Löken satt i mönster

Jag tror jag höll på ända till skymning. Man blir så inspirerad. Odlingsåret börjar med löken, palsternackan och haverroten. Nu är det inlett.
Gul lök, gul avlång lök, silverlök och rödlök - det får bli årets. Jag gör som alla medelhavsinvandrare på området - sätter lökarna tätt, tätt. Det är ju bara vid maskinskörd man behöver sätta löken 15 cem och 20 cm radavstånd. Nu sattes den under kardongen som kommer att växa sig stor ungefär när lökarna är klara. Då strösår jag dill på samma plats och då kommer också kantväxande rosenskära att komma sig bra. kanske hittar på några andra kantblommor också, förmodligen den vanliga indiankrassen, den som Linnés dotter for in i köket och sa: "Far, Far - blommorna brinner".
Det var vid Hammarby och Linnés röda krasse har en våglängd som skär tvärt in i den blå timmen, så tvärt att det uppstår en slags färgkrock så att blommorna ser ut att glöda.
Haverroten är som svartroten och kräver djupgrävning. Så har jag djupgrävt 30 cm hela landet, myllat med torvströ och fjorårets gånghö tillsammans med kompost och tvåårig hästskit - jag har styv lerjord och när jag djupgräver tar jag upp den sabilare leran till ytan igen och den bränner lätt till grusiga stenhårda kockor.



Två pallkragar ovanpå ger ett nästan 60 cm djupt löst odlingsbart skikt för haverrot som kommer att kunna skördas i oktober eller till och med i april nästa år.
Samma sak vad gäller skörd gäller palsternackorna. En rad bredvid pallkragarna såddes med palsternackor. De blir yvigt stora när de växer till sig i juli/augusti och behöver plats.
Några rader bladpersilja fick plats nedanför löken också.
Nu är grunden lagd och allt får utgå från detta. Nu är det ritbordet som gäller för resten.

Mullbär, inte alls en nykomling

I expressen.se/Alltommat.se idag kan man läsa om allehanda undergörande bär som naturen bjuder på helt gratis.
Det är den utmärkte Fredrik Paulún som står för presentation och innehåll i artikeln och han presenterar bär efter bär som en gammeldags medicinman.
När jag bläddrar fram till det gamla mullbäret slås jag av att Fredrik Paulún betraktar den som en nykomling i Sverige vilket den alltså då rakt inte är.
När jag producerade en omskriven serie för Meny under jubileumsåret med och om Linné nagelfor jag Linnés uppteckning (tyvärr brandskadad) över det som växte i den gamla prästgårdens trädgård i Stenbrohult.
Uppteckningen samlades i en skrift som jag lyckats komma över i faksimil, Adonis Stenbrohultensis,då befinner vi oss i 1700 talets första hälft och där finns Mulbär listad tillsammans med småfikonträd och mandel.
När jag skrev tio föreläsningar åt ett studieförbund om Linné så tillade jag att dessa tre växter dock tillhörde rariteterna bland alla växter och listades på samma raritetslista som potatis!

Den godaste nudelsoppan

Det blev det idag - när jag kom från landet och djupgrävning för haverrötterna och luckring med blötlagd torvströ ramlade jag över tröskeln i väldoft.
Kwaytiao moo heng om jag ville och då står "heng" för torr, dvs utan buljong. Jag valde med för det doftade så gott och rikligt med rostade jordnötter, chili och sockerrörsvinäger. N ågon liten kvist stjälkselleri och ett griskött som fullständigt föll i bitar i munnen och smälte, riktigt fett härligt varmt och gott. Den godaste jag ätit.
Receptet?
Rodjana sover med bäbisen - läs det i hennes bok som kommer till våren...(?) ja nästa alltså.

Thailändsk fruktskulptur på Gastronord

Senast såg jag henne på Grönsakshallens stora julfest. Hon stod i ett hörn och skar rödbetor till rosor och lökar till astrar (Astrar?)
Så stötte jag på henne igen på Gastronord, Ladda från Thailand.
Hon skar blommor ur det som fanns.
Vattenmelon, sötpotatis, rödbetor och purjolök.
Hon har gjort det så länge att hon inte behöver tänka längre, berättade hon och när hon svarat på frågor ganska länge slog jag över till min knaggliga thai. Först märkte hon det inte utan svarade på svenska, sedan slog hon också över till thai och då plötsligt sprack hon upp i ett leende när hon förstod att det var thai vi pratade och att det var en blond (Nåja en gång i tiden) farang som stod framför henne. Sånt är kul!
Jag berättade att jag minsan köpt ett fruitcarving knifeset för 11 år sedan i Bangkok, men det har inte kommit ur originalförpackningen ens. Jag är för feg för att misslyckas antar jag och jag var väl inte alltför vass på konshögskolans skulpturkurs heller en gång i tiden (Herregud det var 1973). Jag borde klara det och jag frågade om hon gav kurser och det gör hon så man kanske skulle eftersom knivarna finns.
Idag hittade jag henne på bild ute från Haningen och Wat Santinivas och Songkranfestligheterna där. Kolla själv

Mötet med människor viktigast på Gastronord

Vad är det egentligen man mest ser tillbaka på de gångna dagarna. Jag tänker på GastroNord. Denna köckenmödding som det tar flera dagar att gå genom på allvar.
Tonkabönornas doft som följde mig ända ut i bilen från Werners Gourmetservice? Ett finländskt sötemaltbröd på råg från ett familjebageri Backers. Fingerlimen och alla naturliga kemigrejer på Grönsakshallen Sorunda eller kanske grönsakerna på det som låter som något man slår upp i FASS, Menigo" (Tidigare ICA Meny).
Nya och gamla bekantskaper under mingeldagar är nog det som i övrigt mest sitter kvar:
Kinna redan första minuten, sedan Lisa och Gitto som kom i sällskap av Omar som sedan blev sällskap i mässlunken under halva dagen och det var rasande trevligt. Vi hittade de mest njutbara sardeller man kan tänka sig hos Jens Dolk och vi satte oss ner med alltid kunniga Jan Hedh som kunde dra sig till minnes att han och jag drog socker i radio tillsammans redan för 13 år sedan.
Shit! och ingen blir yngre!
En heldag vigde jag åt sällskap med gode vännen Dan Berntsson som alltid hasr reflektioner över inte bara potatis. Tillsammans träffade vi vänner från varandras olika håll och blev introducerade. Gemensam bekant är Lotta Hultén som drogs bort från Sollentunamässan, men som raskt och framgångsrikt nystartat i Göteborg.
Dan har ju försänkningar i hela leverantörssverige av det gröna. Här träffade vi Thomas Larsson från Salico och Janne Olsson från Everfreshgroup. Mitt emellan allt fick jag en stund med Danyel Couet som flyttat tillbaka till min hemkommun och vi kunde konstatera att mitt kontor numer är "nästan granne" med hans bostad - nu ska vi introducera honom i Sollentunas sociala liv så han förstår att Stockholm är tämmeligen överflödigt. Systrarna Brydling saknar länk och restaurang men stod och kockade "dagens" hos menigo och Stefano Cattenaci satt i juryn för tabascokocken och det var ju trevligt att ses.
Saknade Gunnar Göransson, men vi hade dagskontakt över telefonsvarare, men vägarna korsades inte på mässan. Nina på Grönsakshallen däremot körde stor introducering och Ninni Dickson packade upp egna tidningar. En annan tidning om mat hade satt upp en tävling med titeln "vinn ett reportage" - hur galet kan det bli i försöken att locka annonsörer?
Plötsligt ser jag en gammal vän som inte alls ska vara där, men är det ändå och Anders Fröhling dyker upp. Han kokade pasta efter alla konstens regler hos en återförsäljare.
Christer Svantesson och Robert Maglia kommer i par tillsammans med bland andra Gladys del Pilar och i deras sällskap blir det aldrig tråkigt. Inte heller i Christina Möllers som jag hade förmånen och den stora underhållningen av att ha till bordet på DN-rosade Frantzén/Lindeberg nyligen och umgås med under fyra och en halv timme och 20 rätter - underbart.

Man ska inte ge sig in på att lista folk man känner så här upptäcker jag, De flesta blir nämnda, men många är dumt nog glömda.
Ja se där, idag, dagen efter rannsakar jag minnet och kommer på en av dem jag träffade på väg ut och som lockade tillbaka mig in igen och det var trevlige Jesper på Krubb

Kalvsdans på min föreläsning

Jag hade en häktisk dag idag, ändå ganska avslappnad.
För det är så föreläsningsdagar att man ger allt i raketfart, liksom hela dagens uppdämda kreativitet på två timmar, sedan är det över så att man kan gå ut i solskenet igen, men det gjorde jag inte utan satte mig med research för en ny bok. Ett arbete som är så himla spännande att tiden står still.
Jag fick tillgång till ett stort kyrkoboksarkiv över nätet och kunde följa människorna jag skriver om i original.
Alltså, när man träffar på dem i en husförhörslängd så förstår man att de existerat, att de funnits i verkligheten - det är en smått underbar känsla. Speciellt som de kanske försvunnit under vägen...och så dyker de upp efter ett tag som gifta med barn och då förstår man att det kanske kan finnas folk därute, i levande livet, som bär arvet vidare och som man kan prata med i nästa led och fråga dem hur de minns och om det kanske till och med finns några gamla fotografier.
Det är en mycket stark lockelse i ett sådant arbete och det ska bli så roligt att sätta igång och skriva. Kanske hinner jag klart till julutgivningen, eller till nästa vår?

Rodjana stekta grisnacke perfekt och med mitt favorittillbehör - kapris i brynt smör. Isf potatis - lök och vitkål med tryffel. Vardagsmat!!!

Var i Uppsala idag och pratade mat i dryga två timmar för ett trettiotal pensionärer, alla ombud för olika lokala pensionärsföreningar i Uppland.
Det är så tacksamt att prata "MIN" mat med människor som passerat 65. Då är smakminnet utvecklat till nostalgiens gräns. Fantastiskt!
Efteråt hade de lagat middag från min kokbok. Först en pepparrotsströmming i ugn följt av fläskrulader med gräddsås och potatis och som dessert en rent underbar kalvdans med saftsås.
Tänk, det känns som en folkrörelse är igång med den vällagade maten som mål.
Miina gamla föräldrar bor i Skåne och får dagligen sin plastbox där fisk av oidentifierbart märke läckt vätska ut och fått såsen att skära sig,
Jag sa till farsan sist jag såg honom sitta och äta den mikrade maten att:
"Hörru, nu är det djävligt långt från Teatergrillen".
Till saken hör att Teatergrillen genom en rad av år var hans stamlokus och han kunde garva ganska gott åt påpekandet. Man får låtsas att det är bra för att stå ut.

Sathaa eller stinkböna

Så här ser den ut "oskalad", vår härligt doftande och välsmakande trädböna "Sathaa"



Det är ett underbart namn på en liten gruvligt vacker grön trädböna med en smak som dansar mellan en kraftfull grönärtpuré och en välmättad tryffel med vitlök i botten. Många tycker verkligen att den stinker - jag förstår inte vad de menar, men jag förstår Lisa när hon först av alla uttrycker förtjusning i kommentaren och naturligtvis omedelbart ser vad den ordlösa onsdagen försöker säga.
Hemma knaprar vi den gärna rå till olika thailändska sallader och små heta"nampricker" och den får gärna ingå i en Pad thai som senast i veckan då den uppmärksamme kunde se bönorna på bild i tillagningen.

Pad thai i veckan som var