Eva Sjöstrand släppte bok om Rolf Sinnemark

Eva Sjöstrand vän och förftare

Eva Sjöstrand, en väldigt gammal vän (alltså vänskapen är gammal), har förmågan att hitta bra öppningsfraser i sina böcker, den där början som ögonblickligen fångar och lockar till merläsning. Det spelar ingen roll om det är ett teaterdrama, en körtext, barnbok, nostalgibok eller faktabok hon skriver.

Den "nysluppna" boken om formgivaren Rolf Sinnemark är inget undantag, lyssna bara: Du bor i ditt namn, säger färingarna...

Jag sög i mig boken direkt, det går att göra det med Evas språk, det flyter fram som en silverbäck, gör motstånd ibland, men mest rasar på.

Nu hör det till saken att jag själv gjorde något slags reportage i radio och i tidningar om Sinnemark precis när han etablerat sig på Gotland (tror jag att det var) så det finns ett slags grundintresse alltså och jag smågillar hans grejer. Det är också spännande att se bakom och under tid, hur saker och ting utvecklas och förblir.



Mest var det som roligast att träffa Eva och mingla tillsammans. För det var många år sedan jag fick ett brev av Eva (så länge sedan att man skrev brev - en tradition som Eva Sjöstrand fortfarande bär med sig) inför en tanke på en bok någon gång när jag bodde i London och kanske det var 1978. Där bjöds jag att så småningom komma på boksläppet och äta oliver. Hon har släppt många böcker sedan dess - vi har aldrig ätit oliver, inte ens på mina boksläpp och ej heller denna gång.

Ett litet stycke i Sinnemarksboken är signerat en annan vän, Jan Brunius, som jag också fick förmånen att mingla med på boksläppet på Söder - så djädra trevligt precis som om inga tidsglapp ens finns, och det gör det väl egentligen inte heller.

Pallisadgrillaren och vegetationskarteraren Tommy Löfgren

Det här är Tommy Löfgren. Han är biolog och vegetationskarterare, men han är också pallisad och vertikalgrillare efter egen metod. Det fick vi erfara en magisk skärtorsdagsnatt dock om metoden inte praktiserades.
Tommy och jag har känt varandra i 52 år nu firade vi skärtorsdagskväll vid Dalälven och ist'ället för att grilla efter biologins alla nypåfunna regler invigde vi istället hans nya stekbord.




Currymarinerade urbenade kycklinglår och en liten wok på skaldjur signerade Rodjana, sedan en rent fantastisk jordgubbspaj med vaniljglass signerad Mona. I skymningen underhölls vi av rödhakens silvriga vattenfallssång, såg havsörn cirkla över oss, hägrar strecka förbi och plogar av grågås. Så ännu mer skymning ända till midnatt, utomhus! vid elden. Notera detta är norr om Dalälven och ska räknas till Norrland och det är snö kvar i skugga och vi sitter utomhus till midnatt, magiskt efter vintern. Vad säger man? Tack för ikväll, magiskt!

Påsken på Hersby redan firad

Påsken är invigd genom "Påsk på Hersby" i helgen. I Rotsundastugan där den här "rackaren" hänger bakades sammantaget åtta rulltårtor som gick åt och så påskpysslades det ull och ägg

Äggmålartävlingen lockade barnen till varma framsidan av längan från Landsnora. Och det var med största möjliga koncentration som här Alma, gav sig på de urblåsta äggen (det var alltså av urblåsen som rulltårtorna bakades).

När man genomför en helg på Hersby går det åt massor av folk som tillsammans har det riktigt roligt mellan kaffevarven. Det är ofta äldre trotjänare som år efter år ställer upp och det är klart att alla dessa ska ha ett stort och hjärtligt tack för att de skämmer bort sig själva för Hembygdsföreningens räkning. Inte lika självklart är det att yngre förmågor släpper loss och ger av sig själva. Hanna Ström här ovanför är en av dem som gjorde det, utmärkt organisatör, idégivare av rang och tacksamt trevlig också - dagen till ära i påskmundering.

Bo Dahlner, egentligen kemist, men också tredje generationen handlare i Sollentuna med rötter i butiker från sekelskiftets Silverdal och förkrigstidens Helenelund. I helgen hade han all anledning att känna sig nöjd, en ny sändning varor anlände med sylter och honung, sockertoppar och påskägg av klassiskt snitt - affären börjar ta form och bakom disken fanns också Nina Gahm Lagerberg. Nästa temadag på Hersby är den 8 maj då Hersbys örtagård invigs och då är handelsboden öppen igen - passa på att fynda för det kan man verkligen göra. Och appropos Örtagård och invigning så är det ett verk av Anne-Berit Lavold som idag satt i 1700 talets stenhus och virkade snirkliga figurer av halm.

Martin Ström är också en av de här unga som är aktiva inom Hembygdsföreningen och som idag arrangerade äggmålartävlingen för barnen. Tack för det säger jag bara, Tack Martin - jag vet hur mycket jobb som ligger bakom.

Det här är teägg, så kallade, inte för att man äter dem till te utan för att de är marinerade i svart te och kryddade med kanel, salt, svart soja och stjärnanis - doftande granna marmorerade.

Passion i Påsk i morgon på Hersby Hembygdsgård

Hembygdsgården ligger bara 450 meter söder om Sollentuna Centrum. De som kommer hit första gången blir aningen förvånad över att det finns kvar en sådan vacker oas mitt i ett Sollentuna i förvandling. Men, nej - tiden har inte stått still på Hersby - det är en hembygdsgård stadd i ständig förändring. Samtidigt försöker alla aktiva medlemmar att levandegöra samlingarna, husen, platsen för att söka förståelse av vår samtid genom det som hänt förr.

Ett exempel på det är i morgon söndag då vi firar Påsk på Hersby. Alla är välkomna. I det gamla stenhuset från 1700-talet samlas vi om vi vill i köket och där kan vi fåra vara med om hur påsken firades förr, levandegjort genom berättelser och föremål (Vi ser fram emot att se hur husfaders risade hustru och barn med påskriset för att påminna dem om Jesu lidande på korset).



Ett exempel på påsk i nutid på Hersby är äggmålartävlingen för barn. En jury bedömer snällt och ödmjukt och diplom och priser delas ut.

I Rotsundastugans kök serveras kaffe och kakor och i salen pysslas det inför påsken med "Ägg och Ull".

Så är vår affär öppen också - det fanns aldrig någon affär förr på Hersby Gård, men en hembygdsgård är ju ett "konglomerat" så affären är en del som visar hur en affär i Sollentuna såg ut förr - och för att levandegöra i nutid så är det självklart att man ska kunna handla där - inte sill och hårnålar, men väl toppsocker, honung, safter och sylter och bokmärken. Här kan man också köpa böcker som har med Sollentuna att göra, inte minst föreningens egen skriftserie där vissa utgåvor räknas som samlarobjekt.

Och har Du inte blivit övertygad om en liten söndagsaktivitet med detta så lyssna och titta på ett inslag i Lokal TV så som det rullat på skärmarna hos Sollentunafolkens i en vecka. Ladda ner här.

Ett annat inslag i Lokal TVn som kom upp igår kväll är jag gäst hos en lokal TV profil Thomas Ardenfors och pratar påskmat - bland annat om hur man kokar det perfekta ägget.

Så firas påsken i Sollentuna

Affären har fyllts på med specialvaror för påsken, förhoppningsvis också med den goda honungen från Edsviken om det finns något kvar efter långa vintern. Och så naturligtvis det bästa av olika slags stenmalda mjöl från våra två kvarnar I Överby och Landsnora.

På söndag har vi också äggmålartävling för alla barn, naturligtvis med priser och diplom och så kafé för de vuxna. I Stenhuset som är från 1700 talet och har stått där på hembygdsgården sedan dess berättas och visas påsken så som den firades förr. Ska vi gissa att vi får se husfar där risa familjen med påskriset för att de ska påminnas om Kristi Lidande? Nej, knappast, men bara att vara där och "supa in" atmosfären är värt besöket.

Gör det, kom till Hersby Hembygdsgård på söndag klockan 12 och stanna gärna till tre då vi stänger.

Påskaffischen ovan är signerad Stefan Tapio

Skaldjur av annan typ, typ!

Egentligen skulle vi ha det ännu enklare, stekt fläsk och ugnspannkaka. Nu blev det skaldjur, inte av typen igår, tyvärr. Å andra sidan hade det väl inte passat i Rodjanas vitlöks och skaldjursstinna pasta. Gott!

Levande till tallrik - bättre blir det knappast

I veckan som är diskuteras levande föda mer intensivt än någonsin - nej jag är inte för att äta delar från levande djur, det är oetiskt och bibringar inte gastronomin några vare sig överbryggningar eller fördjupningar - det är helt enkelt inte det som det handlar om här, i alla fall inte i Sverige, om man tar diskussionen för vad den är.

Vissa djur som används gastronomiskt måste också ha en "liggetid" för att mogna i smak och textur. Andra kan ätas helt nyslaktade och jag vet inte vad vissa har emot att man avlivar det man ska äta, bara minuterna innan man inmundigar det. Var i är skillnaden mot att avliva kollektivt på en fiskebåt till havs genom självdöd mot ett knivstick mellan ögonen på restaurang före servering.

Igår var jag på ett fullkomligt fantastiskt matäventyr på Frantzén Lindeberg i sällskap av sachimichefen och blygsamma smakoraklet Paj Jindadet. Njutning från första ammisen, en spröd, helt igenom perfekt macaron på körsbär med en vispad anklever, sedan fortsatte det med en vintermeny som dels förnyats under vägen och dels inarbetats under senaste veckorna till fullödighet i smak och textur. (på fredag byts den ut)



Det vi såg fram emot alldeles speciellt är det som annonserades i Sveriges Radios Nordegren P1 i förra veckan då det blev klart med specialtransport av levande havskräftor till f/l. Nu presenterades de vid bordet av restaurangchefen Jon Lacotte och med spelande antenner.( Jag vill minnas att jag blev serverad en fågel på liknande sett på Ceylon för 35-40 år sedan).

Bara minuter senare låg den där, en hackad kräftstjärt under en tunn hinna smältande grisfett, grapefrukt, rostad marconamandel och en emulsion på äppelkärnolja, mandelolja, äppelcidervinäger och lavendelhonung samt gräddigt äppelmos smaksatt med vanilj.

Det är ju väldigt mycket smaker kan man tycka och olika i karaktär. Det fina i kråksången är att de tillsammans blir som ett komp åt solisten, ett lågmält sådant till och med och åt en solist som i sig själv är synnerligen tystlåten, men inte dessmindre varsamt framtonande. För så är det att en så nyslaktad havskräfta är en försiktig general, den smak vi är vana vid att omedelbart känna från de där "döingarna" vi köper i butik och så som vi lärt oss att havskräfta ska smaka - man förstår i ögonblicket meningen med att ha kräftan levande till köket. Plötsligt vinner man kräftans riktiga smak eller snarare dess densitet, struktur. Köttet går lent att pressa mot gommen mot tungan och då smälter det ner i munhålan och avger sin alldeles egen försiktiga kropp. Det är rent lysande!

Diskussionerna som varit har handlat om allt från om det är plågsamt för kräftorna att transporteras till om det gör ont. Nordegren i P1 gick så långt i direktsänd radio att han frågade en uppringd marinbiolog om till exempel ostron har ett själsliv och om de känner dödsångest väl inne i munnen. Lustigt i och för sig, men ett ostron är redan avlivat i de ögonblick det lossas från sitt skal. Eventuella sammandragningar eller ryckningar är muskulatur som drar ihop sig och har inget med det levande att göra.

"Jag dör hellre på en tvåstjärnig restaurang och solitärt som havskräfta än kollektiv självdöd ombord på en fiskebåt ute till havs." (Paj Jindadet)

"Gastronomi kan göra lite ont ibland" (Björn Frantzén)

Drygt tre timmar till bords och det tar tid att ta till sig fullständigt, som en grym operaföreställning man vaknar upp dagen efter och undrar vad som egentligen hände något man inte benar ut i hänförelse.