienser till såsen. (kör i matberedare eller med mixerstav). Det ska vara så pass mycket kryddgrönt i såsen att det blir "veronesergrönt blandat med en gnutta zinkvitt".
Vänd ner strömmingsfiléerna i såsen och ställ i kylen några timmar att ta smak.
Servera på (som vi gjorde vid boksläppet) hastigt stekta kantfria skivor av Skogaholmslimpa och ovanpå några ljumma skurna färskpotatisar eller som idag på lunchen på en söt nybakt kavring likaledes med ljummad potatis.

Xoco - en katastrof

Matfotografen från Bangkok Austin Bush, är i Sverige och tillsammans passar vi på att jobba. Eftersom det är fem år sedan han var här sist har han en hel del att hämta igen, uppdatera sig. Och en svensk uppdatering omfattar ytterligare förvånande regler, speciellt för en som bidat sin tid i Bangkok på andra sidan jorden och som i en kokande kökkenmödding.
Vi hamnade i en paus på Xoco hos alltid lika inbjudande och trevlige Magnus Johansson och vi började prata om alla de regler en matföretagare har att leva efter - som till exempel att inte få producera varor av ickepastöriserad mjölk. Frågorna som Austin reste kom efter att vi lite generat pratat om EU-reglerna gällande bröd och jäsning och utbakning och matlagning och varuintag och rotsaksrenseri i olika rum med olika ingångar etc. Svårt att förstå tankegångarna där.
Och då sa Magnus: "Kalvdans". För den som någon gång i livet smakat riktig kalvdans får den personen genast smaken i munnen bara genom att höra namnet uttalat.
-Jag får till exempel inte göra kalvdans!
Det är detta som är katastrofen på Xoco - mer omfattande än man tänker sig i första andetaget, inte så mycket för Magnus Johansson som generellt för ett svenskt matarv. Det är som att ta bort sinnoberrött för en stafflimålare att hindra en matlagare att använda sig av ett fullkomligt smakregister. Kanske en "fjärt" tankemässigt för de allra flesta, men för smakdårarna är det alldeles katastrofalt att myndigheter sätter upp hinder för kreativitet.
Jag sa:
"Om man använder sig av barristamjölk och proteinhöjer den ytterligare med några matskedar Semper torrmjölk och sedan...... ja, he...då kan man laga kalvdans...alltså...inte riktig...men,
Jag såg hur Magnus Johansson mötte det jag sa med ett slags löjets leende över läpparna och jag förstod hur djävla dum jag lät, som att tipsa Le Corbusiern hur man löser trafikrörelser under bostadsområden eller tala om för Rietveld hur en stol ska se ut.
Så tänkte vi på kalvdans när vi njöt av vår paus med en liten smäktande princessbakelse och en fruktmoussespäckat chokladbakelse. Jag vill låna ett uttryck från Jessika i Västerås när hon varit på Hattori Sushi Devil: "Djävar i min lilla låda".

Löjligt falsk kalvdans
Det här behöver Du:
1 ½ dl mjölkpulver
7 dl barristamjölk
2 ägg (för säkerhetsskull)
1 krm salt
1 ½ msk strösocker
1 tsk mald kardemumma

Gör så här:
Vispa ut mjölkpulvret i lite av mjölken. Vispa slätt med resten av mjölken och alla ingredienser utom kardemumman. Häll i en smort form och baka i vattenbad 150 grader tills puddingen stelnat. Stjälp upp, strö över kardemumma och servera med sylt.

Min son eldgossen

Garren kör en eldshow på Valborg tillsammans med sina musikkompisar.
Plats:
Edsviks kulurcentrum i Sollentuna - Duvslaget arrangerar och eldtjusarna sätter fart på brasan i samband med jonglering och eldslukeri vid pass halv nio på kvällen.
Salsarytmer från slagverk och en maffig eldshow utlovas.
Kom dit!