Smörstekt färsk ansjovis med dillDen heter så på latin, slinkande i munnen, sprattlande, vigt blänkande, sprattus sprattus.
I vår turkiska affär får vi den färskfrysta i block*. På paketet står "Ansjovis från havet" lite övertydligt.
Och vi gör det enkelt. Rodjana brukar salta och marinera, nu vände hon dem i mjöl med salt och krossade korianderfrön för att fritera i olja. En del fräste hon i smör med dill. Båda var lika goda.
Ansjovisen i sig självt har en liten trevlig karaktäristisk beska som många tycker är svårhanterlig tillsammans med den tydliga omega 3 fetman och ton av valtran som förstärks när den bli upphettad och blir dämpad med lime, ättika eller vinäger och salt.
Friterad ansjovis md korianderfrö, vetemjöl och salt*I Sverige fångas 168500 ton skarpsill varje år, men bara 2400 ton blir ansjovis. För det är så den kallas efter inläggning och mogning och kryddning med hemliga blandningar.
3 kommentarer:
Det här var ju lite oklart, det är alltså färsk hel sprattus sprattus som säljs fryst i block? Om man t ex skall göra ansjovis av den själv bör den ju också vara fånga på rätt tid av året, när den har den maximala fetthalten. Den mesta av skarpsillen omvandlas nog till lax i Norge.
Just det Kurt, färskinfryst! Alltså inte saltad eller processad eller inlagd till ansjovis. Den kommer orensad och med huvudet kvar.
Jo, för att bli ansjovis och få rätt smak ska den vara "fetfångad" när den har ätit upp sig så att fettet i fisken får spela mot den holländska kryddningen. Helst tycker jag att ansjovisen ska vara lite jäst innan den ätes.
För några år sedan var jag vid en ansjovisanlägning - doften var underbar.
Åh gud, vad gott, det ser ut som friterade sardiner som man får vid Medelhavet eller på Kanarieöarna! Smakar det så också? Jag gillar inte inlagd ansjovis annat än i Janssons, men färsk skulle jag kunna äta nästa varje dag i så fall.
Måste genast kolla i min lokala turkiska affär.
Skicka en kommentar