Det är som en slags nutidsarkeologi, min jakt på Isterband så som det kanske uppenbarade sig förr, frasigt skinn, lös, grov, kornig, syrligt, varm korvsmet inuti och med en svag rökton.
Idag blev jag glad på lunchen på Edsbacka Bistro. In kom nämligen ett perfekt isterband. Om jag säger att det inte riktigt går att skilja dagens Isterband från de mest perfekta jag ätit, se länken ovan, och det utsökta jag har i minnet och som serveras på Gyllene Uttern (granne f.ö till vägkrogen Galgbacken så är det en förklaring.
Isterbandet serveras md lite sky och presenteras enkelt med en rejäl klick grovkornig fransk torr senap. I en skål kommer stuvad småpotatis och en skål med hela milt inlagda rödbetor. Det räcker!
Vi har precis inlett arbetet på ett nytt jättebokprojekt som med sådana luncher som idag ter sig mycket underhållande snarare än belastande. Mer om projektet senare. I huvudet är allt redan klart, precis som för skulptören med skulpturen i stenen, det är bara att ta fram den.
2 kommentarer:
Det där var isterband på hög nivå! Till och med min mun vattnas (och det är mycket sällan fyllt fjälster lyckas med det).
Ser fram emot att läsa om projektet.
Isterband mmmm... så ska det låta!!
Spännande att läsa mer om din studie, verkar inte alltför tråkigt arbete.
Skicka en kommentar