Hjo den 14 april 2010

En synnerligen närproducerad lunch, vätternröding - absolut en höjdare, speciellt som den intogs på Restaurang Bryggan och med utsikt över hamnen och den blå Vättern

Det är Grönköpings landskap och det är faktiskt så att hjärtat slår lugnare så fort man kommer innanför stadsgränsen, En liten stad med rötter i medeltiden, men det som syns är 1700 tal och mäktiga 1800 tals hus, de flesta i trä, snickrade och så ett och annat insmuget upphetsande funkishus.

Ciceron under en lysande kringvandring i Hjo var stadsarkitekten PG Ylander och efter att ha synat fantastiskt vackra och sparade brandväggar i stan gick turen ner mot den vackra hamnen.

Här på Park, byggt under 50-talet som Medborgarhus, pratade jag igår kväll i en serie som handlar om 50-talet. Det var alltså då det havererade, den svenska kosthushållningen...fullständigt. Då tändes tanken på stora proteinfabriker, stordrift för vår mat, degenereringen av våra råvaror, omoget nötkött, köttansamlade grisar och sprängfyllda kycklingar. Frysarna som blev var mans och kvinnas ägodel fylldes av färdigskurna grönsaker, slantade morötter och av fiskblock - då började ungarna tro på att fisk var något fryst och fyrkantigt - för att ersätta förlorad smak satte man till smakförhöjare - det var nödvändigt för maten började smaka Ingenting och Aromat blev en storsäljare när den introducerades 1964.

Ja, ja - så är det, men ljusning och hopp finns - istället för blommor efter helkvällsföreläsningen fick jag en påse lokalt producerad ost från Almnäs bruk. Det lustiga är att jag i förrgår, på Bondens Matbod, smakade en skiva från denna utmärkta producent - inte lagrad men med en kvardröjande nötig, saltig, frisk smak. Ser fram emot att smaka någon gång i natt. I kväll är det nämligen årsmöte för föreningen Låt Måltiden Blomma och jag ska visst prata en del där också - Gubbhyllan Skansen.