"Allt kött är hö" - Fläsknoja!

Den där rubriken kan ju läsas på många olika sätt i sin motsägelsefullhet.
Antingen noja på fläsk eller noja för fläsk, tycka om intill besatthet eller tycka vedervärdigt.
Hemma har vi inte ätit fläsk på länge. Mest för att inte Kristina är förtjust. Tycker det är fett och att det är en smula vämjeligt i smak och konsistens. Jag har undanhållit mig fläsk, inte helt opåverkad.
Gräsänklingsdagar köper jag rimmat "finfläsk" att steka och servera med kokt potatis och löksås, eventuellt bruna bönor eller kokt i bitar i nudelsoppa.

Såg i förbifarten utmärkta Austin Bush laga fläsk hemifrån Thailand och gick omedelbart att köpa pork belly på City Gross som förnärvarande och närmaste omgivningen har de bästa styckdetaljerna av gris som kotletter med späck och skinn kvar, broskben, grisknorr, grisfötter och rimmad och färsk fläsklägg.
Tärnade och fräste i lite olja. Hårt brynt dryssades en hel fint hackad vitlök i. Fisksås och Kikkoman och en skvätt ostronsås. Puttrade väldigt under omröring. I med tre torkade och till svärta rostade chilli. (Mosa sönder efter ett tag). Så till sist, rödlök i tunna båtar. Toppa med thai basilika och ät med kao nieuw och namn prig boon.

Har kört två omgångar redan den här veckan och lite över två kilo. Igår hade vi gäster och kompletterade med kyckling i lite röd curry och vinägerstekta kycklinglevrar. Upptäcker igen vilken skatt det är att ha just det här fläsket i kylen att när andan faller på ta en gaffel och smaka några bitar bara för att det är så himmelskt gått och hett.

Sushi på midsommar - Tabberaset fyller år

Regnet skvätter och det tycker vi är bra - hur ska man annars känna igen en midsommarafton i Sverige.
Rodjana dricker en rosé på balkongen.
Vi beställde ett helt gäng sushi till lunch, 70 bitar - inte för entusiastiskt, men helt OK. Lumparkillen, som precis har muckat, var här med sin flickvän och tillsammans med småbarnen blev vi fullt vid bordet.
Princesstårta och kaffe efteråt.
Blev kaffekvarnsbefordrad häromdagen av den gode BUB. En riktig kafékvarn. Följden är att vi dricker nymalt kaffe så vi blir alldeles darriga.
Snart kommer det folk som är sugna på GT eller lättdrucken Rosé (Tandarra) i lockande rosa, kvinnlig förpackning (man undrar varför?)

Tidigt i morse var jag upp i trädgården och plockade en födelsedagsbukett åt mig själv. Vita maffiga pioner, luftlök, vallmokapslar, blodstilla och något jag inte ha koll på vad det är.

Den gode Austin Bush i Bangkok väckte våra smaklökar nyss då han påminde oss om Kao-klog-kapi så här mitt i sill och färskpotatistider och han gör det så elegant att han länkar till Tabberaset för recept, jag menar han sitter i Bangkok. Det är extra kul.
För den som har den minsta lilla kärlek till ostasiatiska köket är hans blogg ett måste - det har jag sagt länge.

Läs själv hans inlägg här
Läs om vår Kao-klog-kapi som Austin kanske mer rätt stavar: khao khluk kapi här
Och mer om Austin Bush finns här bland annat om när vi är på Edsbacka tillsammans och när vi äter svensk korvkioskkorv för Lonely Planet.

Svensk korv i Lonely Planet

Utmärkte Austin Bush åkte vidare till Amerika och sedan till Borneo efter att ha varit här och utöver middagen hemma hos oss även käkade lunch på Kvarnen som då fortfarande hade kvar sitt utskänkningstillstånd och så åt vi, i sällskap, en provsmakningsmeny på Edsbacka.
De som läser min blogg regelbundet har räknat ut att en av mina favoritkorvar är isterband så jag tog med Austin till det företag som fortfarande vågar göra riktiga isterband; Wurstmaster i Johanneshovs slakthusområde.
Det besöket har nu resulterat i en artikel om Sverige och den svenska korven i ansedda Lonely Planet.
Läs vad Austin Bush skriver där.

Tabberaset på Edsbacka i Real Thai

Den låter krystad den där rubriken och är det också i ett försök att få med ALLT på en rad.
När bloggaren, matfotografen, amerikanaren från Bangkok Austin Bush var här för några veckor sedan gjorde vi en hel del jobb tillsammans. Ett var på Edsbacka Krog där Austin plåtade för ett magasin i Sydostasien.
Christer Lingström visade sitt stora begåvningsregister med en "meny degustation" som jag ska beskriva närmare så småningom.
Att vi njöt framgår med all önskvärd tydlighet när Austin beskriver det hela i sin blogg.

Xoco - en katastrof

Matfotografen från Bangkok Austin Bush, är i Sverige och tillsammans passar vi på att jobba. Eftersom det är fem år sedan han var här sist har han en hel del att hämta igen, uppdatera sig. Och en svensk uppdatering omfattar ytterligare förvånande regler, speciellt för en som bidat sin tid i Bangkok på andra sidan jorden och som i en kokande kökkenmödding.
Vi hamnade i en paus på Xoco hos alltid lika inbjudande och trevlige Magnus Johansson och vi började prata om alla de regler en matföretagare har att leva efter - som till exempel att inte få producera varor av ickepastöriserad mjölk. Frågorna som Austin reste kom efter att vi lite generat pratat om EU-reglerna gällande bröd och jäsning och utbakning och matlagning och varuintag och rotsaksrenseri i olika rum med olika ingångar etc. Svårt att förstå tankegångarna där.
Och då sa Magnus: "Kalvdans". För den som någon gång i livet smakat riktig kalvdans får den personen genast smaken i munnen bara genom att höra namnet uttalat.
-Jag får till exempel inte göra kalvdans!
Det är detta som är katastrofen på Xoco - mer omfattande än man tänker sig i första andetaget, inte så mycket för Magnus Johansson som generellt för ett svenskt matarv. Det är som att ta bort sinnoberrött för en stafflimålare att hindra en matlagare att använda sig av ett fullkomligt smakregister. Kanske en "fjärt" tankemässigt för de allra flesta, men för smakdårarna är det alldeles katastrofalt att myndigheter sätter upp hinder för kreativitet.
Jag sa:
"Om man använder sig av barristamjölk och proteinhöjer den ytterligare med några matskedar Semper torrmjölk och sedan...... ja, he...då kan man laga kalvdans...alltså...inte riktig...men,
Jag såg hur Magnus Johansson mötte det jag sa med ett slags löjets leende över läpparna och jag förstod hur djävla dum jag lät, som att tipsa Le Corbusiern hur man löser trafikrörelser under bostadsområden eller tala om för Rietveld hur en stol ska se ut.
Så tänkte vi på kalvdans när vi njöt av vår paus med en liten smäktande princessbakelse och en fruktmoussespäckat chokladbakelse. Jag vill låna ett uttryck från Jessika i Västerås när hon varit på Hattori Sushi Devil: "Djävar i min lilla låda".

Löjligt falsk kalvdans
Det här behöver Du:
1 ½ dl mjölkpulver
7 dl barristamjölk
2 ägg (för säkerhetsskull)
1 krm salt
1 ½ msk strösocker
1 tsk mald kardemumma

Gör så här:
Vispa ut mjölkpulvret i lite av mjölken. Vispa slätt med resten av mjölken och alla ingredienser utom kardemumman. Häll i en smort form och baka i vattenbad 150 grader tills puddingen stelnat. Stjälp upp, strö över kardemumma och servera med sylt.

Thai Thai Thai

Austin Bush är tillbaka i Sverige. För tio år sedan var han utbytesstudent på ett gymnasium i Sollentuna. Märkligt att hans svenska är så bibehållen, rent rasande bra, men han är ett "språkgeni" i mina ögon. Jag tjuvkikade över axeln på honom när vi var på China Market för att handla. Köplistan var skriven på thai, vilken kille!, och Rodjana kan intyga att hon sällan hört en västerlänning prata en så utvecklad thai.

Som tam thai

Nu ska vi göra en del jobb ihop den här veckan. I lördags skulle vi till Edsbacka Krog. Mötet där blev dock uppskjutet till senare i veckan så istället hamnade vi hemma hos oss efter en signal till Rodjana och efter lite kompletteringar till kylskåpet på vägen.

Tom kha gaj, en syrlig kyckling och svampsoppa där syran hämtas från tamarind och sötman från kokosmjölk.En soppa som jag brukade beställa in varje lördagsförmiddag under mina år i London och på en thaimalayrestaurang uppe på Leicester square efter att ha gjort helgshopping på marknaden. En soppa med minnen alltså!

Roligt att bjuda thaimat till en kännare, ännu roligare för både mig och Rodjana att anrättningarna föll honom på läppen.
Austin har bott och arbetat i Thailand sedan snart tio år tillbaka och verkat som matfotograf för en lång rad uppdragsgivare i både Sydostasien och Europa/Amerika. Om Edsbacka krog ska han rapportera för ett framträdande matmagasin i Singapor.
Vi träffades för en id sedan i bloggvärlden och jag fick besöka honom i Bangkok när jag var på jobb där i december. Redan då beslutade vi att inleda ett samarbete och den här veckan gör vi alltså våra första jobb ihop.

Mina älskade broskben, klart undervärderade i det svenska köket. Kan grillas, friteras, marineras, kokas, användas i soppa. De är tåliga och har allt. Mest ett jättetryck i smak (kanske beroende på fettet...eller?)

Austin förekom mig i morse genom att blogga om lördagen. Läs vad han skriver här.
Gissa om att jag dessutom har en lycklig liten femårig dotter som fick låna kameran av Austin och ta sina första matbilder och dessutom få dem publicerade med byline.

En dag med fisk

Jag fick med mig fyra kilo fläsk hem från Nilssons i Hötorgshallen efter en dag i stan tillsammans med utmärkte fotografen och matjournalisten Austin Bush. Vanligtvis häckar han, som bekant för mina läsare, i Bangkok.
Austin har ju anknytning till Sollentuna då han var utbytesstudent här för en massa år sedan och nu inleder vi ett samarbete.
Idag hade vi första mötet i Sverige och förlade detta på Kvarnen där min gode vän Mauritz Lind står i köket och han levererade en lätt fisk- "Wallenbergare" till lunch. Jag har alltid ätit bra på kvarnen - idag var alltså inget undantag - menyn ligger liksom väldigt rätt för mig, det är liksom "mat-mat" som serveras och det är därför jag kan ta ett sådant sällskap som Austin Burs dit.
Trevligt sällskap manade dessutom till långlunch.

Fläsket jag fick med mig från Nilssons var några kilo broskben som ska marineras och syras före grillning, Serveras sedan med kaoniew och nam prig. Något kilo färskt sidfläsk också som ska brässera i gryta till en "moo paa low".
Hemma blev det inget fläsk idag utan rödtunga som dänkts över med lite mjöl och sedan friterades hastigt i olja, ris och nam prig pao till. Som alternativ fanns också en liten panaengcurry att skeda över.

Jam Taleh - Thailändsk skaldjurssallad

Jam Taleh som Rodjana lagar och serverar den.

Hjärtmusslor, bläckfisk, krabba, blåmusslor, gröna musslor, klipphummer, pilgrimsmusslor, tunna "båtar" av gullök, plockade rosetter av bladselleri, cirongräs i tunna, tunna skivor, några kaffirlimeblad, limejuice, några krossade vitlökar, chilli (färsk och namprigpao), fisksås och socker.
Bara att skriva om det här får munnen att vattnas - detta är min smakikon för det utmärkta thaiköket där smakerna studsar åt alla håll och balanseras mellan syra och sötma, chillihetta och beska med den salta fermtenterade fisksåsen som ett sammanbindande kitt.

Jam Taleh serveras och äts med nykokt jasminris och nam prig pao

Ovanpå det vita "nystrukna" riset "smörar" jag en yta av Rodjanas hemlagade Nam prig pao som ger den där "saltiga" smaken för att citera Austin Bush från min intervju med honom två torsdagar i rad i SR P1 Meny den första och åttonde mars, ladda ner här!
(citrongräs är inget man tillsätter hipp som happ i det thailändska köket - används sparsamt i en del utvalda rätter och sparsamt även i dem)

Helt vanlig thaimat - vardagsmat

Det blir lite hastiga middagar så här mitt i veckan - ingen tid känns det som. Just nu är jag ändå lite småbesatt av det heta köket och jag behöver väcka gommen efter arbetsdagen.
Igår resulterade det i kun chiang, en kinesisk korv som är vanlig i thailand - den jag brukar kalla för sockerkorv, då den är söt och fast och får ett riktigt krispigt sötaktigt skinn vid stekning. Den håller i rumstemperatur och kan bevaras hur länge som helst. Austin Bush åkte till källan och mer att läsa om korven finns här
Den klara buljongen är en gurksoppa med långkokta broskben. Och till hör ett stekt ägg på riset och så Rodjanas heta nam prig pao.
(Så fungerar plötsligt inte uppladdningen av bilder, är det någon som vet om det är ett generellt problem eller är det jag som klantat till det hela?)

Tabberaset i världen

Efter att det sista avsnittet av intervjun med Austin Bush sändes i torsdags i Meny har föremålet själv lyssnat på det och kommenterat på sin utmärkta blogg där det framgår att framgångarna kan staplas på varandra och sammanfattas under rubriken "Mad publicity"!
Det visar sig nämligen att Austin inte bara förekommit i Sveriges Radios P1 Meny utan också på National Geographic Traveler website med sina bilder.
Koppla upp till hans blogg och njut av alla matbilder.

Tabberaset och Austin B i Meny

Lite över tio idag sänds andra delen av Austin Bushs och mitt snack om fermenterad och het föda i Sveriges Radios P1 Meny.
Vi träffades och åt tillsammans i Bangkok på en bakgata där det serverades olika och alldeles förträffliga somtam, dvs sallad på grön omogen papaya, chilli, vitlök, fisksås. lime, tomat, springbeans, socker, torkade räkor ibland med kapi (fermenterad räkpasta) eller plara' (fermenterad fisk) eller po (syrade risfältskrabbor).

Jag stötte ihop med Austin Bush i bloggvärlden. Lockad av hans bilder tittade jag på hans cv och såg att han pratade svenska vid sidan av flytande thai och diverse andra språk. Jag åkte till Bangkok för att äta ihop med honom. Mötet och maten lyssnar du till på Meny i P1.

Vår gemensamma njutning är stor, vilket kanske lyser igenom när ni lyssnar. Repris i natt och på lördag em. Båda inslagen kan laddas ner från Menys hemsida.

Tabberaset från Bangkok hörs i Meny

Idag gick första avsnittet i Meny i P1.
Jag träffar den amerikanske matfotografen Austin Bush som bor och arbetar i Bangkok och vi är ute på stan och botaniserar i kladdris och heta sallader. Mat som har rötter i det äktthailändska köket, ett kök som i övrigt är så inspirerat av andra asiatiska kök att man egentligen får åka till Laos för att hitta original thai. Nu finns ju alla dessa kök, inklusive det äktthailändska, samlade i heta, slamriga, rökiga, undersköna Bangkok.
Austin träffade jag här, bland bloggare, första gången. Fick tips om honom av en matbloggare i Australien och av en annan i Malaysia. Tyckte att hans bilder var fenomenala och mycket riktigt, på hans hemsida förstod jag att han jobbade som fotograf och där stod att utöver engelska och thai, samt en rad andra både europeiska och asiatiska språk, talade denne man svenska hjälpligt. Austin hade varit utbytesstudent i Sverige och på en skola helt nära där jag bor.

Så fick vi kontakt och när jag av en händelse var nere i Bangkok i december så träffades vi och åt och åt och åt och hade det väldigt trevligt. Austin berättar själv om vårt möte här, på sin egen blogg, en av de bästa man kan läsa om thaimat och "äta-ute-i-Bangkok".
Inslaget går att ladda ner från Menys hemsida och kommer i slutet av programmet. Nästa torsdag sänds nästa avsnitt.

Gatumat – streetfood – Thailand

Vi översätter gatumat från streetfood och tror att det är ekvivalent med snabbmat som är en översättning från engelskans fastfood.
Med förkärlek använder vi från väst just dessa epitet när vi talar om det sydostasiatiska köket.
Nu ska jag göra alla besvikna som tror att Thailand är snabbmatens förlovade hemland och ”fastfoodens” Mecka. Begreppet snabbmat finns inte i thailändskan. Inte gatumat heller. Jag ska återkomma till det längre fram.
Att äta mat ute har flera orsaker – 1) köken hemma är ett skämt. 2) Thai äter när han eller hon är hungrig och följer aldrig frukost, lunch, middag. 3) Matentreprenörerna är många, dukiga och hoppfulla. 4) Matmedvetandet är gigantiskt, kunskapen om smak fulländad. Många relaterar själva livet till vad de äter. En thailändare äter inte för att leva utan lever för att äta 5) Thailändarna jobbar jämt och det finns inte tid över för att laga mat.
Många äter förvisso hemma och det är en sällsam syn att se dessa horder av människor som går hemåt med knippen av plastpåsar i händerna. Plastpåsar fyllda med allt från sallader till olika grytor och frukter. Alla påsarna är konstfullt förslutna med en gummisnodd. Jag själv har ofta ett litet helvete att öppna dem och har inte klurat ut hur man med ett enkelt lossnande grepp för snodden att lösas upp. Hemma hälls rätterna upp i skålar medan riset kokar i riskokaren. Sedan blandas alla smaker, fisk, fermenterat, bittert, syrligt och sött och starkt.
Jag har alltid föreslagit att vi ska ”ahaan khang soi sokapok”. Översatt blir det ungefär ”äta skitiga gatans mat”. Men så får jag inte säga för Rodjana. ”Man blandar aldrig skit med mat inte ens i ord!”
Det heter istället ”ahaan khang tanon” vilket betyder att ”äta på trottoaren” eller så säger man ”ahaan nak baan” = ”äta utanför hemmet/huset”.
Så till det här med fastfood och att det i Thailand skulle vara ekvivalent med gatumaten vilket det alltså inte är. Ofta är det som serveras på khang tanon väldigt vällagat och tvärt emot långsam mat som tar både lång tid att laga och lång tid att äta. Förvillelsen har väl uppstått i de hastigt stekta grönsakerna, woktraditionen och att dessa rätter skulle vara snabbmat efter västerländskt synsätt. Dessa rätter är inga ensamrätter utan sidorätter som serveras till andra rätter.
Det närmaste i Thailand man kommer snabbmat är ”ahaan jaan deow” som ordagrant betyder att ”äta tallrik ensam”. det är alltså då man beställer bara en rätt och den kan i och för sig vara ”långsamlagad”, men tar man en sådan enbart då har man bråttom och hinner inte med mer mat = snabbmat!. Bland sådana rätter hittar vi Pad thai, pad baygrapao och kwaytiao till vilka jag ska återkomma i denna blogg.
I Thailand är mat njutning och upplevelse aldrig stress och fort, fort. Snabbmat finns inte, fastfood är okänt och en skammelse bland dessa alla stolta smakmästare på gatorna, på torgen, på marknaderna och på trottoarerna. Det bara en helt annan värld det här och den skiljer sig helt från vår där något som ser ut som man sopat ihop från ladugårdsgolvet serveras till frukost under benämningen nyttig müsli.
Dagens tips appropå ovanstående är Austin Bush som varit i Kambodja och funnit likheter med Thailand.

Somtam - sallad på papaya

En matbloggare, Lisa, uttrycker dagen efter kock-SM sin stora vurm för kålrötter och jag delar denna med henne, och då inte bara kokta till rotmos utan även i den asiatiska matlagning vi ägnar oss åt hemma i vårt kök. Det är också något som Lisa förstått att kålroten också har en asiatisk kapacitet.
Den som följt den här bloggen har kunnat få känna doften av omogen papaya, "malakao" som jag och Rodjana med förkärlek kan inta sent efteråt i den gemensamma sängen. Het så det fräser om läpparna, sött, salt, beskt och med himmelska torkade räkor som binder ihop och lyfter den knapriga malakaon till sällsamma smakhöjder.
Jag hade förmånen att få äta en rad olika "somtam" med "somtamexperten" Austin Bush senast jag var i Thailand (december).
Här är somtam på kålrot rena lyxen och anses som en verklig delikatess: Fint strimlad kålrot som mortlas med lime i klyftor, vitlök i klyftor, fisksås, hela thaichilli, strösocker, torkade små räkor.
Hemma har vi gjort den här heta salladen på våra egna kålrötter från vår 1700-tals kålgård, små, möra, välsmakande - vilken somtam.
Gott blir det också på vanlig slanggurka om den inte är alltför växthusuppdragen och vattnig (skam till sägandes så är de billiga euroshoppergurkorna bäst, förmodligen besprutade till självlysandets gräns, men hårt knutna, bra frisk neutral gurksmak med trevlig beska) Bilden är en sådan gurksomtam.

Somtam 1

Den första gången, kommer jag ihåg, är snart tio år sedan. Jag satt på en marknad tillsammans med en Edsbackakock, ”Helge”, om någon kommer ihåg honom. Ett tag utvandrade han till Thailand för att laga mat och han hade varit där några månader och lärt sig allt innan vi träffades – tror att jag gjorde ett radioreportage med honom. Och då sitter han och föreslår att vi ska äta en ”somtam thai”, ”men varning för den är så djävla stark att kocken som blandar den måste ha plasthandskar på sig för att inte fräta bort skinnet och naglarna”.

Omogen papaya är huvudingrediens och den strimlas fint och blandas ner i en mortel där det redan ligger vitlök, chilli och lite socker. Allt mortlas hårt efter vart som allt saftar sig. Tomater tillsätts och torkade räkor, pressad lime och så fisksås.

Jag åt en fantastiskt het somtam idag nere på stranden till lunchen som också bestod av ”laab” som jag ska återkomma till senare, men som var fullknökat med kumminblad som har en dragning i smak åt koriander.
Visst är somtam starkt om man beställer den ”pet mak mak”, men plasthandskarna på kocken är bara för att vara hygienisk och som alltid skydda händerna från chilli så att man inte för chillin vidare till kroppens olika sköra hinnor som t.esx ögonen.
Här finns en knaprighet och en grön smak av den omogna papayan (malakao), en fantastisk syra från limen som balanseras med sockret. Och så tomater och torkade små räkor YES! Allt lyfts och förstärks, ja till och med rundas till av chillin. Ät den hur stark som helst – det kan till och med vara plågsamt gott och efter tio minuter, när hettan i gommen lägger sig är man såld – man vill tillbaka till upplevelsen, smakresan igen och igen och igen.
Vad det kallas?
Beroende!!! Besatthet???
Kolla Austin Bush, som jag förresten lunchade ihop med idag - mer om det senare.

Morteln är de viktigaste verktyget – ett måste om man ska klara sig i thaiköket.

Simply the bäst!

Jag har länkat till Austin Bush här bredvid i högerspalten.
Det gör jag för att han är så förförisk bra och bilderna, som jag hamnade på för en tid sedan, är enkla mästerverk.
Det är sådana där matbilder man eftertraktar så hett nu när fotografer och kockar hellre inbillar sig att de gör konst av konsten(maten) istället för att förklara hur den är och då blir resultatet mer att likna vid närbilder av endokrina körtlar från någon obduktionsskål än läckra maträtter. Hurra då för Austin Bush.
Och historien är egentligen bättre än att jag bara en dag fastnade i hans blog och läste och tittade på allt.
Jag gick nämligen vidare till hans hemsida där det förutom underbara bilder fanns ett CV. Under ”språk” såg jag att han både skriver, pratar och läser thai flytande och så stod det att han hanterar svenska något så när.
Vad är det här för något?
Varför? undrar man.
Jo, för att han var utbytesstudent i Sverige under 90-talet och då i Rudbecksskolan !!!
Mitt kontor ligger på gångavstånd från den gymnasieskolan i Sollentuna. Min son går tredje ring där nu.
Alltså – jag sätter mig att skriva till Austin. Av artighet skriver jag simultant på svenska och engelska och får svar på en i det närmaste perfekt svenska.
Nu hoppas jag att vi träffas i Bangkok nästa vecka.

Skräms nu inte av den måttligt roande matlagningen i dagens inlägg från Austin.
När man bara ögnar möts man av tillagning av kobra och ormhuvudsfisk (jag äter själv inte sådant ens i Thailand sedan jag smakade för ”hundra år sedan”), inte heller mudfish som simmar i en lervälling för att må bra och inte heller de syrade sötvattenkrabborna som jag inbillar mig har fått ligga ute i solen alldeles för länge. Det är mat från Isaan, det stora gränsområdet mot Mekong och Laos – ett annars underbart smakrike med örter och frukter och smakkombinationer som är heta, rena och älskliga.

I matjobbet i dagens blog (som públicerats i engelskspråkiga The Nation) har han gästskribenten Hal Lipper och de sätter sig ner och äter alla märkliga och underbara rätter på bland annat Look Tung restaurang. Look Tung är också namnet på den folkliga ”Thaitoppsmusik” som jag alltid har i bilen. Gärna då med ”svenske” Jonas Andersson som kom till Thailand som nioåring och blivit kvar som en av Thailands mest hyllade Look Tungsångare. Lyssna på bitar ur hans nya album "Num Tum Lao Sao Tum Thai", svåröversatt titel, men kan tolkas som en flirt mellan en ung Thaikille och Laotisk flicka och så följer de med varandra och så slutar det som alltid i Look Tung musik med kärlek, lycklig, eller ännu hellre olycklig.
Nej dagens blog handlar om David Thompson på Nahm (Halkin Hotel i London) som är den enda stjärnkocken som har thaiköket som inspirationskälla i sin egen matlagning.
Med risk för att Ni inte kommer tillbaka hit utan fastnar hos Austin så vågar jag ändå uppmana till att go Real Thai!