Rödbetor, mangold och ogräs

Första vita pionen slog ut idag och de rosa är sprickfärdiga


Det finns ogräs och ogräs. Jag har tvångsinsått klätt bakom kubbvetet bara för att de alltid vuxit i hop och så sedan folkvandringstid.

Blommande klätt

Berättade jag inte den historien om när vi på fjorårets Skördefest inbjudit Sollentunas naturvårdschef Rikard Dahlén för att berätta om de historiska odlingslandskapet på Järvafältet. Lysande föreläsning med grödor att visa i stället för Power Point. Hit släpade han råg som var manshög. Sådan råg som man inte hört talas om sedan raden i Hemsöborna av Strindberg. Han hade också ett tidigare utrotningshotat, men nu räddat Kubbvete. Ett vete som är stadigt, friskt, och med ax tjocka som en kubb.

Det verkar vara något i rödbetan som lockar till sig ogräset som lägger sig som en revande matta över jordytan. Så var det i det två trädgårdarna jag besökte häromsistens och så är det hos mig. Nu är ju rödbetor sanslös tröga att dra fram, detkanske är därför man upplever ogräset som så starkt, det har inte en så lång startsträcka. Idag, i alla fall, tänkte jag att sätta mig i det meditativa och låta tid och sol mötas under några timmar och samtidigt handjaga fram de rödgröna rödbetsbladen.
Det börjar arta sig efter några timmar. Trädgård är meditation!

En av de ivrigt lyssnande åhörarna var min odlingsgranne, Daniel, från Fyndet. Han sken upp som en sol när han fick se vetet och så sa han så förlösande: "Men det där vetet odlar vi i Libanon - det blir jättegod bulgur av det, bra, Jättebra att det finns här i Sverige nu också"!

Klätt är alltså det ogräs vilket växer med kubbvete.

Nu artar det sig. mangolden bakom har kommit upp. I morgon sätter jag purjo, sår gurkor, sätter ut squash, jämte några solrosor, signebönor och så bygger jag en ställning och sår störvaxbönor. Efter det är det bara att vänta.