tisdag 23 september 2008

Ytterligare en sådan räkmacka

Alma, jättesömning, med en halväten räksmörgås i kväll. Sicken en nyttig middagsmat?

Att jag har en viss fäbless för räksmörgåsar har inte undgått den som följer min blogg.
Idag var hela familjen i butiken och strosade runt utan att komma på något till middagsmat. Samtidigt hade vi en Upplandslimpa, ett valnötsbröd och ett surt rågbröd hemma som vi ville utnyttja.
Först tänkte vi oss en "salad lyonaise" med en bitter sallad, förlorat ägg, rimmat stekt fläsk och krutonger av det sura brödet, men så sa vi att "Fan, ska vi inte ta det väldigt enkelt?"
Det blev ett kilo handsklade räkor på burk, det blev bortgjord burkmajonäs från Holland och det blev plockad sallad som redan var sorterad och sköljd. Allt upplagt på Upplandslimpan från Balders Bröd.
Räkmacka, sent och väldigt gott. Alma somnade efter sista tuggan och vi blev lagom dästa till sena Aktuellt.
Som vi ständigt lagar mat och äter ute så är sådana enkla räkmackestunder så djädrans goda stunder!

måndag 22 september 2008

Min Molla - släkt med Quinoa



Varje vår sticker de upp som rubinröda små juveler lite överallt i trädgårdslandet. Vi får tillräckligt för att kunna använda dem rikligt i sallader som ett extra färg och smaktillskott eller till att stuva bladen som spenat.
Min Molla är på ganska nära håll släkt med den ogräsmolla som växer vilt i Sydamerika och som förser oss med Quinoafrö och som nu marknadsförs som något en människa kan klara sig på enbart.
Jag är inget Quinoafan*, har försökt, men misslyckats. Jag frågar mig varför i herrans namn jag ska försöka gilla något som så uppenbart inte smakar bra. (Det är samma sak med wellpappssmakande fullkornsprodukter).
Varje år låter jag några mollor gå i full blom för att de ska fröa av sig. De är nästan självlysande mot det gröna som fortfarande dröjer sig kvar.

*Jag gjorde ett försök med Quinoa som jag tyckte var hyfsat gott, men då innehöll röran mer fet och dyr parmesan än Quinoafrö, så det så!

söndag 21 september 2008

Första höstgrytan en skördegryta

Egenodlad haverrot

Vänner på middag och ett långkok på spisen.
Fick tag i alldeles utmärkt mör högrev på Willys, det är som själva katten vad den butiken i Häggvik hittar bra kött av och till.
Ett par kilo gick i bitar och ett och ett halvt kilo egenodlad gul lök skars i klyftor. Allt bryntes för sig, löken i den orangea stekgrytan och köttet i restaurangpannan.
Redan nu, med salt och peppar skvallrade köttet, vid en provsmakning, om en sjujädra bra smak och mörhet.
Nyupptagna morrötter och lika nyskördad palsternacka fick gå i när köttet fått bräsera med löken i en burk starköl och några skedar demiglace en tid. Lagerblad och pepparkorn var enda kryddningen utöver lite salt och så serverades grytan med Anja..

Som förrätt serverade vi klyftor av nyskördade och nykokta rödbetor, gulbetor och cirkelbetor, heta överströdda med en torr fruktig parmesan och nötbrynt extrasaltat smör.
Vid sidan om fick vi också prova de första skördade haverrötterna, lätt kokta i saltat vatten och sedan avsmakade med en klick kallt smör. Riktigt gott, lite söt rotfruktssmak åt svartrothållet, men mer mjölig. Provsmakningen uppmanar till djupgrävning redan i veckan för nästa års haverrotsbädd.
Apselut!

Indisk middag och skördegryta

Alltid försent med kameran när man är hungrig. Det här är kycklinggrytan som vi åt igår, något äten och plåtad med telefon.

Ingen orkade göra mat igår kväll hemma och Alma var hos en kompis. Det fick bli uteätande på vår bengaliska kvarterskrog, hålet i väggen, Indian Khabar.
Där är det så bra att vi kan säga till hur stark vi vill ha maten och de förstår att vi är minst lika sugna på det riktigt heta som de själva.
Lammet är mört och välkokt stuvat, som igår med picklade grönsaker och het curry. Kycklingen är i det närmaste luftigt mör i en gryta med yogurt. Lovisa tog currystuvade grönsaker. Riset är minst lika gott som hemma.
Se där n praktisk och inte alls dyr lösning på gårdagens matproblem.
Nu åker jag iväg och köper kött till en mustig högrevsgryta. Vi tar upp potatis, betor och morötter idag och en och annan palsternacka som är färdig, möjligtvis ska jag också se hur haverroten blivit i år. Hela kylan är full av bönor och lite till finns att plocka vid sidan av de stora som får bli utsäde till nästa år. Ahh, en skördegryta i antågande för kvällen.

fredag 19 september 2008

Lillstugan - en överraskning



Det är så kul att bli överraskad. Det har jag skrivit förr.
Vi är ett litet sällskap om fyra "gubbs" som äter lunch om fredagar och ventilerar sådant som vi inte kan ventilera annars, erfarenheter som inga andra har, infallsvinklar som ingen annan har att omfatta.
Idag sa vi att vi skulle äta på ett enklare ställe, det blev "Lillstugan" i Silverdal, en liten utrotningshotad krog mitt i det nyprojekterade bostadsområdet med tätt, tätt av svindyra radhus och fristående "holkar".
Lunchen som bjöds var ett bord med olika inlagda sillar, stekt inlagd strömming, vackert bröd och olika sallader med hemgjorda dressingar. I en soppterrin hittade vi en gulaschsoppa av fint märke med riklig paprika och kumminsmak. Från ett varmbleck tog vi en alldeles underbart len fisk och skaldjursgryta och lammfärsbullarna med en god yogurt och getostsås fick avsluta det hela.
Rekommenderas som lite enklare++

torsdag 18 september 2008

Färdiglagat gott med Gnocci och tapasblanding



Det finns färdiglagat som är riktigt bra. Färsk gnocci är ett sådant exempel och så finns det små "dosor" med olika anrättningar som tapas.
Idag slog bekvämligheten sina avslappnande klor i oss och vi kokade upp färsk gnocci i saltvatten och öste vid serveringen den färdiga seafoodröran över tillsammans med nyriven parmesan och lite extra av vår mest exklusiva olivolja. Till dessert en fullkomligt mognad söt mango i bitar. Vad mer kan man begära?

Jakten på Isterband går vidare, idag med nedslag på Edsbacka Bistro



Det är som en slags nutidsarkeologi, min jakt på Isterband så som det kanske uppenbarade sig förr, frasigt skinn, lös, grov, kornig, syrligt, varm korvsmet inuti och med en svag rökton.
Idag blev jag glad på lunchen på Edsbacka Bistro. In kom nämligen ett perfekt isterband. Om jag säger att det inte riktigt går att skilja dagens Isterband från de mest perfekta jag ätit, se länken ovan, och det utsökta jag har i minnet och som serveras på Gyllene Uttern (granne f.ö till vägkrogen Galgbacken så är det en förklaring.
Isterbandet serveras md lite sky och presenteras enkelt med en rejäl klick grovkornig fransk torr senap. I en skål kommer stuvad småpotatis och en skål med hela milt inlagda rödbetor. Det räcker!
Vi har precis inlett arbetet på ett nytt jättebokprojekt som med sådana luncher som idag ter sig mycket underhållande snarare än belastande. Mer om projektet senare. I huvudet är allt redan klart, precis som för skulptören med skulpturen i stenen, det är bara att ta fram den.