Odlingsdags - jorden är klar!

Ramslöken breder ut sig och blir så vacker - underbar i sås och sallad.

Det var i lördags - jag gick upp till trädgården. Vintern har varit den djävligaste - tänkte att i år blir det nog sent. Optimistiske grannen har redan sått allt utom bönor. En annan granne satte palsternackor i täckta sängar redan i mars - han måtte ha skottat först.

Sen vet jag att framemot i juli är jag i kapp - så pass att den svarta jorden idag blivit till en snart sagt ogenomtränglig djungel av allehanda växter.

Tittar i gamla bloginlägg när jag satte potatis tidigare år och det var faktiskt vid den här tiden - så det är dags.
Grävde upp ett land som fått ligga kvar med kålrötter över vintern och har pelletkalkat hela trädgården. Hoppas jordlopporna hålls stången och grobladen lyser med frånvaro.

Mitt uppe i allt återkommer ett erbjudande jag inte trott på - jag har blivit med jordfärs, en stor, pondusfrustande gammal STIGA, knappt använd - djuproterande. Kvällarna den här veckan är vikta för jordfräsakrobatik. Det första jag ska göra är att fräsa upp MIN stig i MIN trädgård som grannkärringen med hundarna och hushållsavfallskomposten (råttkomposten) använder till sig av för att gena. (trädgårdar tätt är som torktumlarludd i tvättstugor).

Den har blommat flera veckor nu. Krafsade fram den ur snön, julrosen.

Får jag ner potatisen nu och det är tidig sort så hoppas jag kanske i den varmaste av jordar ha småpotatis till midsommar, men det vete fan förresten och spelar roll.
Istället har jag fokus på att få mina kronärtskocksbäbisar att slå pålrot i större krukor. Hämta färsk hästskit till mullbänken där först majsen ska sås och därifrån utplanteras och senare pumpor och gurkor framodlas före utplantering på list för att sedan hysa vattenmeloner.

Nygrävd odlingssäng, upphöjd för värme och dränering, välgödslad och klar för sådd.

I veckan sår jag svartrot, persiljerot, haverrot och palsternackor. Under glas sår jag annat. Visst ja gul lök också och potatislök. Peletterat hönsgödsel som tillägg över allt. Snart också bondbönor i dungar.
Rödbetorna får jag så på lite oländig lerjord där ärtorna misslyckades förra året.

Den c-vitaminspäckade, vackra och goda ängssyran kan plockas och njutas i såsen till stekta fisken.

Smörgåsbord - Äntligen i Sollentuna

Vi krönte helgen bland annat med ett samlat familjebesök på Edsbacka Wärdshus och för att äta smörgåsbord - detta har jag längtat efter länge, att det ska finnas ett smörgåsbord att inta på nära håll. Alternativet tidigare har varit Ulriksdals lååånga och berömda smörgåsbord. Så berömt och så långt blir aldrig det på Edsbacka - men naggande gott är det och värt en omväg/utflykt.

Det är ett bantat smörgåsbord på Edsbacka Wärdshus med allt det viktigaste och lite till. Champinjoner Nobis till exempel, hårdkokta ägg med gubbröra, en utmärkt lax och små råbiffar.

Nils Molinder md sitt smörgåsbord på nyinvigda Edsbacka Wärdshus

Det kanske mest rörande är hyllningen till Tore Wretman som tycks gå i arv på Edsbacka, här representerad av den slags inkokta lax som Tore ville ha serverad på sin födelsedag. Och ännu mer rörande är att den serveras med ett utmärkt skarpsåsalternativ - en majonäs med sanslöst härlig ättika som skjuter genom den i övrigt feta röran och spetsar laxen perfekt. Men det är klart att en äkta skarpsås hade gjort mig ännu lyckligare.

Så här har jag lagat den:

Inkokt lax Tore Wretman
1 kg lax av mittbiten skuren i 3x3 cm kuber med skinn

Till kokspadet:
2 1/2 liter vatten
1 gul lök
1 medelstor morot
½ dl rödvinsvinäger
3 tsk salt
5 vitpepparkorn
6 hela kryddnejlikor
1 lagerblad
8 dillstjälkar

1.Koka lagen med alla ingredienser i tio minuter.
2.Lägg i laxkuberna och sätt på locket på kastrullen
3.Ta bortkastrullen från plattan och låt svalna.
4.Garnera med en klick rom på varje laxbit
5.Servera med skarpsås.

Skarpsås
1 gula från ett hårdkokt ägg, passerad genom en fin sil
1 rå äggula
1 krm salt
1 krm strösocker
kajennpeppar
1 ½ msk osötad senap
1 msk vinäger
1 dl gräddfil
2/4 dl grädde

1.Se till att alla ingredienser håller samma temperatur, enklast är att lägga allt i kylen några timmar före anrättning.
2.Blanda den kokta och råa äggulan med salt, kajennpeppar, socker, senap, gräddfil och vinäger.
3.Vispa grädden till skum och vänd ner med en spatel.
4.Håll såsen kall.

Det fick bli Edsbacka Wärdshus även idag

Med risk att bli tjatig. Tre dagar öppet och Tabberaset på plats varje dag och idag dessutom med några av "Bistroätarna" vilket naturligtvis inte ska upplevas som en pik mot Edsbacka Bistron utan bara ett försök för oss att nå perspektiv. Och det minsann gjorde vi - sällskapet i övrigt tog efter min rekommendation det dillkokta lammet som jag provade igår. "Ännu bättre idag" och folket himlade med ögonen. Jag själv njöt gratinerade gäddqueneller av det slag jag tidigare bara ätit med framgång på Leon de Lyons bistro i bottenplanet på 1 Rue Pleney utöver det farsgubben lagade hemma till oss som små.

Det underbara dillkokta lammet

Vi kommer att på prov flytta vår fredagsverksamhet till detta nya och optimistiska näringsställe i Sollentuna, och visst är det lite hemmavant att sitta i paviljongmatsalen under kristallkronorna, på samma plats jag så många gånger njutit stor gastronomi vid både gästspel och från Christer Lingströms Edsbacka krog-kök.

I morgon lördag planerar vi familjemiddag - vi har bord - till premiären för ett svenskt smörgåsbord på nära håll.

Smygöppnande Edsbacka Wärdshus

Jag skrev om Edsbacka Wärdshus för några dagar sedan. När vi var där och "pressåt".
Krogen smygöppnade sina luncher, förmodligen för att låta folk som mest sprida budskapet vidare och så för att köra in logistik i de nya rummen,
I onsdags åt jag en kolja med äggsås som lockade fram ganska så mycket nostalgi - koljans lite kärva och sträva sturktur, äggsåsens runda, egentligen lite ekivoka karaktär och smak - det där kunde varit morsans kolja på 50 talet, fisken som försvann och kom tillbaka för visst har det varit ett koljeglapp i den moderna historien.

Så idag kunde jag inte låta bli. Hade sneglat lite på Edsbacka Wärdshus hemsida och förstått att det vankades lamm i dillsås - en av mina längtans smaker. Dröm om det lammet som serverades. Jag frågade om var i herrens namn de hittat ett så vackert lamm, bitarna liksom föll sönder och smälte och köttets färg var något åt dilammshållet, blekvitt. Syran var perfekt i såsen för en normalsmakare, jag il ha den lite mer ettrig, lite sexigare och mindre söt, men jag är ju så sjukt nördig i just den balansen att det är rent onödigt - bästa lamm i dill jag ätit på 25 år - bara Hemsenisse kanske skulle kunnat överträffa anrättningen.

I morgon har vi vår vanliga lunch på Edsbacka Bistro - jag har skam till sägandes egentligen en större lust på Wärdshuset just nu och har i lönn mailat runt bland fredagens bordsfolk om man inte skulle kunna tänka sig att... och det kan man nog för jag såg just på menyn att det vanktas gäddqueneller med bladspenat och vitvinssås - vilket vi ibland också kan få hos Bistron och det innebär att vi plötsligt får ett jämförelsematerial.

Det låter lite för mycket kanske, men även lördagen har vi vikt till Wärdshuset. I onsdags beställde jag bord till hela familjen för att begå smörgåsbordet, jag är löjligt förtjust i smörgåsbord och kommer att få anledning att återkomma om det här.

KATASTROFBRAND - GRANNENS HUS BRINNER

Branden klockan 16:40

Renoveringsarbete slutar i storbrand, alla lägenheter, 18 stycken, fullständigt förödade, skadade av skum, vatten, brandrök. Flera brandkårer, Attunda, Södertörns, deltar i släckningsarbetet. Våra grannar, våra vänner är inhysta på Scandic. Vi lider med dem - det är så sorgligt.

Branden just i ögonblicken 21:43

Under flera veckor har det pågått ett renoveringsarbete i bostadsrättsföreningen, den innefattade balkongrenovering och PCB-sanering. Det var enligt vittnen byggföretaget själv som ringde till 112 och larmade brandkåren vid 15-tiden. Något hade gått snett vid saneringen uppe vid takfoten och pappen hade antänds - nu sex och en halv timme senare är hela huset utrymt, lägenheterna så svårt skadade att de näppeligen går att renovera i det förstone och det brinner fortfarande med öppna stora lågor. Det är en katastrof för våra vänner och för hela bostadsrättsföreningen.

Söndagslunch - original Isaan

Ibland blir vi oerhört sugna på de där originalsmakerna, de torkade räkorna, den fermenterade räkpastan, den råa strukturen i maten, det varma kladdiga riset och det marinerade och hårdgrillade köttet.
Somtam gjorde vi på råa bönor "toua", chilli, tomat, vitlök och kryddad med "kapi" som alltså är den fermeterade räkpastan som har en mycket speciell smak och som jag tror man alltid har ett förhållande till.



Att vi hade lite entrecote i frysen var väl mest tur och att vi tog ut den för att tina redan igår gjorde saken bara bättre - nu marinerades strimlor av köttet med fisksås, korianderfrö, vitlök och yakitorisås. Grillades sedan på hög värme och så åt vi det som fingermat med kaoniew, ångkokat stärkelserikt kladdris.

Fish & Chips - klassiker efter akvariebesöket

Efter igår, på väg hem från akvariet, kläckte Lovisa den eminenta idén att vi skulle ha Fish & Chips till middag.
Så fick det bli!
Vi hittade torskfiléer på City Gross - utmärkta att köra i fritösen och så med pommes till i brist på entusiasm, eller snarare ork, att skära egen riktig chips.
TBH:
Maltvinäger
Salt
Peppar
Majonäs

Blötdjur och förvirrade hajar - utflykt till Aquarium

Det var väl inte direkt planerat om man undantar de åtskilliga gånger vi påmint oss om att akvariet på Djurgården finns. Nu åkte vi i alla fall dit trots att vi har ganska svårt för konstlade äventyr av den här typen, scenografier, upptåg, gester.

Det var en imponerande regnskog och belysningsmästeri - men regnskogen är Rodjana uppvuxen i och jag själv besökt åtskilliga runt jorden så det kändes inte märkvärdigt som sådan. August blev dessutom skraj av åska och buller.

Hajarna simmar runt som galna och känns väldigt instängda - stackars hajar var det som kom över oss - och sedan var det slut utöver kafeet som är en direkt förolämpning med den mat som serveras.

Huvudsaken var inte resmålet utan vägen dit, att få vara tillsammans! Att vi sedan inte kunde enas om var vi skulle äta lunch är en annan femma och att det sedan inte fanns tillräckligt med bord på Xoco är en annan.
Då säger Lovisa - jag är sugen på fish & chips och så fick det bli, hemma!

Nya Edsbacka en dröm om ett wärdshus

Edsbacka har aldrig varit något wärdshus - det liksom bara inte finns i rullorna, i allt har Edsbacka kallats för Krog ända sedan krogen invigdes första gången den 22 december 1626. Det var nämligen då Drottning Kristinas pappa, Gustav II Adolf gav krogen tillåtelse att: "Urtappa och utskänka allehanda främmande och svenskt öl, desslikes vin och brännvin samt andre hetsige främmande drycker". År 1645 är Drottning Kristina själv gäst och då hos Edsbacka gårds herre den fifflande riksskattmästaren (han stack med Estlands statskassa) Gabriel Bengtsson Oxenstierna som var kusin till Axel - Kristinas förmyndare.

Idag spelar det ingen roll att krogen kallas Wärdshus - i alla fall inte för dem som hade rädslor att huset skulle förgås - bli något annat - för det har det inte blivit. Krogen står kvar med alla sina små tillhåll och sin 1600-tals tegeltaksvälvda källare i original - herrtoaletten i entrén har blivit bar med det italienska toalettkaklet intakt som fond (har inget med tradition och historia att göra).

Idag var det smörjning för pressen - lite konstigt att inte fler mathabituéer infunnit sig - någon liten dragningskraft borde eventet haft, men det är klart det är casual friday och alla vill hem. Lokala medier kom i drakarnas ställe och lät sig förkovras storögt och ovant och förplägas med en sparris de förmodligen bara sett maken på TV - en svensk tallrik med utmärkt gubbröra och som sagt en årets premiärsparris (tysk) som flugits in genom sot och aska, löjrom, små färska potatisar och en inkokt lax (som för övrigt har den traditionen på Edsbacka att Christer Lingström lagade den återkommande till Tore Wretmans årsdagar, så återkommande att inkokt lax blev ett litet av företrädaren Christers signum. Nu lika god, lika mjäll, lika lamelligt saftig.

Nä, men det här ser väldigt lovande ut - en avdelning för "di snabbe" och en avdelning för de som vill mer och har fetare "pluskor", i alla fall till lunchen. Fisk eller kött i "pavven" (den ljusaste av paviljonger med utsikt över Edswijks park och vatten och en två eller trerätters i mörkare gammelhusets matsal.)

Till kökschef har städslats Kjell Appelgren - med bakgrund hos Nils Emil och Claes på hörnet och både ock. För restaurangen står Magnus Ericsson, sollentunabo och tidigare restaurangchef på Ulla Winbladh.

En lustighet i sammanhanget är mitt möte med Nils Molinders co-partner Patrick Lundstedt vars dialekt avslöjade att han är västgöte och jag frågade varifrån? - från Hjo, svarade han.
"Jag var i Hjo i förrgår" kommenterade jag.
-Min bror har en krog där som heter Bryggan, förklarade Patrick
"Då åt jag hans morgonsimmade vätternröding där och den var bra!, svarade jag och förstod med ens hur trång och liten den här matvärlden är, men också hur jädrans kul det är att vara mitt i maten!

Hjo den 14 april 2010

En synnerligen närproducerad lunch, vätternröding - absolut en höjdare, speciellt som den intogs på Restaurang Bryggan och med utsikt över hamnen och den blå Vättern

Det är Grönköpings landskap och det är faktiskt så att hjärtat slår lugnare så fort man kommer innanför stadsgränsen, En liten stad med rötter i medeltiden, men det som syns är 1700 tal och mäktiga 1800 tals hus, de flesta i trä, snickrade och så ett och annat insmuget upphetsande funkishus.

Ciceron under en lysande kringvandring i Hjo var stadsarkitekten PG Ylander och efter att ha synat fantastiskt vackra och sparade brandväggar i stan gick turen ner mot den vackra hamnen.

Här på Park, byggt under 50-talet som Medborgarhus, pratade jag igår kväll i en serie som handlar om 50-talet. Det var alltså då det havererade, den svenska kosthushållningen...fullständigt. Då tändes tanken på stora proteinfabriker, stordrift för vår mat, degenereringen av våra råvaror, omoget nötkött, köttansamlade grisar och sprängfyllda kycklingar. Frysarna som blev var mans och kvinnas ägodel fylldes av färdigskurna grönsaker, slantade morötter och av fiskblock - då började ungarna tro på att fisk var något fryst och fyrkantigt - för att ersätta förlorad smak satte man till smakförhöjare - det var nödvändigt för maten började smaka Ingenting och Aromat blev en storsäljare när den introducerades 1964.

Ja, ja - så är det, men ljusning och hopp finns - istället för blommor efter helkvällsföreläsningen fick jag en påse lokalt producerad ost från Almnäs bruk. Det lustiga är att jag i förrgår, på Bondens Matbod, smakade en skiva från denna utmärkta producent - inte lagrad men med en kvardröjande nötig, saltig, frisk smak. Ser fram emot att smaka någon gång i natt. I kväll är det nämligen årsmöte för föreningen Låt Måltiden Blomma och jag ska visst prata en del där också - Gubbhyllan Skansen.

Buddhist Vihara i Jakobsberg

Vi trivs på Viharan - det är anledningen till att vi åker till Jakobsberg för man kan ju annars undra varför vi söker oss till ett Sri Lankesiskt tempel och inte ett Thaitempel.

Vi avdelar tid. Det gjorde vi idag och det kändes att det var länge sedan. Vi åkte hela familjen till Stockholm Buddhist Vihara i Jakobsberg - tempelvillan på Sångvägen 9, en retreat, en oas för samtal, närvaro, meditation, ceremoni och faktiskt också mat. När munkarna ätit sin (dagens enda) måltid före klockan 11 bjuds deltagare i den föregående ceremonien och andra gäster vid Viharan till bords.

Almas gåva till munkarna

Jag har haft nöjet att träffa Bhante Ven. Kirindigalle Siri Dhammaratana Nayaka Maha Thera i över åtta år nu, tyvärr alldeles för sällan och jag förstår så vid vart tillfälle vi beslutar oss för en tur till templet.

Vid dagens andra ceremoni var det lyckönskningar och Lovisa fick sitt band runt handleden.

August har redan bestämt sig - "när jag blir stor ska jag bli munk"

Det handlar ju egentligen bara om att bestämma sig, gå vidare, försöka, göra det bästa - det är ju inte för någon annans skull.
Den här söndagen fick vi träffa även en ny munk vid Viharan burmesiske Bhante Sobhana som har decenniers tempelerfarenhet bland annat från Indien och från Bhante Dhammaratanas hemstad och "hemtempel", det så kallade "Tandtemplet" i Kandy på Sri Lanka - ett tempel som jag besökte under en resa redan 1970 (eller om det var 1969?).

August fick servera honung över Bhante Sobhanas jordgubbar med Yogurt.

Anledningen att åka till templet var Almas födelsedag nyligen, som vi tyckte vi ville fira annorlunda på templet genom en ceremoni och så fick det bli.

På templet bor den här veckan också en bekantskap för egen retreat, norrlänning från Luleå och erfaren inom Dhamma och meditation efter bland annat ha varit tjänsteman på Sri Lanka tidigare och under svenska stödprojekt. Det är speciellt när egna landsmän dyker upp på templet.

Fisk i röt chillistark curry
Mat lagas av många olika besökare, företrädelsevis Sri Lankeser, vilket gör det till en fantastisk smakdag att dela maten med alla andra.

Efter en kort ceremoni åt munkarna och sedan var det vår tur - det är ALLTID ohyggligt god mat, alla vill laga det bästa för templet. Nästan ännu starkare än det thailändska köket,fisk och vegetariskt, dal, sag, alu gobi, ris med vilket uttyds splitted peas, spenat, potatis, sås och ris.

August trivs alldeles förträffligt i lugne Bhante Dhammaratanas sällskap.

Mästerverk på Råkultur

I veckan blev det av som vi tänkt så länge - Lunch på Råkultur. Värt varenda spänn, varenda ansträngning, parkering i stan, biltullar, tidspress, allt - det blev en Råkick!
Både jag och Rodjana imponerades stort av både smak, urval, uppläggningar, idéer. Framförallt fräschören. Delar var något av de mest prisvärda vi kan tänka oss just nu.

Vi började med "Langostines råkultur bakad i misosenap" rysligt läcker med stor sötma och bråddjup.
Det här följdes av Nigiri med sockersaltad torsk och pilgrimsmussla.

Nu var vi så inne i ätandet och smakerna som började studsa att vi tog en stor sushi och en Sashimi Råkultur i urval - så bra att vi tog in ytterligare en Sashimi. makrillen med sälta, det lilla röka stinget och så vitfiskar med sin knappast insmickrande tuffhet i både smak och densitet. Senast jag åt så här bra var på en japansk hotellkrog i Amsterdam som gäst hos japanska sojagurus.

Ostron signerade Kittidej Jindanet

Nu ska jag ha ett allvarligt snack med Kittidej Jindanet, vår thailändske kockvän som alla hänvisar till på Råkultur, både Sayan Isaksson och Frida Ronge, och tala om för honom att det kanske är dags att träda fram och visa kunskapen mer offentligt och under egen signatur. Sist vi träffades åt vi ostron "Extra allt" med smakskugga i Thailand. Nu har han förannonserat att komma till Stockholm i maj.

Bondens matbod - längtans mat

Men de klampar in på mitt område - hemlagad blodpudding, korvkaka, paltbröd, isterband, ostar med smak, överbakat sidfläsk, fet naturproducerad yogurt, ren sylt, inläggningar, You name it!

Så öppnar de butik i Sollentuna Centrum - Sveriges skrytigaste! Och det är Klart att jag är lycklig över det.

Det skulle bli en riktig saluhall var det tänkt - men det blev med den som kärringen som skulle spotta över kyrkan, det hamnade på hakan.

En fiskaffär som jag testat en del, men inte tillräckligt för att att skriva om den seriöst, en seg hummer, upprepade gånger som jag fått undermåliga ostron (bland annat frostskadade).

En köttaffär, som säljer välhängt men ändå en smula omoget kött från Skottland.

En juicebar

En choklad och lösa-nötter butik med chokladfontän.

Det finns anledning att återkomma till den här konstellationen i centrum. Jag tror jag har fog för att säga att förändringarna kommer ganska så snart. Dock inte så att matboden försvinner - den känns helgjuten på plats.

Arlanda och tårta

Vi hade sett framför oss en skön eftermiddag på SATS Arlanda och i deras bubbelpool - men där var det en herr och en damavdelning så vi fick dela upp oss. August var livrädd när det började bubbla och inne hos damernas där födelsedagsbarnet var med mamma och syster fanns det inga bubblor alls, poolen gick inte igång - västgötaklimax med andra ord.

Det blev en halvdan spagetti och lasagne på ett italienska snabbmatställe som middag, sedan åkte vi hem - och det var en okey eftermiddag trots allt, vi var ju tillsammans.

Hemma blev det i alla fall hallonmoussetårta med åtta ljus.

Hipp Hipp Hurra, Alma fyller 8 år

Vad säger man - att man själv inte längre blir en dag äldre, men ungarna växer ifrån en. Idag firar vi Alma som fyller åtta.
I ögonblick påminner mig Rodjana om hur det var den där dagen för åtta år sedan. Vi hade en gammal skitbil (som alltid) och värkarna hade tilltagit och det gick snabbt. Ute var det precis som idag snöstorm (alltså vädret idag är typiskt aprilväder) och liksom alltid i dåligt väder mummlade jag mantrat när jag satte i bilnycklarna: "Hoppas den startar bara". Och det gjorde den den där morgonen den 5 april och när klockan slog två kom Alma, alldeles delfinfärgad och skrikande ur sin plågade moders kropp.
Älskade ungen går redan i tvåan och nu åker vi till Arlanda och slänger oss på SPA för att fira.

Eric Saade och Alma - jag lovade att publicera den här bilden

I väntan på godare - det handlar om sparris

I väntan på "di svenske" fick jag italienska häromdagen, hyfsat bra, men inte mer, bättre än vinterns glåmiga som handeln mot alla odds tydligen lyckas lura på folk trots att de är småruttna där gummisnodden klämt åt. Annars brukar vi välja de thailändska. Och där kan man verkligen tala om "tunn som en sparris", men de är bra och har spänst och duger i sallader och snabba grytor (skriver snabba grytor om det som i folkmun heter "wok" - i thailändskt urkök något tämmeligen okänt matlagningsbegrepp, wok är nämligen en kinesisk matlagningsmetod).

Nu längtar vi till den gotländska gröna primören, men först har jag ängssyran från landet och den första späda rabarbern som redan är "knölig". I dikesrenen mot söder vid sidan av köksträdgården är nässlorna redan lillaskiftande så snart är det dags.

Påskpuss till Freija

Nu börjar det bli nåt - tänker man om lilla Freijson som bara varit en liten spädis sedan hon kom till jorden den 19 januari och inte gjort mycket annat än bara brytt sig om att klara livhanken genom att sova och äta.
Igår var lilla barnbarnet hemma hos farfar första gången - Nu plötsligt en bastant liten unge med en helt egen vilja och mezzosopranröst - det slog mig att när man håller andras ungar så är de andras ungar, men med Freija är det annorlunda, som att man hörde ihop - som att det ändå finns ett osynligt kitt. Och min lille August sneglade misstänkt på mig när jag gick runt med Freija i famnen.

Påskalamm med linser

Vi gjorde lammet som gryta av framdelskött - en gryta blir sällan bra på bild, allrahelst inte om den kokad med ben. Men smaken är ganska så fantastiskt, combon lamm och linser suverän - inget annat än lite tomat, salt och massor av vitpeppar och vitlök - det liksom räcker, eller som man uttryckte det på gamla klassiska Hemse hotell under Nisse Sundbergs tid "man ska inte trams med lamm" och han om någon visste!

Glömde jag nåt - jo själva lilla tramset, lammgrytan långkokades i svagdricka!!!!!

Carl von Linné blev småerotisk över ostronskal

Jag vill minnas att det var under hans skånska resa och då det handlade om den tjockaste och ståndaktigaste sparris man kan tänka sig. Där slår Linné fast och gör, medvetet eller omedvetet, den småerotiska och förvisso också naturliga kopplingen mellan sparrisen och musslan.
Han skriver i min tolkning - gjorde rasande lustfylld matradio om den här Linnésekvensen tillsammans med Ylva Maria Thompson - att "sparrisen växte sig stark och upprest mycket tack vare att jorden gödslades med mängder av ostronskal".

Nu är det allom bekant - i vart fall av dem som läser Tabberaset - att vi här hemma estmerar ostron och äter i mängd (ingen annan koppling ska dock göras vare sig till erotik eller Linné eller i vart fall inte till sparris när det gäller Tabberaset personligen). Under dessa alla månader med R som ostron är njutbara och inte mjölkigt lekmogna så som de ätes i Amerikas New Orleans till exempel föranleder oss varje ostronmiddag en tur upp till köksträdgården där vi med träffsäkerhet singlar ut de pärlemorsglittrande ostronskalen över snön att smälta ner i jorden för att så som Linné påpekar gödlsa växgterna att bli ståndaktiga, kraftiga och uppåtresta. Vi inbillar oss nämligen att det inte bara gäller för sparris.