Thai av ren, inte så långt bort, torkat som torkat

Man tager en framdelsbit från ren, i det här fallet bogbladssteken och benar ur den snyggt. Av benen som sågas upp tillreds en god buljong för senare bruk.

Bogen slajsas sedan upp i så tunna skivor det är möjligt utan att köttet faller sönder.

Blanda 1 dl pojkesoja (Healthy boy mushrom) med 1 dl fisksås, saften från en halv lime (gör så här) och en matsked krossade korianderfrö i en bunke. 

Lägg köttet i bunken och blanda ordentligt så att lagen kommer åt överallt. Täck och ställ i kylen i minst tolv timmar att marinera.

Halvvägs

Förbered några ugnsplåtar med bakpapper, bred ut köttet skiva för skiva. Ha ugnen på 60-70 grader.

Efter halva tiden – kanske 3 timmar beroende på tjocklek, ta ut plåtarna och vänd på köttet.

Efter hela tiden – ungefär när köttskivorna mörknat ordentligt och inte sviktar alltför mycket när man trycker med fingret, ja då är det klart. Sex timmar brukar det ta.

Lägg över köttet på serveringsfat och ät med kao niew och kålsallad. Gör en nam prig bun för hettan och att doppa riset i.

Torr rostad krossad chili med lime och fisksås

Fladdermusvarning kring Arlanda (70-tals scoop)

För många år sedan jobbade jag på tidningen Norrort, Huvudstadspress, med en mängd lokala förstasidor som Sigtuna-Märstaposten, Danderyds Tidning, Väsby-nytt och Vaxholms tidning bland andra.

Ett av scoopen som jag skrev och fick en jäkla massa skäll för var att det setts dagflygande fladdermöss kring Arlanda. Då under sjuttiotalet var inte fladdermusen så belastad av rykten som idag under Covid-19 inte heller var det någon som ens visste att fladdermöss kan vara behäftade med sjukdomar som olika slags virus.

Efter ett jäkla grävande hos biologers, folkhälsan och veterinärer fick jag i alla fall fram att det udda beteenden med dagflygningar kunde ha sin grund i att fladdermössen kring Arlanda hade rabies.

Från den dagen som löpsedlarna sattes upp om rabiessmitta på Arlanda var det helt folktomt i området, allrahelst folk med hundar höll sig inne. Samtidigt växte en snabb folkstorm upp med åsikter för och emot. Rikspressen jagade mig för att få källor och göra sina egna grejer om den uppskakande verkligheten.

Inte mindre upphetsat blev det i TV-nyheterna där studioreportern satt med en av löpsedlarna i handen och viftade med den i rutan samtidigt som han indignerat frågade en ”Expert” (förmodligen någon från en statlig myndighet eller en biolog från Riksmuseum, jag har glömt vilket) ”Är det inte fruktansvärt att hetsa upp folk med sådana här nyheter "(Fejk news fanns inte som begrepp på den tiden). Varefter experten svarade lugnt ”Det tycker jag inte, det är helt på sin plats att varna för rabies speciellt kring Arlanda eftersom smittan kan ha kommit in från utlandet där fladdermusrabies är vanligt”. ”Nu är inte risken för att fladdermusrabies ska hoppa över till människa, men den finns där, så visst, man ska vara försiktig”, fortsatte han.

Idag när fladdermössen får klä skott för Covid 18 läser jag på Folkhälsomynndihetens hemsida om rabiessmitta hos fladdermöss. Känns lite som ytterligare en upprättelse  drygt 40 år senare!

Bred syra, knaprig yta och luftigt inre

Nu på morgonen, som frukostbröd, en eller två eller tre smörade skivor Orminge Levain. Tyvärr det sista, man kan säga mycket om det här brödet, men drygt är det inte, i alla fall inte hemma hos oss, kanske för att det är en sådan härlig brödupplevelse i varje tugga.
På onsdag, oj det är tack och lov redan i morgon, gör vi oss ett ärende ditut igen.

Mellan Haupt Lakrits och torkad ren som möter Sydostasien

Äh, det blev fel, beställde Mårran isf Stinky, men vad gör det, Haupt Lakrits är kvalitet och god smak över hela linjen. Nyss reparerades nämligen skadan med en beställning av två burkar Stinky – hoppas de kommer till fredag.

Under tiden njuter jag av Mårran och Haupts förbannat goda lakritsbåtar. Gör ni det? Gillar lakritsbåtar. Förmodligen har ni aldrig smakat dem på riktigt. Titta på förpackningarna. Lösgodisbåtarna innehåller knappt en procent lakrits, det är därför de mest är slötslisk. De som låg i kartongen idag (två påsar för säkerhets skull) är smakbomber, lakritsbåtar på riktigt. Första gången jag smakade dem var reaktionen, ”alltså det är ju så här de ska smaka”. Andra sekundens reaktion: ”Varför har jag köpt elände hittills?”

Joråsatt – dagen har gått sin stilla gång som i ”bakfyllerus” efter veckan som var på landet. Jag menar, art-trrosen i händer, axlar och nacke gör sig påmind, tröttheten efter trädgårdsarbetet ligger kvar, lusten att jobba vidare tröttar också, sova – nä, det kan ju hända något man inte vill missa.

Av en ren händelse hamnade vi med bilen i stan vid förmiddagslunch tillsammans med Lovisa och K.

Och av en lika stor händelse sökte vi oss ut till Orminge Centrum bara för att få njuta en lunchmacka hos Daniel Lindeberg och en bulle eller två.

Vi tog en Koreansk biff på flatbred med Gauchangmajjo, rostbiff, sesam, picklad rödlök, gurka, böngrodar och koriander. Det svängde i munnen och var så gott från första till sista tuggan. Vi sa att det inte finns något annat ställe som tillnärmelsevis kan mäta sig med Lindebergs.

Fantastisk hagelstorm på väg hem

Nu ska vi bara ta det lugnt under eftermiddag och kväll. Har tagit ut ett renbogblad ur frysen. När den väl tinat ska jag stycka ut den och slajsa tunna tunna skivor ur köttet för att marinera i fisksås, soja, lite rostad krossad chili, korianderfrö. I morgon hänger jag skivorna på ställning och semitorkar i ugn. Hettar sedan upp hastigt i olja och serverar med nam prig bun och kao.niew senare i veckan. Fatta, thai och hela sydostasien möter vårt mjälla renkött.

Alltid på väg, hem eller bort i Coronatid utan att träffa en kotte

Utsikten från dasset igår tidig morgon före avfärd

Långt ifrån att slå en sjua bak knuten, visseljohannans trygga pipande, sprakande eld i vedspisen, hackspetten som gör intrång i domherrarnas revir vid fågelboet, frukostering mot söderväggen vid ladan och 10 kubikmeter ved att hugga upp och få in före midsommar.

Höstens löv går direkt till botten i täckodlingen för en ny odlingsbädd i kökslandet

Reste till stan igår efter en underskön vecka på torpet. Nu är det klart, avloppsplanering, utbyggnadsplanering. Behöver grundstenar, virke, stora fönster, isolering och fasadplyfa. Tänkte samla på oss efter vart där det är billigt för stunden…blocket etc.

Så här brukar jag göra inledningsvis, fungerar alldeles utmärkt...

Det är klart att det är skönt i stan också men inte som…

…det sista vi gjorde var att anlägga en ytterligare odlingssträng i köksträdgården. Istället för att fräsa upp och få en massa arbete med att kratta ut gräs och mossvål lade vi en täckodling för grundare grönt denna säsong och med kartong i botten och sedan fjorårslöv från häggen och lönnen som K krattat ihop för att skapa en lite lund att sitta i mot väster när solen gått runt stugan. All halvbrunnen kompost från i somras ligger utkörd över det övriga sedan i höstas, färdigt att fräsas ner. Det här kommer att bli bra. Anlade också en liten odlingsbädd i en kasserad dörrkarm från väggen vi rev i vintras. Blir bra till sallad och annat vi behöver för daglig skörd – också den med kartong i botten, ett lager löv, ett lager barkmull och så några säckar planteringsjord.

...och så här får det ligga tills jag fyller på med lite barkmull och jord i såfårorna. På Antuna
försvann till och kirskålen genom täckodling och potatisen var nästan som tvättatdnär vi tog
upp dem.

Det är nu odlingsåret börjar i zon sex. Och så långt är det ju fantastiskt skönt, inga nematoder, ingen jävla svamp eller fnas eller löss eller andra ingrepp, inga frostskador och bara svart mull som ligger där och olika fröer i såbrätten som inte ens kommit upp. Bästa trädgårdstiden.

En tredjedels väg hem. 11,5 mil söderut hittar vi vårt bästa rastställe vid Skogs Kyrkoruin.
Här byggdes en kyrka redan i början av 1300-talet. Dessvärre var det inte en lämplig plats
för sjän bakom steg om fåren och översvämmade udden där kyrkan stod. Hursom så är ru-
inen utgrävd och restaurerad sedan en tid tillbaka. Vid utgrävningen hittades ett skelett under
kyrkgolvet av en blott sjuårig pojke. Nu sitter vi här och pauserar med segbröd från nygårds
smörade med messmör.

Kommer ta ytterligare tio dagar innan jag förgror gurka och squash, men kål och annat har jag plockat fram och säkert att jag sätter bondbönorna till kristi him, kanske potatisen också…allt under täcke i år. Förra året var vi jättesena för då fanns inte odlingsbäddarna före midsommar. Nu ligger de där och förväntan på odlingsåret är stort. Dessutom är trädgårdsarbete bättre än gympass.

Bästa äppelpajen, inte för söt, inte för syrlig, helt enkelt perfekt

Men det finns ju saker och ting som liksom fastnar kvar, en smak som borrar sig in i minnet, en ost på Frantzéns Tour de France, en entrecote i Bordeaux, en enkel gryta i Lyon, Paul Bocuse snöägg med suckat på L'Auberge du Pont de Collonges och mängder av annat, en hel katalog av smaker som utmärker platser och sällskap, miljöer och känsla.

Igår på första maj lagade K en äppelpaj på svenska äpplen - en till synes enkel vardaglig smulpaj på Elise. Tar jag till lovord utöver det vanliga så "knullade den pajen mun" utöver mycket annat. Jag kommer att minnas sällskapet (K), vädret, känslan av huset, kärleken till K, elden  köksspisen, en värkande kropp efter torpararbete, äppeldoften i huset. Jäklar vilken paj.

(Ja jag vet lindblomste och madeleinekakor ja ja ja!)

Suget efter det extra

Det är lördag och en morgon med cravings, Franzéns lardo och isterband och Daniel Lindebergs bröd. Idag kör Franzén en runda via Uppsala till Väsby och sedan längre ner i stan och idag öppnar Lindeberg i Orminge klockan 09:30.

Och vi sitter uppe i norra Hälsingland.

Jo vi har allt annat, allt fantastiskt, men cravings är cravings.

Igår blev vi bjudna på fasters nybakade, fantastiskt möra kornknäcke och det hjälpte något för gommen, men nu är vi sugna på…

Kopplar upp oss mot Eva Sjöstrand i P2 och ligger kvar ett tag, gråväder ute, det handlar om tålamod – alltså konsten att vara otålig lite längre!

Snart ut i trädgården, till veden, till kökslandet. Blir bacon från Björks och ägg för att glädjas – kanske havregröt också. 

Kokkaffet redan drucket en balja. 

Så har vi det.