Jag skrev om Edsbacka Wärdshus för några dagar sedan. När vi var där och "pressåt".
Krogen smygöppnade sina luncher, förmodligen för att låta folk som mest sprida budskapet vidare och så för att köra in logistik i de nya rummen,
I onsdags åt jag en kolja med äggsås som lockade fram ganska så mycket nostalgi - koljans lite kärva och sträva sturktur, äggsåsens runda, egentligen lite ekivoka karaktär och smak - det där kunde varit morsans kolja på 50 talet, fisken som försvann och kom tillbaka för visst har det varit ett koljeglapp i den moderna historien.
Så idag kunde jag inte låta bli. Hade sneglat lite på Edsbacka Wärdshus hemsida och förstått att det vankades lamm i dillsås - en av mina längtans smaker. Dröm om det lammet som serverades. Jag frågade om var i herrens namn de hittat ett så vackert lamm, bitarna liksom föll sönder och smälte och köttets färg var något åt dilammshållet, blekvitt. Syran var perfekt i såsen för en normalsmakare, jag il ha den lite mer ettrig, lite sexigare och mindre söt, men jag är ju så sjukt nördig i just den balansen att det är rent onödigt - bästa lamm i dill jag ätit på 25 år - bara Hemsenisse kanske skulle kunnat överträffa anrättningen.
I morgon har vi vår vanliga lunch på Edsbacka Bistro - jag har skam till sägandes egentligen en större lust på Wärdshuset just nu och har i lönn mailat runt bland fredagens bordsfolk om man inte skulle kunna tänka sig att... och det kan man nog för jag såg just på menyn att det vanktas gäddqueneller med bladspenat och vitvinssås - vilket vi ibland också kan få hos Bistron och det innebär att vi plötsligt får ett jämförelsematerial.
Det låter lite för mycket kanske, men även lördagen har vi vikt till Wärdshuset. I onsdags beställde jag bord till hela familjen för att begå smörgåsbordet, jag är löjligt förtjust i smörgåsbord och kommer att få anledning att återkomma om det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar