Thaimat - en rörelse

Erik är en smula orolig över att laga thaimat och inte krydda ordentligt - det behöver han inte vara, inte ens alla thailändare äter etterstarkt dagligen utan jag har träffat på många som faktiskt gärna väljer mildare varianter.
Helt rätt annars i kycklingrätten som Erik fick ihop. Saknar kanske fisksåsen och kanske hade man fått ännu mer smak av en skvätt ostronsås i stället för svampsojan (som jag har svårt för annat än för att ge färg åt stekt ris...möjligen). Alla borde ha en flaska "Healthy Boy soy sauce" hemma. Den har en sprängkraft fullmatat med naturlig umami så pass att det räcker med en matsked i en liter kokande vatten...(nåja), för att få till en sojabuljong att koka nudlar i. En soja som lyfter hela sin omgifning och till och med får brockolin att dansa runt en smula.(Naturligt jäst sojasås utan tillsatser!)
Visst är det härligt med friterade ägg till och då skulle jag stekt kycklingen med några ruskor holy basil med den distinkta härliga lakrits och aromatiska grönsötman. Det passar kanon tillsammans med äggen. Sedan skulle jag tagit två msk krossad torkad chilli som fått rosta i torr panna och blandad med fisksås och en skvätt lime i en skål blir en "nam prig bun". Den skulle jag sedan "dra" över riset tuggvis till anrättningen.
Fortsätt Erik - vi ser fram emot dina rätter på internationella matdagen (internt förhoppning!).

Vårrullar

Efter fläsket till lunch kom vi hem till nygjorda vårrullar, "jam wun sen goong" och stekt reis med räkor. I vårrullarna fanns fläskfärs, glasnudlar, mungböneskott och sjögräs, den ljumma salladen med räkorna var spetsad med rejält md chilli och det stekta riset var för för småungarna som trots allt mer och mer blir trakterade med heta röror. De doppar gärna sitt kaoniew i nam prig bun, lite försikigt, men det är ändå mer än de av våra försiktigaste svenska vänner vågar.

Fläsk med tillbehör

Fläsket är detsamma, det är bara tillbehören som varierar.
Uppe på vår matsal 12 tr serveras en fem sex olika rätter varje dag. Det är klassisk lunchmat, ingen nyckelhålsmeny, ingen kalorimedvetenhet. Allt serveras över disk som på löpande band, slaffs, slaffs, spill på tallriksbrämet, mera sås drällt över köttets panering eller rätt över potatispurén som i välmening kryddats med muskot och tyvärr alldeles för mycket.
Ändå går jag dit.
Jag smågillar det där med ostfyllda färsbiffar, färdigpanerad fisk otäckt likt fiskpinnar i smak och så en skarpsås till som glädjande nog är hemlagad. Han gör väldigt mycket hemma i det egna köket och rotmoset hans är bara obetalbart, det han serverar till fläskkorv som är kokt i riktigt kryddbad.
Tisdagar är fläskdagar och han varier med löksås ena tisdagen, bruna bönor den andra och så som idag och nästa tisdag och som oftast alltså stekt fläsk med raggmunk. Lite stabbigt stekta, jag förstår inte varför man inte kan servera rårakor till iställer men då bara han fnyser. Rårakor är enklare, billigare, frasigare och godare. Och så lingonsylt som syra, bättre än burkarna på ICA, men ändå väldigt mycket äppelgelè mellan de glesa lingonbären.
Fläsket är lagom rimmat och han har talat om att han är noga med leverantörerna.
Måndagar en gång i månaden är det sill med löksås. Jag har föreslagit sillbullar med korintsås - då fnyser han bara och frågar om jag vill att han ska gå i konkurs.
Ja, ja, tisdagar är fläskdagar och det är OK.

Världen på en och samma plats

Visst är det kul med "sitemeter". Jag bläddrar på mitt eget då och då och det blir lite lustigt ibland som häromdagen då jag hade en hel radda med besökare från Kina på min blogg och idag alldeles nyss då en från förenade arabemiraten sökt på pytt i panna och hamnat här.

Thailändska smaker

Söndagsmiddag igen med lite av vår favvis och långt ifrån Påsken.
Igår hade vi nämligen förmånen att bli hembjudna till våra vänner som hade hela familjen i fyra generationer på plats. Det är familjärt, generöst och det är varmt och ett väldigt gott gående påskbord med tre sorters lax och ägg på olika vis, sallader, såser, röror, sillar och prinskorvar.
På vårt högst privata bord idag och alldeles nyss var det Issanköket som rådde. En enormt god Aom moo soppan som är dillnjutning och som idag serverades med mortlad färsk chilli vid sidan om för att småbarnen hemma ska kunna äta. Naturligtvis stod korgen med kladdriset kaoniew på bordet och till det en prig bon till.

Grillad kyckling och grillad sai grog det thailändska syrade isterbandet.
Det här är sådan mat som vi vill servera dem som längtar efter thaimat och som inte riktigt fått smaka annan thaimat än efter turiststråket.
Gomiddag!

Äggande ätning eller äggröra i påsk

”Omne vivum ex ove” är ett latinskt ordspråk som betyder att ”allt levande kommer från ägget”.
Vi människor har tagit hand om ägg hur länmge som helst, inte bara som mat utan också som symbol. Äggen har målats, lagts på gravar, välsignats av längtan efter återuppståndelse och som en symbol för det eviga livet.
Den kinesiska kulturen trodde tidigt att hela världen i begynnelsen fanns inne i ett ägg som sedan ruvades i 18 000 år
En egyptisk papyrus, 4 000 år gammal, skildrar på samma sätt, hur ett ”världsägg” har givit upphov till allt som finns.
Att vi äter just ägg till påsk har en mycket jordnära förklaring. Påsken är den tid då ljuset kommit tillbaka efter vinterns mörker. Och det är ljuset som styr hönsen att lägga ägg. Förr, när hönsen själva fick styra och ställa sitt äggläggande utan burar och stallar med databelysning, så var det just under påsken som stora mängder ägg fanns att tillgå.
”Äggmålandet” under påsken är vår absolut största folkliga konstyttring. Så det så. Att måla och dekorera ägg har vare sig religiös eller historisk förklaring. Vi målar ägg av en enda anledningen; att det är roligt att skapa och smycka.
Röda ägg lär förvisso vara lyckobringande, blodets och livets färg. I det gamla Rom gav man varandra röda ägg som nyårsgåva. Gröna ägg ska kunna väcka avsky!
När den folkliga fantasin inte längre räckte till anlitades konstnärer. En av dem var den franske guldsmeden Carl Fabargé som var verksam i S:t Petersburg i slutet av 1800-talet. Hans ägg i guld, emalj och med ädelstenar för tsarfamiljen betalas som bekant med skyhöga summor.
Äggets ”unika” och praktiska form har sysselsatt många konstnärer och
matematiker (humanister och tekniker). Formen är ”praktisk” för att inte ägget ska rulla ur redet. Det är brett i basen och spetsigt i toppen. Det gör att ett ägg känns skönt att ha i handen. Äggets skal är ”mjuksträvt” och är unikt i sin sammansättning av material. En designers drömförpackning. Ett naturens eget lilla under.
GLAD PÅSK!

Potatisgrodd

Bild från Bjäre Hembygds hemsida

Sedan en vecka nu ungefär så ligger mina små värdefulla sättpotatisar i äggkartong bakom fönster på balkongen. Enda sättet för att få groddar som ger en bra växt och bra start på potatisplantan när den väl kommer i jord. Mycket ljus och lite värme ger groddar som är kraftfulla och energispäckade.
Jag har ju en kålgård med inriktning på 1700 talet och man underar om det fanns potatis då och visst fanns det det, men inte så mycket för jordpäronens skull utan av botaniskt intresse som hos Alströmer som kallade sin potatis för "Nolor" efter namnet på sin gård eller Rudbeck som kallade potatisen för "Peruansk nattskatta". I vissa landsändar (enl linné bl a i Dalarna 1734) odlades dock potatis för att ingå i kosthållningen. (Dalarna = barkbrödsbältet). Och i Frankrike och England odlades och åts potatis för glatta livet.
Jag ska inte dra hela poatishistorien här, den finns berättad i min bok. För den som har ett speciellt intresse av potatis - det borde alla ha - så har min vän Dan Berntsson skrivit en bok med den kärnfulla titeln "Potatis", vackra bilder också av Jan Dahlqvist. Mer info här.

Mina älskade knölar
Längst upp på bilden ligger potatis som är det närmaste vi kommer 1700 talssorterna idag, en äkta sparrispotatis. Den ska inte förväxlas alls med den sparrispotatis som finns i butiken, den här är helt annorlunda och är mest känd för att ha varit Gustav V stora favorit. Denna potatis är en sällsynt raritet som jag hoppas mycket på. Tidigare år har jag haft den engelska allmogepotatisen i min 1700 tals gård och med mycket gott resultat.
De små potatisarna tror jag är Roko (har blivit blandade i vinter) och ska tillsammans med en hel del annan modern potatis, bland annat de stora röda på bilden som är TS 25 sättas på det större produktionslandet där vi har jordgubbar, majs, olika pumpor och diverse thailändska grödor.
Roko kommer från Österrike och är en fast ljus potatis som passa jättebra till fisk eller kyckling.
TS 25 har så hög stärkelsehalt att den med lätthet binder sin egen vikt med smör! Alltså en fantastisk mospotatis och det är i stort set det som den används till när den enbart levereras till krogar med "smörintresse" och fortfarande enbart odlas i försöksodlingar.
De fina runda blonda potatisarna i äggkartongen är Sankta Thora - ytterligare en favorit. Det är en potatis som är speciellt framtagen för Bjäre Hembygd AB med ett lysande resultat. Jag smakade potatisen första gången för någon månad på Grand Hotel i Lund och då tillsammans med en grissida. "Försvinnande god" var det någon som sa. Thora är ju dessutom skyddshelgon till Björehalvöns pärla Torekov där mina vänner Rikard ch Robert Nilsson huserade många år på Kattagat Gastronomi och Logi.
Så har jag då den där allmogepotatisen som är liten och ser ut som dvärgmandel, men med en smak som mer går åt sparrishållet, en enormt god potatis som vi äter som ensamrätt med lite kryddsalt om ens. Tyvärr blev den hårt ansatt av nematoder förra säsongen, men trägen vinner. Idag ska jag ta fram de knölar jag sparat för att sätta ett land på ett annat ställe. (Allmogen finns inte med på bild)

Några uppslag ur Dan Berntssons och Jan Dahlqvists nödvändiga och fantastiska bok "Potatis".