Eva Sjöstrand vän och förftareEva Sjöstrand, en väldigt gammal vän (alltså vänskapen är gammal), har förmågan att hitta bra öppningsfraser i sina böcker, den där början som ögonblickligen fångar och lockar till merläsning. Det spelar ingen roll om det är ett teaterdrama, en körtext, barnbok, nostalgibok eller faktabok hon skriver.
Den "nysluppna" boken om formgivaren Rolf Sinnemark är inget undantag, lyssna bara: Du bor i ditt namn, säger färingarna...
Jag sög i mig boken direkt, det går att göra det med Evas språk, det flyter fram som en silverbäck, gör motstånd ibland, men mest rasar på.
Nu hör det till saken att jag själv gjorde något slags reportage i radio och i tidningar om Sinnemark precis när han etablerat sig på Gotland (tror jag att det var) så det finns ett slags grundintresse alltså och jag smågillar hans grejer. Det är också spännande att se bakom och under tid, hur saker och ting utvecklas och förblir.
Mest var det som roligast att träffa Eva och mingla tillsammans. För det var många år sedan jag fick ett brev av Eva (så länge sedan att man skrev brev - en tradition som Eva Sjöstrand fortfarande bär med sig) inför en tanke på en bok någon gång när jag bodde i London och kanske det var 1978. Där bjöds jag att så småningom komma på boksläppet och äta oliver. Hon har släppt många böcker sedan dess - vi har aldrig ätit oliver, inte ens på mina boksläpp och ej heller denna gång.
Ett litet stycke i Sinnemarksboken är signerat en annan vän, Jan Brunius, som jag också fick förmånen att mingla med på boksläppet på Söder - så djädra trevligt precis som om inga tidsglapp ens finns, och det gör det väl egentligen inte heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar