Saigrog - thaiisterband

Ibland brukar jag understryka det som så många ser som en fullkomlig omöjlighet - likheterna mellan det thailändsk och svenska köket - och då undantar jag de kinesiska wokrätterna med alla dess tbh och olika smaker.

En poäng i jämförelsen är thailändarnas och svenskarnas gemensamma fäbless för det sötsura. Våra bruna bönor är något som estmeras liksom "vår" pressgurka. ("Vår" inom citationstecken då vi svenskar tror att vi uppfunnit en rad rätter och smaker, men inte ens de svenska krusbären som enligt Almquist endast svenkar kan tillskrivas är svenska och hur det hänger ihop berättar jag i en essä i kommande årsbok hos Svenska Turistföreningen som utkommer i höst inför 2010) Pressgurkan har jag hittat på thailändska landsbygden såväl som i Laos.
Nu ska det handla om thailändska saigrog som närmast kan jämföras med svenska isterband, men där tar jämförelsen slut då dessa thailändska små korvkrabater verkligen är syrade och härligt fläskfeta med saftighetsbevarande ris i korvsmeten. Svenska isterband befinner sig i fullständig degenerering och är väl närmast att betrakta som grynkorv då syrligheten med vissa undantag minskats till den grad att den inte längre är märkbar.
Saigrog äter vi hemma hos oss färdigköpta i butik, stekta långsamt och hårt och med kladdris och chili som tillbehör.
Chilin äter vi färsk och knaprar av till korven, intensivhetta!. Riset gör vi till små runda bollar i handen och doppar i prig bon

Omelettsoppa

Finns det verkligen något sådant?
Ja, av bilden att döma så finns den och det är inget påfund skapat hemma hos oss i syfte att driva med Er utan en realitet i Thailändska köket då inte mycket annat finns att tillgå.
-Herregud, säger Rodjana, hemma hos oss kunde vi ha några deciliter okokt kladdris, tre ägg och en plakapong (konserverad makrill i tomatsås eller importsardiner). Med lite vårlök, fisksås, fiskbuljong och chili blev det en god omelettsoppa att doppa riset i. Det räckte åt mamma och pappa, mig själv och mina sex syskon och vi blev mätta.
I veckan som var fanns soppan hemma på spisen. Vi har tagit till den förr, mest när Rodjana vill bli nostalgisk för det blir hon, och för att den är god, Kokt omelett får en gräddäggig smak, lite som varm, mjuk, kokt sockerkaka.
Mat ligger känslor och minnet så väldigt nära. Å andra sidan blir Rodjana nostalgisk av all thailändsk husmanskost och det är på gränsen jag blir det också, men mest av paltbröd>!

Vaktmästarn! Det är ett broskben i min soppa

Nu är det inte alls illa med broskben i en soppa med nudlar, snarare tvärt om.
Broskbenkoket gör en alldeles utmärkt buljong till nudlar och så här som på bilden åt vi nudelsoppan hemma hos morsan i påskas när farsan låg på tillfrisknande och sjukgymnastikträning efter ett svårt axelbrott.
Broskbenen fick vi från vår nya favvisaffär i Höganäs, City Gross och för giveawaypris; 19:90 kilot. Tillsammans med nygjorda kinesiska nudlar (kommer inte ihåg namnet) blev det lysande.

Förvånande smörigt jobb

Satt i en smörpanel häromdagen för ett av våra betydande magasin. Jag ska inte gå händelser i förväg, men, men.

Badoit eau de vie

Jag har inte lyckats hitta ett bättre vatten. Sverige i Europa går miste om det. Bara en återförsäljare till restaurangvärlden, inget till törstande konsumenter. Får hålla tillgodo med sodastream i väntan, och kom inte och säg att jag tänker på miljö och klimateffekt, inte ett dugg!
Telefonbild från Lyon i vintras

Rapport om döden i Thailand

Det handlar inte om den politiska döden. Borde rapportera om den, men vet för lite. Rodjana har följt nyheterna hela dagen och kan väl mer utröna dagsläget.
Nej det handlar om döden som inleddes den 13e april i samband med det thailändska nyåret Songkran. Sawadee Pee Mai förresten till alla thailändare som möjligtvis läser Tabberaset.
Brorsan som befinner sig i Thailand rapporterar det han läst de senaste dagarna att 373 personer dödades i trafiken förra helgen och mer än 4.000 skadades. 99% var av alla olyckor var alkoholrelaterade!

Paltbröd på Edsbacka Bistro

Jag fick en förvarning i tisdags då vi var där, Rodjana och jag för en lunch.
"Till fredag har Lingström paltbröd på gång för Er, är det OK"
Det är klart det är OK - sedan små barnsben, 1.5 årsåldern, har paltbröd varit en passion, det mörka blodsbrödet som lägger sig som en värmande yllefilt i mage, den luftiga bechamelsåsen till och så ett gott rimmat stekfläsk.
Precis så blev det på veckans fredagslunch.
Två i det vanliga fredagssällskapet hade aldrig förr smakat paltbröd vilket antingen ska skyllas totalt kulturmörker eller en oengagerad uppväxt. Vill man inte skriva under på någon av dessa orsaker så kan man hävda "misstag" och jag är övertygad om att båda blev övertygade paltbrödsentusiaster efter dagens lysande föreställning på Bistron, kanske det bästa vi ätit som grupp med ett perfekt fläsk och ett paltbröd som bara behövde doppas i det heta för att bli fantastiskt gott och med en sås som var vispad till ett litet himmelskt moln. Herrejisses!